Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUFFENS fuf4ens, n.; best. (knappast br.) -et (Klint (1906)); pl. =.
Etymologi
[sannol. lån från ngn nt. dial.; jfr östfris. fūfe, fūferē, fuffens, fūfen, narra]
(vard.) skälmstycke, streck, spratt, puts, konster, ”spektakel”; äv. (med mera nedsättande bet.): ofog, ”rackartyg”, (fula) manipulationer, (tjuv)-knep. Göra något fuffens, ha något fuffens för sig. Det var något fuffens med räkenskaperna. CEAlopæus (1808) i UrFinlH 69. Något för lagarna åtkomligt fuffens. SDS 1899, nr 552, s. 1. Medan .. (taskspelaren) verkställer sina fuffens. 2NF 28: 503 (1918).

 

Spalt F 1747 band 8, 1926

Webbansvarig