Publicerad 1907   Lämna synpunkter
BETINGA betiŋ4a, i Sveal. äfv. 032 (beti´nga Weste; bet`innga Almqvist), v. -ade ((†) ipf. -tingde Livin Kyrk. 65 (1781)). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (†, Växiö rådstur. prot. 30 maj 1720 (se under 3 b)); jfr BETING, n. (med afs. på annan stamform jfr BETINGANDE)
Etymologi
[fsv. bethinga, liksom d. betinge efter mnt. bedingen; jfr holl. o. t. bedingen; se BE- o. TINGA]
(i sht i skriftspr.)
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt. o. t.] träffa öfverenskommelse om, komma öfverens om, aftala, göra upp om, gm öfverenskommelse bestämma; numera nästan bl. i pass., i sht i p. pf., med bibegrepp af 5; jfr BETING, n. 1. Alle Mesterswenner skola bekomma theras betingade lön, widh both när klagat warder en Daler. Stiernman Com. 1: 799 (1622). Till hvad tid betalningen finnes vara betingad. 2 RARP I. 2: 373 (1723). Borgar man gods, och utfäster at betala til viss dag, och giör thet ej; gifve tå ränta til sex för hundrade om åhret … Är ej viss tid betingad; tå räknas fem för hundrade. HB 9: 8 (Lag 1734). Några andra artiklar, som betingades vid samma tillfälle. Lagerbring 1 Hist. 1: 557 (1769). Accordet blef slutadt till ett betingadt pris. Kexél 2: 65 (c. 1780). (Konung Jakob i England) betingade .. på sin mågs vägnar, ett stillestånd. Hallenberg Hist. 5: 98 (1796). Emot en viss betingad hyra eller vedergällning. LBÄ 33—35: 98 (1800). Betinga priset för en vara. Dalin (1850). Säg, blef det, Brutus, / Betingadt vid vårt äktenskapsförbund, / Att jag ej skulle veta hvad som hemligt / Anginge dig? Hagberg Shaksp. 12: 39 (1851); jfr 5. Åtager sig någon att bygga fartyg åt annan, vare pligtig att fullgöra alla betingade vilkor. Sjöl. f. Finl. 1873, § 2; jfr 5. Den tid, för hvilken subsidier enligt Hannoverska alliansen voro betingade, var nu tilländagången. Svedelius i SAH 55: 307 (1879). — särsk.
a) (föga br.) i förb. betinga (ngt) med ngn. Samma dagh betingades med Sågskärerna Nils Andersson och Erich Ifuarsson, at skära bräder til 4 Stadz Portar 6 allnar höga. Växiö rådstur. prot. 1622, s. 476. Betinga medh enom at han gör något för wisz löhn. Lex. Linc. (1640; under loco). 1 Däija plägar få 60 Daler Kopparm:t i Löhn om Året, och de öfrige Betiente, alt efter som med dem kan betingat blifva. Salander Gårdsf. 15 (1727). Frakten är redan betingad med en skeppare, som kommer at afgå härifrån i början af nästa vecka. Leopold i 2 Saml. 8: 98 (1793). Att Stedingk, med sin mångåriga erfarenhet af Rysslands inbundna statskonst .., borde betinga freden med denna magt (1809), derom gafs ej mer än en tanke i det allmänna. B. v. Beskow Lefnadsm. 153 (1857).
b) (†) i förb. betinga ngn ngt, för ngns räkning aftala l. (gm öfverenskommelse) utverka ngt. Om Eder Majestät oss täcktes det betinga, / At wj fing’ framdels med wår koppar fria händer. Geisler Bergzm. lyckönsk. 19 (1719).
c) [jfr bedja sig fri] (†) refl. i förb. med predikativt adj.: aftala att man blir sådan l. sådan. Han sig betingde fri för både stryk och bannor. Livin Kyrk. 65 (1781).
d) (numera knappast br.) närmande sig bet.: (gm aftal) skaffa sig l. ernå l. vinna, komma åt. G. I:s reg. 18: 209 (1547). Then som vill borga kan icke komma till att betinga så gott köp, som then ther hafver strax rådh till att betala. RA 1: 642 (1559). Om intet fördeelachtigare betingas kan. Carl XI (1686) i Hist. handl. XVIII. 2: 21. jfr: I dag är sista kakan slut, / Och pengar ha vi inga. / Du måste nu i verlden ut / Att sjelf ditt bröd betinga. Topelius Läsn. f. barn 4: 125 (1868, 1883). — i förb. betinga sig ngt. (Han) Kom .. till Hållenäs, betingade sig ther farkostar och lop öffuer till Helsingeland. Svart G. I 140 (1561); jfr 3 b.
2) (†) förhandla, ackordera (se d. o. 2), köpslå. Flere sätt att köpa och sälja gifves icke än tvänne, nemligen: antingen at en säljare och en köpare med hvarandra betinga om värdet, då säljaren fastställer det samma .., eller at en säljare och flere köpare tillika betinga om värdet, då den högst biudande köparen fastställer priset. Berch Hush. 333 (1747). Dygden .., / Som, utan att med våldets nåd betinga, / Af egen torfva och af egen klinga / Tar sin förnödenhet och sitt försvar. Wallin Vitt. 1: 223 (1817).
3) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera föga br.) om (träffande af) aftal l. öfverenskommelse rörande anskaffandet af personer l. leverans af varor (för visst ändamål) l. beträffande utförandet af ngt; tinga, tinga på; jfr BETINGA.
a) med personobj.: taga i (sin l. ngns) tjänst, engagera, leja; anställa, anskaffa; städsla. BtFH 3: 132 (1541). Må thu betinge till wårtt behoff Twå godhe sågere. G. I:s reg. 17: 39 (1545). Tå vij kommo til Teenwijk .., betingade vij thär en bonde som skulle fööra vår maat til Carlstadh. Gyllenius 85 (1644). Läkaren, hvilken begär 150 daler för hennes (dvs. den i grufvan till skada komna kvinnans) skötsel och lön, och kan fuller (ej) till lindrigare betingas. Johansson Noraskog 3: 73 (i handl. fr. 1677). Hennes förrige huusbonde .. och Mathmodren, betingade henne till Swen Swensson detta åhret att tiäna. Växiö domk. akt. 1692, nr 343. Felltskieraren Richter .. war .. betingad à 30 rd:r om månaden att hafva insende på hela armædens siuka. R. Petré (1706) i Karol. krig. dagb. 1: 110. Handvärckare .., hvilka icke stå med Kosthålld upförde, men likväl äro dermed betingade. Salander Gårdsf. 14 (1727). Såsom .. betingade Arbetare, gjorde vi vår skyldighet. Törngrenska målet 348 (1802). Skaffa mig en exekutionsbetjent; betinga honom fjorton dar på förhand. Hagberg Shaksp. 12: 338 (1851). Då man (på de nämnda resorna) .. nödgas många timmar uppehålla sig å särskildta ställen, så är det förmånligast att betinga sig en skjutsare för flere dagar å rad. Brunius Gotl. k. 2: II (1865); jfr 5 a.
b) med direkt obj. som ej betecknar l. betraktas som person: göra upp om erhållande l. utförande osv. af l. nyttjanderätt till (ngt), beställa, rekvirera. Att samme salth bliffue så betingatt, att betalningen skulle skee her I Rijkit. G. I:s reg. 18: 209 (1547). Jag (har) .. betingath nogre dörrlåser 8 st. hos klensmeden. Vg. fornm. tidskr. I. 10: 93 (1586). Bengt hade skrifuet honum til och betingat 12 st. oxar. Växiö rådstur. prot. 1647, s. 237. Då man betingar ett arbete af dhem (dvs. handtverkarna,) blifwer sådant uthdragit een lång tijd bårthåth, till betingarens största skada och förtret. Därs. 30 maj 1720. (Lotringens sändebud) fick qvarter hos en Hederlig Borgare, der Taffel och Kost betingades för honom och hans medföllje. Nordberg K. XII 1: 55 (1740). (I Uppsala) hade bem:te professor låtit betinga mig en kammar vti borgarens Moréns gård. Rhyzelius Ant. 42 (c. 1750). (De grekiska städerna) kunde (ej) vara i förbund, betinga hjelp eller föra krig .. utan deras (dvs. romarnas) bifall. Dalin Mont. 46 (1755). Altartaflan .. betingades til et .. drägeligt pris. M. N. Nordenström (c. 1770) hos Nordlander Norrl. saml. 60. De fleste abonnera eller betinga hela sitt års behof af jäst hos en viss Bryggare. Nyrén Parmentier 211 (1783). En rik älskare, som afslutat (hustru-)köpet, gifver sedan den betingade dottren sin önskan tilkänna. Ödmann M. Park 269 (1800). Betinga en vara .. Betinga ett arbete. Dalin (1850). (Lasten) vore betingad af höga kronan för finska arméns räkning. Topelius Fält. 3: 128 (1855, 1858). Sjöl. f. Finl. 1873, § 105. — jfr UTBETINGA. — särsk. utlämna l. mottaga på beting (se d. o. 1 b β). Uti större Grufvor betingas brytningen på Stross, eller för Ort, gemenligen efter cubikfamnen. Rinman 1: 203 (1788).
4) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) (på förhand) säga ifrån (om); jfr FÖRBETINGA, FÖRORDA. Hans konglige Ma:t (vill) här medt tilforende .. betingat hafve, att hans konglige Ma:t thet icke giort hafve vill (näml. tillägna sig något som ej med fog tillkom honom). RA 1: 467 (1546). Vdj bögynnelsen (af en predikan bör man) .. beröre och betinge om någre stycker och ord, huicke vdj Texten någhet widtlöpigt (dvs. vidlyftigt) jndraghne bliffua. Ludvigsson Norman 13 (c. 1550).
5) [jfr motsv. anv. i d., mnt. o. t.] (numera mindre br. utom i a) uppsätta som villkor för öfverenskommelse, fordra (som villkor för att göra ngt); förbehålla sig, göra förbehåll om; jfr BETING, n. 2. RARP 1: 33 (1627). (Infödingarna i Monomotapa) betinga .. straxt (då de sälja en ko), att the sielfwa skola få behålla Inelfwerna. Kiöping Resa 7 (1667). Dhe förmoner, som Stor-Viziren synts betinga för Porten är .. af ringa värde. Carl XII Bref 375 (1711). Franckrike är i stånd at gratuitement och utan at deremot betinga hjelpetroppar bispringa med subsidier. Höpken 2: 170 (1752). Då hon (dvs. Kristina Gyllenstierna) till slut måste uppge staden, betingade hon för sig och sitt parti hederliga och förmånliga vilkor. Franzén Skald. 3: 533 (1824, 1829); jfr 1. En kärlek finns, som ej betingar / Af sin älskling någon lön förut. Nicander 1: 380 (1825). Jagt är .. icke Arrendator tillåten så framt icke särskildt derom betingadt är. Rabenius Kam. § 170 (1825, 1832); jfr 1. Paykull (hembjöd) till K. M:t sina .. zoologiska samlingar .. mot en betingad lifstidsränta efter hans död åt hans änka och dotter. Berzelius Själfbiogr. ant. 137 (c. 1845). Forssell Stud. 2: 113 (1888). jfr: (†) Norby fann sig .. icke i stånd .. at fortsättia kriget; ty betingade han sina freds-vilkor. Dalin Hist. III. 1: 127 (1761). — jfr FÖRBETINGA. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (fullt br.) i förb. betinga sig ngt (jfr b slutet). Leverantören betingade sig mycket gynnsamma villkor. Han har betingat sig tio procent af vinsten. RARP 6: 187 (1657). Christus (vill) osz lära .. at wi intet skole betinga osz något af Gudi, eller fordra rett och lön för thet wi giöre något gott. Swedberg Sabb.-ro 799 (1701, 1710). Och följer jag här bokstafs ordningen åt … Thet jag ock hafwer welat här förorda och mig betinga af then gunstiga Läsaren. Dens. Schibb. 305 (1716); jfr 4. Så har man nu velat vällja sig en Öfverhet, som tillåter de vilkoren, som Ständerne sig betinga vilja. 2 RARP I. 1: 11 (1719). Hans Kongl. Maj:t betingar sig der emot, at ingen af Republiquens lemmar skall föröfva någon fiendtlighet emot Hans Maj:ts folck. Nordberg K. XII 1: 345 (1740). De förmåner han, enligt oss emellan upprättadt contract, sig betingadt. Kellgren i 2 Saml. 7: 100 (1787). Hvad vill den klaga, som undfår hvad han sig betingat! Ödmann Pred.-utk. 45 (1808, 1812). För Literaturbladet .. har han (dvs. Geijer) betingat sig 600 rd. banko (12 ark). H. Reuterdahl (1838) i Hist. tidskr. f. Skån. 2: 222. Har embetsman tagit eller betingat sig muta, för att i embetet orätt främja; varde .. afsatt. SFS 1864, nr 11, s. 95. Lagerlöf Holg. 1: 14 (1906).
b) (†) i försvagad anv.: bedja om, begära, utbedja sig. Et är än jag wil betinga; / Wärdes thet ei neka mig. Lybecker 141 (1717). Ej heller jag af er betingar, / Att klippan frukter bär, att drifvan blomster ger. Leopold 2: 337 (1801, 1815). Poppo, Biskop i Schlesvig, kom till den Svenska Konungen (Erik Segersäll) att betinga säkerhet och fred för de Christna församlingarna i Danmark. Strinnholm Hist. 1: 320 (1834); jfr 1 b. Låt mig då betinga / Först ett ljus, mitt hjerta! / Se’n en kork, att svärta / Eder rosenmund. C. F. Dahlgren 2: 190 (1842). jfr: Til ro jag mig begifver. / Hvilo-hamn, / I Guds famn, / Jag betingar. Kolmodin Dufv. 26 (1734, 1745). jfr äfv.: Än trampande på kronor med din fot, / Och än i stånd att lejd och lif betinga. C. V. A. Strandberg 2: 74 (c. 1860); jfr 2. — i förb. betinga sig ngt (jfr a). Är du bland vännernas lag, / Dig betinga att klinga med glasen skål på skål. Bellman 5: 84 (c. 1790). En Tiggare med blottad klinga, / Kom en gång til en rik mans hus / .. At en almosa sig betinga. Dens. Gellert 91 (1793). Radbart låg sjuk. Han ändå / drog svärdet, att nesligt sig frid ej betinga. Ling As. 576 (1833). Börjesson C. XII 16 (1858).
c) (knappast br.) språkv. i p. pr.: konditional. Bisatser kallas med afseende på sitt innehåll .. betingande, då de beteckna vilkor. Nordvall Modersm. 91 (1863).
6) [jfr motsv. anv. i dan o. t.] utgöra förutsättning l. villkor för, kräfvas för, höra samman med; i pass. med prep. af, äfv. genom: vara nödvändigt förbunden med; hafva till förutsättning l. villkor, hafva sin förutsättning i; vara beroende af, gå tillbaka till, hänga på; jfr BETING, n. 3. Det är en ensidig åsigt, menar Bunsen .. att lärans enhet betingar all annan kyrklig utveckling. Thomander 2: 170 (1846). (Fariséernas) ljufva dröm om en af yttre företräden betingad ynnest hos Gud. Melin Jesu lefv. 3: 200 (1849, 1860). Kärleken är .. icke betingad af uttömmande kunskap om det älskade. Claëson 2: 271 (1857). Stridens vapen betingas af stridens natur. Rydberg Frib. 503 (1857, 1866). Herravälde är betingadt af kunskap, kunskap är betingad af arbete. Oscar II 6: 78 (1880, 1895). Den .. lineära och strängt geometriska ornamentik, som betingades af materialet. Karlin Sk. textil konstsl. 3 (1886). (K. XII) representerade en politik, hvars undergång betingade flere moderna makters och nationaliteters tillväxt. Hjärne K. XII IV (1902). — särsk.
a) prestera förutsättningar för, möjliggöra; i p. pf.: till sina förutsättningar gifven, möjliggjord. (Reuterdahls) första afhandlingar .. hafva .. icke öfverlefvat sin närmaste bestämmelse, som var att betinga olika framsteg på den akademiska banan. Genberg 1: 102 (1872). Adam hade en relativ odödlighet, som var betingad genom tillgången till lifvets träd. Björling Dogm. II. 2: 61 (1872); jfr 7. Med en förändring i uppfattningen af gudens (dvs. Lokes) väsende var äfven en förändring i själfva namnet betingad. Wisén Oden o. Loke 62 (1873).
b) i p. pf. mer l. mindre närmande sig adjektivisk anv. — jfr OBETINGAD.
α) (mindre br.) af förutsättningar bunden, lagbunden. Qvädet (är), bland allt slag af vitterhet, det, som är minst betingadt. Rydqvist i SAH 12: 297 (1827). Att .. den absoluta causaliteten (enl. Strauss) aldrig ingriper i de betingade orsakernas kedja. Melin Jesu lefv. 1: 50 (1842, 1855). Handlingens gång (i Goethes Faust) är icke den jemna, strängt betingade, som en ren stil kräfver. V. E. Öman i Framtiden 1877, s. 12.
β) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] villkorlig; relativ. I betingelsernas verld kan endast en betingad fullkomlighet finnas. A. Quennerstedt i Teol. tidskr. 9: 153 (1869). Blomstrands vetenskapliga produktion (ville) .. ådagalägga, att det sanna, som dessa nya riktningar inom kemin förde till torgs, redan fanns in nuce i Berzelii kemi, och att hvad som stod i principiel motsats till denna, endast ägde betingad giltighet. Paulson Minnestal 79 (1899).
7) [jfr motsv. anv. i t.] utgöra orsak l. anledning till; gifva upphof till; medföra, föra med sig, framkalla; föranleda, vålla, förorsaka; stundom närmande sig 6. Berzelius Kemi 4: 55 (1827). Hvardera af Skandinaviens hufvuddelar erhåller mesta nederbörden från olika haf, hvarföre ock olika vindar betinga densamma. Fries Bot. utfl. 3: 165 (1864); jfr 6. Varans bättre beskaffenhet betingar ett högre pris. Cavallin (1875); jfr 8. (Män) hvilkas verk ej varit af den natur, att det kunnat betinga ett offentligt erkännande. Edgren Ur lifvet 119 (1880, 1882). Det är dessa isförhållanden, som betingat misslyckandet af alla äldre nordostfärder. Nordenskiöld Vega 1: 174 (1880). Naturligtvis är der (dvs. i Tyskland) såsom annorstädes fattighuset, betingadt af krogen, en framstående byggnad i hvarje mera ”välmående” samhälle. Beckman Hos främl. 103 (1885). De statsborgerliga eller politiska förpliktelserna (böra) betinga motsvarande rättigheter. Ahnfelt Etik 1: 100 (1890). (Basels) betydelse som handelsstad betingas väsentligt genom dess egenskap af järnvägsknut för de öst- och västrhenska banorna samt de schweiziska och franska järnvägsnäten. Torpson Eur. 2: 6 (1896). Polackarnes tankegång och samfundsvanor betingade deras oförmåga att reda sig med Karl XII och Sverige. Hjärne K. XII 133 (1902).
8) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] icke kunna köpas billigare än för (ett visst pris), (kunna) erhållas för l. stå i (ett visst pris), gälla, kosta; inbringa. Varan betingar det och det priset. SAOL (1874; betecknadt ss. en på senare tid upptagen germanism; jfr Rydqvist SSL 5: 234). (Fordringar) upptoges endast till det pris de vid en ögonblicklig försäljning ansågos betinga. Bankkom. bet. 1883, 1: 312. En presterlig röst i dessa kritiska tider betingade ända till 10,000 plåtar. Odhner G. III 1: 29 (1885). Bättre vara betingar högre pris. Sundén (1885). Saluvärde (är) .. det pris, som ett föremål anses böra betinga vid försäljning, t. ex. å exekutiv auktion. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 31 (1891). De odödliga mästerverk, som bestått profvet genom sekler, hafva betingat små eller inga honorarier. De Geer Minnen 1: 120 (1892). Rågen gäller .. blott 8 kr. à 8 kr. 50 öre pr gammal tunna, och hafren betingar omkring 5 kr. VL 1894, nr 245, s. 2. Fastigheten .. har ansetts betinga ett saluvärde af 1,000 kronor. PT 1907, nr 23 B, s. 4.

 

Spalt B 2001 band 4, 1907

Webbansvarig