Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEMYTLIG jemy4tlig, äv. ge-, i Sveal. äv. 032, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[av d. gemytlig l. t. gemütlich (jfr GEMYT)]
som uppträder med l. vittnar om godt humör l. jovialitet, fryntlig, godmodig, (små)trevlig; jfr GEMYT 4. Sturzen-Becker Sundet 1: 114 (1846). Det dröjde icke heller länge förrän en gemytlig landtekonomisk konversation kom i gång. Backman Reuter Lifv. 2: 112 (1870). ”Vill du inte stiga upp?” fortfor Palm i gemytlig ton och gick förut uppför trappan. Geijerstam Strömoln 11 (1883). Han blef bror med alla ännu lättare än vanligt i vårt gemytliga samhälle. Hallström Skälmr. 30 (1906). jfr: Bremer GVerld. 6: 174 (1862). — jfr O-, SMÅ-, ÖL-GEMYTLIG.
Avledn.: GEMYTLIGHET, r. l. f. [jfr t. gemütlichkeit] Den breda ”gemytligheten” i Auerbachs idyller. Frey 1850, s. 448. (Vi funno) honom oemotståndlig genom ett naturligt intagande väsen, en makalös gemytlighet. OPSturzen-Becker i IllT 1862, nr 35, s. 2. (Han hade) öfverlistat ”den gamle humbugen”, som han i all gemytlighet plägade kalla Åkerman. Geijerstam Sthmsnov. 58 (1892). Sundbärg SvFolkl. 17 (1911).

 

Spalt G 194 band 10, 1928

Webbansvarig