| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
ARMERA arme4ra, äfv. -e3ra2 (arme´ra Weste 1: 1952), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); jfr ARMATUR samt ARMATÖR.
1) (numera knappast br.) utan obj.: anskaffa vapen (o. krigsmanskap); rusta; jfr ARMATUR I 1. RARP 6: 47 (1657). Swedberg Schibb. 251 (1716). At man måtte få vetta, hvarföre Ryssarne åhrligen armera. 2 RARP 4: 58 (1726). Sahlstedt (1769).
2) i sht mil. med obj.: förse (ngn l. ngt) med vapen, beväpna, rusta, utrusta (ngn l. ngt); oftast i p. pf. (närmande sig adjektivisk anv.).
a) med sakligt obj.: förse (en fästning osv.) med förstärkningsmedel, skjutvapen, ammunition o. manskap; montera, bestycka (ett fartyg osv.); bevära; beväpna. Några armerade fartyg. Nordberg 2: 239 (1740). Fältförv. 1: 16 (1891). Armerade bantåg. SD 1894, nr 142, s. 3. Pansarfartygen skola armeras med två 21-centimeters-kanoner. GHT 1896, nr 5 A, s. 2. Fästningen .. har .. armerats mycket starkt. PT 1899, nr 270 A, s. 2. — särsk.
α) [jfr eng. armed neutrality] (†) i uttr. armerad neutralitet, väpnad neutralitet. SP 1780, s. 730.
β) [jfr fr. armer un fusil] artill. om projektilrör; refl.: (automatiskt) inställa sig i antändningsläge; jfr ARMERING 2 a. Lärob. i artill. 40 (1892).
γ) (mindre br.) oeg. Stenarna (i gärdsgårdarna på Öland voro) .. ofvan uppå armerade med torra Slånqvistar. Linné Öl. 43 (1745). 2:ne svärd af träd, det ena prydt och armeradt med Hajtänder. VetANH 21: 334 (1800).
b) (numera mindre br.) med afs. på person; vanl. åtföljdt af prep. med (o. sbst. som betecknar vapen); oftast refl. l. i p. pf. N. Av. 8 Maj 1656, nr 1, s. 3. Värjor, Änterbilor och Pistoler, hvarmed Canoniererne genast armera sig. Generalexerc. t. sjös A 1 b (1791). Ödmann Hågk. 82 (1801). (Det är af vikt) att vår beväring är ordentligt, såväl armerad som inöfvad. Väktaren 1857, nr 7, s. 3; jfr a. — oeg. Jag .. stod til skiftes (dvs. ömsom) armerad med tuben och pistolen. Hellant Almanach 1744, s. A 16 b.
3) [jfr motsv. anv. i t.] i fysikalisk o. teknisk anv.: förse med armatur. — särsk.
a) fys. motsv. ARMATUR II 1. Duræus Naturk. 49 (1759). Magnetens styrka at draga järn ökas ansenligen, då den armeras. Rinman 2: 76 (1789). En .. armerad magnet. Uppf. b. 2: 451 (1873).
b) tekn. förse (ngt) med ngt som gifver ökad motståndskraft l. skyddar; i sht i fråga om (metallisk) beklädnad, beläggning o. d.; vanl. i p. pf.; jfr ARMATUR II 3. Rothstein Byggn. 365 (1875). En grof järnbalk, som på sidorna armerades med järnvägsskenor med mellanlag och ringar i midten, för större styfhets skull. E. V. Langlet i Tekn. tidskr. 1894, A. B. s. 58. Golf af armerad beton, d. v. s. beton försedd med metallinlägg. Patent nr 9105 (1898).
c) tekn. med afs. på elektrisk kabel; jfr ARMATUR II 4. (Elektriska) ledningar, förlagda .. i trossbottnar(,) .. skola vara utförda med .. armerad kabel. 2 Uppf. b. 3: 191 (1897). — jfr BLY-, JÄRN-ARMERAD m. fl.
d) (mindre br.) tekn. med afs. på maskiner, ångpannor o. d.: montera; jfr ARMATUR II 6. Zidbäck (1890).
4) [jfr t. armieren, efter fr. armer (la clef)] (föga br.) tonk. i uttr. armera klaven, vid klavtecknet utsätta tecken för takt o. tonart. Envallsson Mus. lex. 217 (1802).
5) [efter fr. s’armer; jfr eng. the horse will arm himself and run away] (†) ridk. refl., om häst. När hästen har den vanan at föra nosen ned mot bringan, säger man, at han armerar sig .. ty han lyder sedan icke tygelen eller munstycket. Florman Häst. känned. 70 (1794, 1798).
Spalt A 2326 band 2, 1901