Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÖLJA jöl3ja2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. jölja, plaska, grumla (vatten), röra ihop; avledn. till GÖL; i fråga om bet. 1 jfr bet.-utvecklingen av GROPIG, om sjö]
1) (†) om vågor: svalla, bölja. Serenius Ooo 2 a (1734). Dens. (1741).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om fisk: plaska. En jätteguldfisk som göljar och slår inne i vikarnas vass. Forsslund Djur 149 (1900).

 

Spalt G 1682 band 10, 1929

Webbansvarig