| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BISTÅNDELIG l. BISTÅNDELIGEN, adj.
(†) som bistår l. hjälper, som är till hjälp, gagnelig. Atj wele .. lathe eder finne welluiliogha och bistondeliga mote oss medt sölffköpedt. G. I:s reg. 7: 39 (1530). Att sama Feijde icke wille wara thesse tuenne Rike nytteligenn eller biståndeligenn. Därs. 8: 275 (1533).
Spalt B 2791 band 4, 1911