Publicerad 1899   Lämna synpunkter
BALLRARE bal3rare2, m.; best. -en l. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr sv. dial. ballrare (Rietz)]
(i vissa trakter af Sv., hvard.) till BALLRA, v. 2: pladdrare, skräflare, pratmakare. Lingvax .. Balrare, som haffuer nogh aff munnen. Lex. Linc. (1640). Anm. Ss. nomen agentis förekommer i lägre talspråk stundom ballra, pladdrerska, äfv. pladdrare.

 

Spalt B 179 band 2, 1899

Webbansvarig