Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RIKE ri3ke2, n.; best. -et; pl. -en (Mat. 4: 8 (NT 1526: all riken; möjl. pl. best.), G1R 6: 216 (1529: Rikenen, pl. best.), Bureus Påw. A 1 a (1604) osv.) ((†) = (G1R 1: 51 (1523), Linné Bref I. 2: 255 (1762)); -er G1R 5: 168 (1528), Höpken 2: 253 (1753)); äv. RIK, n. (numera bl. i högre stil, i sht i vers, i ssgrna HIMMEL-, JORDE-RIK ~ri2k); best. -et; ss. förled i ssgr oftast RIKS- rik3s~ resp. rik1s-. Anm. Av äldre böjningsformer (t. ex. dat. sg. best. rikeno, rikena m. m., dat. pl. best. rikomen) användes numera bl. (med ålderdomlig prägel, i sht hist.) gen. sg. best. riksens rik4sens (förr äv. rikesens, rikens, rikenses m. m.). G1R 1: 1 (1521: rikena, dat. sg. best.). Därs. (: rikisins, gen. sg. best.). Därs. 6 (: rykenses, gen. sg. best.). Därs. 34 (1522: Richens, gen. sg. best.). Därs. 38 (: Rijgzens, gen. sg. best.). Därs. 101 (1523: j rikeno, dat. sg. best.). Widekindi G2A (i handl. fr. 1612: Rijkomen, dat. pl. best.). SvD(B) 1943, nr 114, s. 9 (: en riksens klenod).
Ordformer
(reichs- i ssg 1640 (: Reichscantzlern). rekz- (rex-) i ssgr 1660 (: Rexrådsbref)1661 (: rekzregeringen). riche 15221561. richi(i)s, gen. sg. 15231561 (: uthan richis). richit, sg. best. 15221589. richs- (-chz-) i ssgr 1589 (: richz rådz dom) 1731 (: Richs-Råds-stohl). richsens (-chss-, -ch(s)z-, -enns), gen. sg. best. 15221635. rick- i ssg 1625 (: ricksaker). -rick i ssg 1550 (: himmelrick)c. 1620 (: himmelrick). ricke 15231788. rickieth, sg. best. 1593. rickis, gen. sg. 1524. rickith (-id), sg. best. c. 15731589. ricks- (-ckz-) i ssgr 1582 (: Rickz p(ro)phoss)1827 (: RicksStåthållare). ricksens (-ckz-), gen. sg. best. 15241599. rig- i ssg 1653 (: Rigskattmästare). rige (riig(h)e, rijge, righe) 1523 (: rigesens, gen. sg. best.), 15241582 (: Rig[es]ens, gen. sg. best.). rigis(ins) (riig-), gen. sg. (best.) 1521 (: Riigis)1539 (: riigisins). rigit, sg. best. 15391540. rigs- (rigz-, rigx-) i ssgr c. 1598 (: Rigsmästare)1696 (: Rigssalstrapan). rigsens (righz-), gen. sg. best. 15571588. riiche(e) (rij-) 1521 (: Riichesens, gen. sg. best.)1561. riichiis(sens) (-chissens), gen. sg. (best.) 1522. riichs- (rijchz-) i ssgr 1567 (: Riichs prophås)1679 (: Rijchz och Håff Jägerijet). riichsen(n)s (rijchs(s)ens, rijchzens, -sins), gen. sg. best. 15221582. riicke (rij-) 1561 (: Rijckezens, gen. sg. best.)1597. riickis, gen. sg. 1523. riigsens (rijgz-), gen. sg. best. 15221541. riikonzens, gen. sg. best. 1534. riiks- (rijkz-, rijx-) i ssgr 1567 (: Rijks profoss)1736 (: Rijkz Rådet). riiksens (rij-, -kz-), gen. sg. best. 15221719. rijcks- (rÿ-, -ckz-) i ssgr 1573 (: Rÿckz Hoffmästere)1726 (: Rijcks-SahlsHimmel). rijcksens (rÿ-, -ckzens), gen. sg. best. 15611670. -rijckz i ssg 1725 (: uthomRijckz). rijgz- i ssgr 1626 (: Rijgzhiält)1675 (: Rijgzfeldherren). rijks (-kz), gen. sg. (äv. ss. efterled i ssgr) 1616 (: dhette Rijkz bruuk), 1631 (: uthanrijkz), 1689 (: innom Rijkz)c. 1700 (: sitt fäderneslandz eller Rijkz nytta). rik (rijk) 1695 (: tins Faders Rijk; i rim); i ssgr 1522 (: himerik) osv. rike (riike, r(i)jke) 1521 osv. rikies, gen. sg. 1617. rikis(ins) (rij-, rii-, -ens) gen. sg. (best.) 1521 (: rikis)1612 (: Rijkis). rikit (rij-, -iith), sg. best. 15221561. riks, gen. sg. (äv. ss. efterled i ssgr) 1593 (: thesse riks inbyggere; möjl. ssg), 1595 (: thette riks lägenhet)1793 (: utomriks). riks- (rik(s)z-, rjkz-, rjks-, rix-) i ssgr 1540 (: rikssamqwäm) osv. riksens (rik(t)z-, rjkz-, rics-, ri(k)x-, rixs-), gen. sg. best. 1521 osv. rissens, gen. sg. best. 1564. ryche 1521 (: Rychesins, gen. sg. best.). rycke 15211593. ryckzens, gen. sg. best. 15971629. ryk- i ssg 1724 (: RyksahlTappeter). ryke 1521 (: rykenses, gen. sg. best.)1668. rÿkie 1559. rykz- i ssg 1644 (: Rykz-Jägermestaren))
Etymologi
[fsv. riki, rike; jfr fd. riki, righæ (d. rige), isl. o. fnor. ríki, nor. rike, got. reiki, fsax. rīki (mlt. rīke), mnl. rike (holl. rijk), ffris. rīke, fht. rīhhi (t. reich), feng. rīce (jfr eng. bishopric, biskopsdöme); avledn. (möjl. efter keltiskt mönster; jfr medeliriska ríge, rike, etymologiskt identiskt med sanskr. rājyám, rājyàm, rājyam, herravälde, kungadöme, rike) av det sbst. som föreligger i got. reiks, härskare (se RIK, adj.), o. formellt identiskt med (delvis möjl. substantivering av) urgermanskt n. sg. av RIK, adj.; med avs. på bet.-utvecklingen jfr äv. fr. règne, lat. regnum, gr. βασιλεία. — Jfr INNE-RIKES, INRIKES, RIKS, RIKSBANK, RIKSDAG, RIKSDALER, UPPRIKES, UTRIKES m. fl.]
1) († utom i b) herravälde (se d. o. 1), makt, välde; äv.: värdighet som ger ngn makt o. myndighet, särsk.: konungslig värdighet; äv.: (ngns) regering l. styrelse. En ädhela man foor vthi it fremmande land longwägha, till ath intagha sigh it rijke. Luk. 19: 12 (NT 1526; Luther: das er eyn reych eyn neme; Bib. 1917: för att utverka åt sig konungslig värdighet). Altså wardt stadhen belagd alt in til elloffte året aff Konung Zidekia Rike. 2Kon. 25: 2 (Bib. 1541). Att Gudh haffuer forordinerath tueggehandha Rÿke, Andelighit och werdzligitt. LPetri Œc. 3 (1559); jfr b. Hon bekom Rijket öfwer det Folcket som boo in wid Tritons Insiö. Rudbeck Atl. 3: 501 (1698); jfr a. Konung Johan var i många afseenden en god och ädelsinnad herre, likväl förmådde han icke att bibehålla sig vid riket. Fryxell Ber. 2: 215 (1826). jfr: Godens värdighet kallades (på Island) godord, rike eller mannaförråd. Hildebrand Isl. 78 (1883). — jfr MELLAN-RIKE. — särsk.
a) i sådana uttr. som stiga l. komma till l. ta vid l. få riket, övertaga makten (i landet), träda uti ngns rike, efterträda ngn ss. härskare l. regent, stiga ifrån riket, frånträda makten, förjaga ngn från land och rike, avsätta ngn (o. jaga honom ur landet); stundom närmande sig l. övergående i 2. Sedhen .. (Kristian II) kom till rikedh. G1R 1: 26 (1521); jfr 2. Then .. (romarna) straffa wille, han wardt jfrå land och Rike föriaghat. 1Mack. 8: 13 (Bib. 1541; Apokr. 1921: dem avsatte de). Svart G1 20 (1561: fick Rijket). Wedh rijket her Carl Knutson tar. JMessenius (1629) i HB 1: 110. Hafwer .. (konungen) ingen Broder effter sig lempnat, äger thesz älste Sohn träda uthi sijn Faders Rijke och Regering. Schouten Siam 16 (1675). Rudbeck Atl. 1: 212 (1679: stego til Riket). Därs. 216 (: stijga ifrån Rijket).
b) om Guds l. Jesu l. en gudoms l. ett andeväsens makt l. herravälde l. styrelse (jfr 3); numera nästan bl. i bibeln o. därav påvärkat språk o. av språkkänslan vanl. mer l. mindre tydligt anslutet till (2 l.) 3; förr äv. i pl., övergående i bet.: maktsfärer. Ty rikit är titt, och macten och herligheten j ewigheet, Amen. Mat. 6: 13 (NT 1526). Han (dvs. jungfru Marias son) skall en konnung wara vthöffwer Jacobs hws j ewigh tijdh, och på hans rike skall ingen ende wardha. Luk. 1: 33 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Honom (dvs. Gud) ware ära och ewogt rike. 1Tim. 6: 16 (Därs.; Bib. 1917: välde). Then spotske Diana / Hon är alleen som leek gör af osz (dvs. Venus o. Cupido), wårt Rijke förachtar. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Hwad är emoot mijn (dvs. Mars’) macht hin’ andres fattige Gudars / .. inbildade Wald, och Rijken i Werlden? Dens. Fred. 1 (1649, 1668). Mäktade Lucifer tillvälla sig riket, förödde han denna mänskorätt och skapade en annan. Rydberg 2: 305 (c. 1875). (†) The menniskior som .. (djävulen) haffuer hafft sitt rike och regemente offuer. OPetri 3: 138 (1530).
2) om det område varöver en härskare utövar sin makt o. myndighet; vanl.: område som utgör (l. utgjort) en (suverän) stat; äv. med tanke på sådant område med dess befolkning o. med (olika) organ för statsmakten m. m. (ss. ett politiskt samhälle), liktydigt med: (suverän) stat (l. statsbildning), stundom (i sht förr) med särskild tanke på staten ss. rättsvårdande institution; särsk. (o. förr enbart) om stat med monarkiskt statsskick, särsk.: kejsar- l. konungarike; i sg. best. ofta (numera i sht med ngt högtidlig l. ålderdomlig prägel) liktydigt med: Sverige; jfr LAND 3. (Det) svenska rikets uppkomst och äldsta historia. Utvidga rikets gränser. Sveriges, äv. (ålderdomligt) Svea rike, förr äv. Sveriges riket. Mittens rike, det himmelska riket, Kina (jfr MITT, sbst. 1 a resp. HIMMELSK 2 b β). Det (heliga) romerska riket, se ROMERSK. Bysantinska l. östromerska (förr äv. östra) riket. Rikets allmänna kartvärk, se KART-VÄRK 2. Rikets allmänna ärenders beredning, se BEREDNING 3 b slutet. Vdj min och Rikisens hegn frid och fforswar. G1R 1: 5 (1521). (Djävulen) wijste .. (Jesus) all riken j werldenne och theres herligheet. Mat. 4: 8 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Sweriges rijket. FörarbSvLag 2: 81 (1697). Sveriges Rikes Lag gillad och antagen på Riksdagen Åhr 1734. (1736; boktitel). Östra riket. Serenius (1741). Celsius G1 1: 10 (1746: Svea Rike). När Staten styres af Kejsare eller Konung, får han namn af Rike. Regnér Begr. 94 (1780). Bevara och välsigna vår älskeliga Konung, .. Krigsmagten till lands och vatten, samt alla Rikets öfriga inbyggare. Hb. 1811, s. 24. Det himmelska rikets (dvs. Kinas) riks-ideal. Bremer GVerld. 4: 28 (1861). Kyrkan (dvs. Uppsala domkyrka), den riksens klenod, hon är räddad (vid stadsbranden). Snoilsky 3: 18 (1883). Kungen gjorde i slutet af maj en resa till södra delarna af riket. De Geer Minn. 1: 205 (1892). Under kampen mot britterna hade angelsaxarna grundat flera riken i England. Almquist VärldH II. 2: 510 (1931). — jfr ARV-, ARVA-, BARBAR-, BRODER-, BRÖDRA-, DEL-, ENVÅLDS-, FRIDS-, FYLKES-, FÄDERNE-, GERMAN-, GRANN-, GÖTA-, INKA-, KEJSAR-, K(ON)UNGA-, KOR-, LYD-, LÄNS-, MELLAN-, MINIATYR-, MODER-, NAZI-, NEGER-, PATRIMONIAL-, SMÅ-, STOR-, SVEA-, TVILLING-, VAL-, VÄRLDS-, Ö-RIKE m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) rikets, äv. Sveriges rikes o. dyl. l. (ålderdomligt) riksens råd, (hist.) (Sveriges) riksråd; dels koll., om korporationen, dels om enskild medlem i denna korporation. Iak skal vara vor nadoge herre N: oc Sverigis rikis raad hull oc troo. G1R 1: 1 (1521; ur rådets trohetsed). Godhe herher oc men aff vort oc riikisins rad. Därs. 110 (1523). Rikesens rådh sworo at the skulle wara honom huldne och trogne. OPetri Kr. 251 (c. 1540). Herrar Riksens Råds Taffel. HovförtärSthm 1772, s. 2429. Som förmyndarregering för Magnus Eriksson .. antog (konungens råd i Norge) titeln rikets råd. SvUppslB 22: 1113 (1935). (†) Om Swerge will han (dvs. Sigismund) först laga, / rijckzens rådet och sin farbror / Swerges regemente betror. JMessenius (1629) i HB 1: 167.
β) (om ä. förh.) riksens, äv. rikets l. Svea rikes o. d. (förr äv. meniga riksens) ständer, benämning på (den svenska) ståndsriksdag(en), i sht förr äv. på de stånd i riket som denna representerade. Menige Rijkezens Ständer. Svart G1 46 (1561). Swea Rikies Ständers Eenhällige samptyckie. Schück VittA 1: 35 (i handl. fr. 1617). Rijksens Ständers härvarande fullmächtige. 2RARP I. 1: 118 (1719). Riksens Ständer äro Svenska Folkets Representanter. RO 1810, § 1. Fullmäktige i Rikets Ständers Bank. SFS 1830, s. 321. KyrkohÅ 1942, s. 110 (om ä. förh.).
γ) rikets (i sht förr äv. riksens) herrar, de förnämsta o. inflytelserikaste männen i landet l. (numera bl. i högre stil) rikets styresmän l. regenter; särsk. i titeln en av rikets herrar, se HERRE 2 b; stundom äv. dels i uttr. rikets herre, särsk. (om ä. förh.): en av rikets herrar (se under HERRE 2 b), dels i uttr. rikets fruar, särsk. (om ä. förh.) om hustrur till (personer med titeln) rikets herrar. Framlidna rijkisins herrar och regenter. G1R 8: 147 (1532). Den underl. titeln Rikets Herre, som sal. Kungen (G. III) inventerte. Porthan BrCalonius 149 (1794). Den gamla grevinnan (Wachtmeister) hörde till ”Rikets Fruar”. Wrangel Barnd. 228 (1924). Förr i tiden hade vi Rikets Fruar till kunder. Nu är det fabriksjäntor. Bergman Chef. 71 (1924).
δ) (ålderdomligt) i sådana uttr. som (K. Maj:ts och) rikets (förr äv. riksens) Svea (l. Göta osv.) hovrätt, ss. beteckning för Svea (l. Göta osv.) hovrätt. Kongl. Majts och Riksens högl. Giöta Hofrätt. VLBibl. 1740, fol. 146. Presidentskapet uti Vår och Rikets Svea Hovrätt. Wedberg 1HD 169 (i handl. fr. 1787). Vem var .. (Richard Dybeck)? I rikets Svea hovrätt och Krigskollegium skulle man ha vetat besked. Arv 1948, s. 2.
ε) (†) inom rik(e)s l. innan rikes, inrikes, inom landet, inomlands; utom rik(e)s l. utan rikes, utrikes, utom landet, utomlands. Sökia szin berningh baadhe wthan och innan riikis. G1R 2: 228 (1525). At både innom och utom Riks .. hopsamla någre penningar. HA 9: 206 (1743). Chydenius 165 (1765). jfr INNAN-, INOM-, UTAN-, UTOM-RIKES.
ζ) i den tautologiska förb. land och rike, ngn gg (i sht i poesi) äv. rike och land; i pl. land och riken förr äv. om en enskild (av flera landskap l. huvuddelar bestående) stat; jfr LAND 3 e. G1R 1: 85 (1523). Dhe hafve och mychidt annedt godt här af e. k. M. lannd och richer. RA I. 2: 42 (1561). Bergzbruk, hwilke .. vthi stoor ympnogheet i wårt Land och Rijke alleredo opfundne .. ähre. PrivBergsbr. 1649, 1: a 2 b. Jag .. / .. svor att eröfra mig rike och land. Geijer Skald. 6 (1811, 1835; i rimställning). (Ett) poem af skalden Valerius, som i otaliga handskrifter gick land och rike omkring. Hedberg SvOperasång. 43 (1885). Annerstedt Rudbeck Bref cxc (1905). (†) Gemenl. practiceras öf(ve)r heela Landh och Rijke att Presterschapens attestata hålles för de säkreste. VDAkt. 1666, nr 247.
η) (det) tredje riket l. ett tredje rike o. d., om rike som är det tredje i ordningen; särsk. dels om ett i Dan. 2: 39 omnämnt framtida rike, dels (ofta övergående i 3 l. 5 d γ) om (på olika sätt tänkt) idealt (framtida) rike kännetecknat av lyckliga förhållanden, dels (vanl. i uttr. (det) tredje riket [efter t. das dritte reich]) om Tyskland under det nationalsocialistiska väldet (med tanke på tysk-romerska kejsarriket ss. det första o. den preussiska kejsarstaten ss. det andra). Efter tig (Nebukadnessar) skall ett annat rike uppkomma, .. och åter ett annat, thet tredje, likt med koppar, och som skall sträcka sig öfver hela jorden. Dan. 2: 39 (öv. 1785; Bib. 1541: thet tridie Konungariket; Bib. 1917: ett tredje rike). Nu mena ock någre, att ett tredje rike skall komma, ett rike, som vore en blandning af kristendom och antik åskådning af lifvet. Sander i 3SAH 6: 12 (1891) [jfr Ibsen KejsGal. 511 (1873)]. Ellen Keys tredje rike. Norström (1902; boktitel). G. T. är (enligt Joakim från Floris) Faderns period, N. T. Sonens, och den kommande slutperioden, tredje riket, skall bli den Helige andes. 3NF 19: 573 (1933). Det tredje rikets konturer. UNT 1933, nr 59, s. 3 (om Tyskland).
ϑ) rike(t) och regemente(t) o. d., se REGEMENTE 1 c ϑ; jfr 1.
ι) (†) i uttr. (up)på riksens (tåg och) resa l. resor, på krigståg l. fälttåg l. militär(a) expedition(er) i rikets tjänst. 2SthmTb. 4: 567 (1575). Han war nu på rÿckzens tugh och reese emoth rÿdzen. Därs. 6: 464 (1581). Han hade .. på rikzens reeser vnder Krigzfolcket brucket preste ämbetet. 3SthmTb. 1: 245 (1594). Stiernman Riksd. 510 (1600).
κ) (†) riksens rådslag, rådslag som röra riksangelägenheter; äv. riksens avsked l. beslut, om beslut av riksmöte l. riksdag o. d.; jfr c. Almoger äger then till Konung tagha, som efter Arfföreningen och Rijksens beslut ther till närmerst är. Lagförsl. 9 (1609). Schroderus Dress. 227 (1610: Rijksens Afskedh; om tyska förh.). De högvicktigste Riksens rådslag. 2RARP I. 1: 120 (1719).
λ) (†) riksens titel, titel av härskare över ett helt rike l. över hela riket. (Regenterna i Svearike o. Götarike ha) medh idkeligh krijgh hwar annan bemödt, och nw then ena Landzregenten, nw then andra, haffuer sigh Rijksen (i uppl. 1644 rättat till: Rijksens) Tytel tilmätt. Tempeus Messenius 39 (1612).
μ) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i utvidgad anv., i uttr. riksens dragplåster, plåster (blåsdragande medel) berett av venetiansk terpentin, mastix, prustkåda o. spansk fluga, Janins plåster; jfr d. Lindgren Läkem. (1902). Därs. 132 (1920).
ν) oeg., i uttr. fiska i vår herres rike o. d., se DIKE 2 slutet.
b) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i sg. best. l. i uttr. Svea rike, om Sveriges huvuddel (o. gamla område), särsk. i motsats till underlydande provinser i Tyskland o. Östersjöländerna, förr äv. i motsats till Gotland; äv. om l. med särskild tanke på centralregeringen i Sverige; äv. i pl., om de olika länder (Sverige, Finland, Estland m. m.) som under stormaktstiden ingingo i det svenska väldet (jfr a ζ). Hon hafuer sigh förplichtedh .. wårtt (dvs. G. II A:s) och wåre Rijkers gagn och bäste, altidh siökie fordre och främmie. BrinkmArch. 1: 18 (1612). (Köpmännen i Dorpat) hafue .. migh .. swarat, att E. N.de intet fogh hade till att .. läggia dem något oppå .. vthan Regeringens special Mandat, the wille deremot Protestera, och beswära sigh i Rijket. Stiernhielm (SVS) III. 1: 51 (1637). Här (i Riga) talas mycket och skrifwes af en och annan .. utur Riket, at där delibereras om et nytt Krig med Ryszland. HC11H 2: 22 (1664). Konungen (hade) tillförsäkrat de gotländska studenter, som viss tid tjänat eller studerat i Sverige, befordran helst ”uti riket”. KyrkohÅ 1909, s. 181 (1680). Svea Rike och thy underlydande Länder. RF 1809, Ingress 2.
c) (numera bl. mera tillf.) om alla invånarna i en stat; ngn gg äv. [efter motsv. anv. i fsv.] om stormännen i en stat. Hela Riket granske om ondt frö i dem (dvs. breven) finnes. Tessin Bref 1: Föret. 3 (1756). (Man) fann .. tjenligt at förvandla de gamla Riksdagar i Herredagar, eller såsom Magnus Birgerson eller Ladulås sjelf yttrar sig, at kalla Riket til Samtal. Lagerbring 1Hist. 2: 708 (1773) [jfr fsv. wir kallum saman wart riki til nokrä samtalu].
d) ss. förled i ssgr, i utvidgad anv., för att beteckna att ngt har mycket stor räckvidd l. är synnerligen betydelsefullt l. fulländat l. förträffligt l. användbart l. att ngn är synnerligen framstående l. bedriver ngt i stor skala o. d. (jfr a λ o. UNIVERSAL-); jfr RIKS-BOTANDE, -GENI, -HUSHÅLLARE, -KURTISÖR, -PROJEKTMAKARE, -SANNING m. fl.
3) [jfr 1 b, 2] i sht relig. om Guds välde (i abstrakt l. konkretare anv.) tänkt ss. (representerande) en (ny) gudomlig världsordning, dels (ofta i ofullkomligare form) under jordelivet, dels (i fullkomlig form) i det kommande livet; äv. om tillstånd som präglas av Guds l. Jesu herravälde (över människornas tankar o. handlingar); äv. dels om himmelriket (se HIMMELRIKE 1) ss. Guds o. hans änglars o. de saligas hemvist, dels om kyrkan l. Guds församling på jorden (i motsats till världsligt välde) l. om den enskilda människan l. jorden(s inbyggare) l. världen tänkt(a) ss. (i en framtid) behärskad(e) av Gud l. Jesus l. den kristna tron o. d.; i olika religiösa l. filosofiska åskådningar ofta med innebörden fattad o. modifierad på olika sätt; ofta i uttr. Guds rike (jfr under GUD 3 a); förr äv. i uttr. Guds rike och regemente o. d., se REGEMENTE 1 c ϑ slutet. Det himmelska riket o. d., se HIMMELSK 2 b α. (Det) tusenåriga riket o. d., se TUSENÅRIG. Fadher wåår som är j himblom, helghat warde titt nampn, tilkome titt rike. Luk. 11: 2 (NT 1526). (Rövaren) sadhe .. til Jesum, Herre tänck vppå mich thå tu komber vthi titt rike. Därs. 23: 42 (Därs.). Mitt rijke är icke aff thenne werldenne. Joh. 18: 36 (Därs.); jfr 1 b. Kättare tänkja städse til at minska Hans (dvs. Jesu) andeliga rike. Spegel Pass. 97 (c. 1680). Hvad kallas de inrättade Nådamedlen i denna bönen (dvs. tillkomme ditt rike) .. hvilka hjelpa en menniska till att få det goda, som Frälsaren Christus har förvärfvat? De kallas Guds rike. Schartau UndBarn 42 (c. 1820). Vi vilja förändra (tidskriften Stridsropets) namn, då vi i sanning kunna förkunna ”frid på jorden”, då riket är intaget för Herren Kristus. Stridsropet 1883, nr 1, s. 1. Kristi rike är idealistiskt i ordets fulla bemärkelse. Göransson UndersRel. 1: 193 (1904). SvUppslB 11: 1133 (1932). — jfr ALLMAKTS-, ARV-, ARVA-, FRIDS-, FRÖJDE-, GUDS-, HIMMEL-, HÄRLIGHETS-, MESSIAS-, NÅDE-, SALIGHETS-, TUSENÅRS-RIKE. — särsk. i sådana uttr. som nådens (äv. trons och hoppets) l. salighetens l. härlighetens rike, om Guds rike ss. kännetecknat av nåd (l. tro o. hopp) på jorden resp. salighet l. härlighet i himmelen. Gudh .. hafwer .. henne .. vthu troonnes och hopsens rijke, in j thet fulkomliga wäsendet och skådelsen öfwersatt. Phrygius MRosengren A 5 a (1608). Nådenes Rijke här på Jorden. Swebilius Cat. 2: 64 (1689). Du (dvs. den helige Ande) öppnar härlighetens rike. Ps. 1819, 18: 3. Salighetens rike. Östergren (1936).
4) (i sht i vitter stil) om plats där de döda (tänkas) vistas (eg. tänkt ss. ett område styrt av en härskare); tillstånd vari de döda befinna sig; dödsrike; särsk. i sådana uttr. som dödens l. de dödas l. skuggornas rike. Orphei nederstigande til Plutonis Rijke at derifrån återhemta sin kiära Eurydice. Ehrenadler Tel. 16 (1723). HFinlÖ 327 (c. 1730: de dödas rike). (Kämparna i Valhall) bifall slå / uppå skölden hård, / så att det dånar / genom den eviga / nattens riken. Geijer Skald. 23 (1811, 1835). De dödas rike, (dvs.) tillståndet efter döden. Dalin (1855). Skuggornas rike. Östergren (1936). jfr: (Dantes) drömfärd genom andeverldens tre riken (dvs. Inferno, Purgatorio o. Paradiso). Beskow i 2SAH 39: 158 (1864); jfr 3. — jfr ANDE-, DÖDS-, PLÅGO-, SKUGG-RIKE m. fl.
5) i allmännare bildl. anv. av 2 (jfr 2 a ϑ): område (se d. o. 2, 3) l. värld o. d. — jfr LÖGN-, MELLAN-RIKE. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf., i sht i vitter stil) om område l. sfär för ngns värksamhet l. om sammanfattningen av allt det (l. av det väsentligaste) som ngn råder l. bestämmer över; särsk. dels med tanke på område med viss utsträckning i rummet (där ngn härskar l. bestämmer l. utövar sin värksamhet), dels abstraktare, om värksamhetskrets l. värksamhetsfält l. om sfär (av tanketing) över vilken ngn (oinskränkt) härskar o. d. Thenna twå Herrerna (dvs. Gud o. djävulen) och bägge theras rijken äro ganska olijka. Bullernæsius Lögn. 49 (1619); jfr 1, 3. En Konung styrer land och har ei ther sin like / Så giör en hustru i sitt hushålds lilla rike. Kolmodin QvSp. 1: 247 (1732). Månn jag förundrad en dag skall återskåda min hembygd, / Skåda på nytt .. / .. glest stigande ax från åkrar som voro mitt rike? Adlerbeth Buc. 12 (1807). Men mitt rike eller det för mig egendomliga området är tydligen det, som jag kallar mitt jag, och med detta menar jag .. mitt sjelfmedvetande. Wikner Lifsfr. 1: 268 (1868). Svensén Jord. 2 (1884). Lagercrantz DiktDagb. 69 (1937, 1955). jfr: Görer som godhe wener och tencker på megh (dvs. Ture Bjelke som befinner sig i Finland) medhen j (dvs. Hogenskild o. Johan Bjelke i Sverige) ähre wdhi edhert rike, .. szå will iagh tacke edher, når iagh komme wdhi mitth rijke. BtFinlH 4: 444 (1570); jfr 2 b o. språkprovet från Luk. 23: 42 under 3.
b) (†) i ett slags förr förekommande biljardspel använd benämning på vardera av de båda hälfter vari biljarden delades av en linje mellan miljöerna o. av vilka var o. en av de båda spelarna räknade en ss. sin. Wilson Spelb. 101 (1888).
c) om område av jordytan l. (allmännare) rummet som utgöres l. domineras l. kännetecknas av ngt som ger området dess karaktär; särsk. i sådana uttr. som vågornas l. snöns l. luftens rike. O mächtige Gud! som härskar öfver vågornes Rijke, värdigas höra en olycklig. Ehrenadler Tel. 176 (1723). En och annan hafsfågel skyndar ut på fångstfärd i det våta riket. Hedin Beskickn. 60 (1891). Slutligen kommer man (vid bestigning av Åreskutan) till de kala klippornas och snöns rike. Sandström NatArb. 2: 65 (1910). Och vida har jag irrat / i skogens rike kring. Gripenberg Aftn. 28 (1911). jfr ABBORR-, FISK-, LUFT-, STJÄRNE-, VATTEN-RIKE m. fl. särsk. [jfr motsv. anv. i t.] (i fackspr.) om större växt- l. djurgeografiskt område; numera företrädesvis i ssgn FLORA-RIKE [jfr t. florenreich], om den högsta enheten vid indelning i växtgeografiska områden. Rosén Djurgeogr. 2 (1914). jfr: Termen florarike. BotN 1901, s. 230.
d) om område (se d. o. 3) som omfattar (l. kännetecknas av) en viss art av varelser l. väsen l. ting l. företeelser o. d. (jfr a); ofta liktydigt med: värld.
α) (i sht i vitter l. högre stil, särsk. relig.) om den fysiska, kroppsliga världen (som omger människan o. till vilken hon med sin naturvarelse hör); vanl. i uttr. naturens rike (jfr β). Rönigk Fresenius 48 (1753). Christus är Konung öfver allt .., icke allena i Naturens rike, utan ock besynnerligen i Nådens och Herrlighetens. Alnander Sal. 59 (1771); jfr 3 slutet. Östergren (1936). jfr BUK-, JORD-, KVÄLJE-, NATUR-RIKE.
β) om var särskild av de huvudavdelningar vari fysiska väsen l. ting indelas (särsk. i sådana uttr. som naturens (tre) riken, djurens l. växternas l. mineralens rike); stundom äv. om större underavdelning av sådan huvudavdelning. Alla 3 naturens riken. Hiärne Förb. 13 (1706). Botaniquen, som lärer kiänna växternes rike. 2RARP 15: 267 (1746). Emedan de gamla ej hafft sådane characterer och notioner på stenarne som vij, så har man föga gagn af alla deras skriffter, som angå detta riket. Linné Stenr. 10 (c. 1747). I Fjäderdjurens vida Rike / En enda fogel icke fins / Som uti storhet är min (dvs. kajans) like. Kellgren (SVS) 1: 305 (1779). Till hvilket af Naturens Riken hör det utsatta tinget (som den frågande skall söka ta reda på)? Stiernstolpe SällskL 89 (1817; i fråga om sällskapslek). Svensén Jord. 87 (1884). jfr BLOMSTER-, DJUR-, FISK-, FOSSILIE-, MINERAL-, MOSS-, NATUR-, PLANT-, STEN-, UNDER-, VATTEN-, VÄXT-, ÖRT-RIKE.
γ) (i sht i vitter l. högre stil) om område som utgör en särskild gren l. sida av mänsklig värksamhet l. mänskligt liv l. om (tänkt) område som omfattar l. domineras l. kännetecknas av ngt (vanl. ngt mer l. mindre abstrakt); värld; stundom: form av tillvaro; stundom svårt att skilja från a. (Den gamla människan) upwäcker inwärtes Strijdh, och tillåter icke Siälenes Rijke hafwa Roo. Preutz Kempis 340 (1675); jfr 3. Må .. (inbillningen) fritt lyfta sig öfver naturen till idealernas rike. Enberg i 2SAH 7: 304 (1815). Hvad skönt du drömt, kan ej af tiden härjas, / det är en skörd, som undan honom bergas, / ty den hör evighetens rike till. Rydberg Dikt. 1: 7 (1877, 1882). Det som du endast ansåg höra drömmarnas rike till. Dahllöf SLucGåv. 21 (1914). Min djupaste fallenhet gällde dikten, det språkliga välljudets rike. Malmberg StyckVäg 86 (1950). jfr ANDE-, BOK-, DRÖM-, LYCKO-, LÄRDOMS-, SKUGG-, UNDER-, VÄRLDS-RIKE.
Ssgr (i allm. till 2. Anm. Ett stort antal av nedan anförda ssgr motsvaras i ä. tid av förbindelser av gen. sg. best. av rike o. efterleden, t. ex. riks-amiral, -angelägenhet, -beslut, -drots, -huvudbok, -hövitsman, -kredit, -råd, -vapen): A (†): RIK-SAK, -SAL, -SKATTMÄSTARE, -STAD, -STYRELSE, -STÅND, -VÄRDI, se D.
B (numera bl. tillf.): RIKE-BEGREPP, se D.
(1 b, 3) -SKYGD. (†) om skygd som Guds välde ger l. kan ge. Hans (dvs. Guds) Almachts rjkeskygd, thet (dvs. det nya skolhuset) skärme, skydde, hägne. Broman Glys. 2: 186 (1719).
C (numera bl. i ssgr som ansluta sig till 3 l. 5 d γ, mera tillf.): RIKES-AMIRAL, -ARVINGE, -BANER, -BOTTEN, se D.
(3, 5 d γ) -FÖRHOPPNING. förhoppning om ett kommande gudsrike l. idealt framtida rike l. tillstånd. Pietismens rikesförhoppning. Nigg EvRik. 211 (1948; t. orig.: Reichserwartung).
(3, 5 d γ) -FÖRKUNNELSE. jfr -förhoppning. Nigg EvRik. 255 (1948; t. orig.: Reichsverkündigung).
-FÖRSAMLING, -GRÄNS, -GYLLEN, -IDÉ, -PROFETIA, -PROFOSS, -RÅD, -SAL, se D.
(3, 5 d γ) -TRO, r. jfr -förhoppning. Reformationens rikestro. Nigg EvRik. 157 (1948; t. orig.: Reichsglaube).
-ÄRENDE, se D.
D [y. fsv. riks- (i ssgn rigx forstondare); jfr äv. t. reichs-]: RIKS-ABBOT. [jfr t. reichsabt] (förr) abbot med säte o. stämma i riksdagen i tysk-romerska riket, riksomedelbar abbot. SvUppslB 10: 556 (1932).
-ADEL. [jfr t. reichsadel] ett rikes adel; nästan bl. (förr) om (den riksomedelbara) adeln i tyskromerska riket (l. i de karolingiska rikena). Nordforss (1805; i tysk-romerska riket). Strinnholm Hist. 3: 375 (1848; i de karolingiska rikena). (Sv.) Riksadel, (fr.) noblesse d’un État. Schulthess (1885). Avledn.: riksadlig, adj. [jfr t. reichsad(e)lig] som tillhör adeln (särsk. den vanliga adeln i motsats till hovadeln) i ett rike; numera bl. (om ä. förh.) i fråga om (den riksomedelbara) adeln i tysk-romerska riket: som tillhörde l. tillkom l. hade avseende på riksadel (särsk. om stånd l. värdighet o. d.). Riks-adeliga Fruntimret. Schützercrantz Olyksöden 151 (1775). (J. M. Simolin) blef 1754 .. af romerske kejsaren Frans I upphöjd i tyskt riksadligt stånd. 2NF 25: 577 (1916).
-ADMINISTRATION. äv. konkretare, motsv. administration 2. KansliH 1: 6 (1935; konkretare).
-ADVOKAT. [jfr nor. riksadvokat, d. rigsadvokat (båda i bet. 1)]
1) (titel för) chef för det norska l. danska åklagarväsendet; jfr -åklagare. SWieselgren (1905) hos Spångberg AHedin 286 (om norska förh.).
2) (mera tillf.) bildl., om person (särsk. politiker) som uppträder mot allehanda missbruk (i ett land l. ett lands styrelse) o. d. SWieselgren (1905) hos Spångberg AHedin 286 (om A. Hedin). 3SAH LVIII. 2: 11 (1947; om A. Hedin).
-AFFÄR. riksangelägenhet; numera företrädesvis: över hela riket känd o. debatterad affär (se d. o. 1) l. sak; stundom äv. hyperboliskt, om affär l. sak som utgör det allmänna samtalsämnet på en plats o. d. RP 15: 140 (1651). Sturzen-Becker 3: 175 (1861; hyperboliskt). ”Upproret i Söderås” var tydligen på väg att bli en riksaffär och kommenterades redan .. i åtskilliga tidningar. Hellström Malmros 51 (1931).
-AKT, sbst.1, r. l. m. aktstycke l. urkund o. d. som gäller riksangelägenheter; lag l. stadga o. d. som rör konstitutionen; numera nästan bl. hist. om vissa speciella aktstycken l. lagar (se a—c nedan). Archivet på slottet i London, der gamla Riks-acterna förvaras. Serenius Yy 4 b (1734). AdP 1789, s. 455 (om beslut av konung o. riksdag rörande tolkning av § 2 i 1772 års regeringsform). särsk. hist.
a) om det i form av ett riksdagsbeslut avfattade aktstycke som uppsattes med anledning av revolutionsförsöket 1756 o. upplästes för konung Adolf Fredrik i närvaro av ständernas talmän o. rådet o. som innehöll en uppräkning av konungens försyndelser mot regeringsformen o. konungaförsäkran jämte hot om avsättning, om denne icke för framtiden uppfyllde sina förpliktelser. Fersen HistSkr. 2: 203 (i handl. fr. 1756). Geijer II. 5: 177 (1838). SvUppslB (1935).
b) om det aktstycke vari ständerna 1809 uppsade Gustav IV Adolf tro o. lydnad samt förklarade honom o. hans bröstarvingar förlustiga Sveriges krona. AdP 1809, 1: 244. De Geer i 3SAH 1: 69 (1886). 2SvUppslB (1952).
c) om (aktstycke innehållande) den lag l. stadga som reglerade de genom Sveriges o. Norges förening 1814 uppkomna konstitutionella förhållandena o. som 1815 antogs av Sveriges riksdag o. Norges storting o. sanktionerades av konungen; stundom allmännare, om aktstycke l. stadga som reglerar de konstitutionella förhållandena i en personalunion. Riks-Act, Till bestämmande af de genom Föreningen emellan Sverige och Norrige uppkomne Constitutionelle förhållanden; Beslutad den 31 Julii 1815. (1816; broschyrtitel). Lag om upphäfvande för Sveriges del af den .. antagna riksakt. SFS 1905, nr 56. Frågor .. om antagande av ny riks- eller föreningsakt (hänvisades under unionstiden) .. till konstitutionsutskottet. SvRiksd. II. 11: 159 (1934). Ssgr (till c; om ä. förh.): riksakt- l. (vanl.) riksakts-bestämmelse. (-akts- 1891 osv.) bestämmelse som ingick (l. var avsedd att ingå) i riksakten. BtRiksdP 1891, I. 1: nr 14, s. 12. -enlig. (-akts- 1901 osv.) enlig l. överensstämmande med riksakten. SD(L) 1901, nr 253, s. 5. -fästa. (-akt- 18951898) (numera bl. tillf.) föreskriva l. fastslå (ngt) gm intagande av bestämmelse(r) (därom) i riksakten; jfr lag-fästa 1. GHT 1895, nr 240, s. 2. —
-AKT, sbst.2, r. (l. m. l. f.) [jfr t. reichsacht] (förr) fredlöshet l. bann gällande inom ett helt rike (vanl. tysk-romerska riket); särsk. i uttr. förklara (i sht förr äv. sätta l. försätta) ngn i riksakt; jfr -bann, -bannlysning. PT 1791, nr 99, s. 2 (om ä. tyska förh.). Den i riks-akt satte Wallenstein. AnderssonBrevväxl. 1: 311 (1860). MinnSvNH Bih. 3: 95 (1883: försättas i riksakt; om ä. tyska förh.); jfr HT 1933, s. 27 (: förklaras i riksakt). Hjärne K12 158 (1902; om ä. polska förh.).
-ALLMÄNHET. (†) om befolkningen i ett land; jfr allmänhet III 1 a. KyrkohÅ 1908, s. 144 (c. 1780).
-ALLMÄNNING~020, i bet. 1 r., i bet. 2 m.
1) (förr) allmänning (se d. o. 2 a) tillhörande staten; jfr konungs-, krono-allmänning. UUÅ 1920, jur. 1: 31.
2) (†) man utan stadigt hemvist (mantalsskrivningsort). Storljugaren, förr i Bröttjestad, nu riksallmänningen Anders Nilsson. VDAkt. 1828, nr 199. —
-ALMANACKA~1020. (numera föga br.) om almanackans officiella (för hela riket gemensamma) namnlängd. Fyrahundrafemtio dopnamn, som ej finnas i Riks-almanachan. (1861; boktitel).
-ALN. (förr) rikslikare för alnmått. Rydaholmsalnen (upphöjdes) år 1605 .. till riksaln. Falkman Mått 1: 94 (1884).
-AMIRAL. (rikes- 1590. riks- 1610 osv.) (förr) (titel för) högste (militäre o. administrative) ledare för ett rikes flotta (i fråga om sv. förh. fram till 1682, ngn gg dock äv. i fråga om förh. i senare tid o. då liktydigt med: storamiral). Stiernman Com. 1: 361 (1590). Carll Carlsson Rikz Admiral. RARP 1: 65 (1627). Then Fransöske Rijks Ammiralen (G. de Coligny). Schroderus Os. III. 2: 176 (1635). Gref Gustav Otto Stenbock, .. then sidste Riks- och förste Kongl. Öfver-Ammiral, .. blef död Anno 1685. Rüdling 560 (1740). Under vår vördade, älskade och älskansvärde Riks-Amiral Hertig Carls anförande. AdP 1789, s. 43. SvRiksd. I. 3: 197 (1933; om ä. förh.). Ssgr (förr): riksamirals-fullmakt. (förr) jfr fullmakt 4. Wendt AmirKollH 13 pl. (i handl. fr. 1612). -ämbete. BL 15: 295 (i handl. fr. 1664).
-AMIRALINNA3~01020, äv. 101032. [till -amiral] (förr) riksamirals hustru l. änka. BoupptSthm 1677, s. 809 a. Carl xii Bref 16 (1703).
-AMIRALITETSKOLLEGIUM~001010200. (†) amiralitetskollegium. RR 1653, s. 319 b. —
-AMORTISSEMANGSFOND. (†) statlig amorteringsfond. Ryska riksamortissementsfonden. FFS 1862, nr 2, s. 4. Därs. 1900, nr 5, s. 6. —
-ANDEL~02, äv. ~20. andel av ett rike. Strinnholm Hist. 5: 273 (1854).
-ANGELÄGENHET~00102 l. ~00200. angelägenhet som rör l. gäller ett (helt) rike (särsk. ett rikes styrelse l. förvaltning o. d.) (jfr -ärende o. stats-angelägenhet); riksviktig angelägenhet; äv.: angelägenhet gemensam för hela riket (motsatt: lokal angelägenhet). Dalin Arg. 2: 284 (1734, 1754). TSvLärov. 1950, s. 333. —
-ANKOMST? (†) riksmöte (se d. o. 1). Är ingom häreffter tillåtet, thenna Förlijkning i Disputation indraga, vthan skal på Rijks ankomster (möjl. felaktigt för Rijks sammankomster) all infallande twifwelsmål stå til at affhandla. NuclPacis 1648, s. A 4 b. —
-ANLIGGANDE, p. adj. (†) = -rörande. Riksanliggande mål. Afzelius Sag. X. 1: 49 (1864).
-ANNONSERING. (i sht i fackspr.) annonsering i tidningar över hela riket; annonsering avsedd att nå läsare över hela (l. en större del av) riket. HandInd. 282 (1926). SDS 1957, nr 353, s. 1. —
-ANNONSÖR. (i sht i fackspr.) jfr -annonsering. SDS 1928, nr 267, s. 2. —
-ANSTALT~02, äv. ~20. [jfr t. reichsanstalt] (numera bl. tillf.) anstalt (se d. o. 5) direkt lydande under riksstyrelsen o. avsedd för ett helt rikes behov. EkonS 2: 79 (1894; om tyska förh.). Den fysikaliskt-tekniska riksanstalten i Charlottenburg. TT 1898, M. s. 95. —
-ANTIKVARIE. ämbetsman som har att utöva högsta tillsynen över rikets fornlämningar o. (i senare tid) över vården av kulturhistoriska byggnader o. d. (o. som är chef för riksantikvarieämbetet samt sekreterare i vitterhets historie o. antikvitetsakademien o. chef för de denna akademi underställda samlingarna). Johan Buræus, then äldre, blef then förste Riks-Antiqvarius .. Anno 1613. Rüdling 565 (1740). Kongl. Riks-Antiquarien Adlerbeth. Schück VittA 5: 631 (i handl. fr. 1783). Riksantikvarien utnämnes av Kungl. Maj:t efter anmälan av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. SFS 1921, s. 2422. jfr Hammarsköld SvVitt. 1: 82 (1818; om M. Aschaneus, en av de båda riksens antikvariersom under J. Bureus’ ledning insamlade fornlämningar m. m.). särsk. (mera tillf.) bildl. (Atterbom) blev den svenska diktens förste store riksantikvarie. SvLittH 2: 128 (1919). Ssgr: riksantikvarie-befattning. jfr befattning 2 d. Fåhræus Hb. 114 (1864). -beställning. (numera bl. tillf.) = -antikvariebefattning. BL 1: 30 (1835). -ämbete. riksantikvaries ämbete; äv. (vanl. i sg. best.) konkretare, om ämbetsvärk som under riksantikvariens ledning har att utöva högsta tillsynen över rikets fornminnesvård o. kulturminnesvård. 2VittAH XXXI. 2: 21 (1886). SFS 1938, s. 1231 (konkretare).
-ARBETS-FEST. särsk. (förr): av Sveriges ungdomsberedskap anordnad fest med prisutdelning för de bästa arbetsprestationerna i årets rikstävling. MorgT 1948, nr 339, s. 2. —
-ARBETS-STYRELSE. (förr) myndighet som (före 1948) hade att närmast under K. Maj:t handlägga frågor rörande tillgodoseende av behov av arbetskraft enligt tjänstepliktslagen. SFS 1939, s. 2285. —
-ARCHIVARIUS, se -arkivarie.
-ARCHIVUM, se -arkiv.
-ARISTOKRATI. (förr) aristokrati med (stort) inflytande på riksstyrelsen (o. med intresse för rikets enhet). 2NF 27: 1201 (1918).
-ARKITEKT. (förr) ämbetsman med uppgift att utöva uppsikt över kronans byggnadsvärksamhet (l. över byggnadsväsendet i riket); äv. i uttr. överste riksarkitekt; jfr -byggmästare 1. Den berömde Öfverste Riks-Architecten och General-Mathematicus Andreas Buræus. Arbin PVetA 1773, s. 19. Fornv. 1931, s. 129. —
-ARKIV, förr äv. -ARCHIVUM. Anm. I ä. tid användes ordet (i formen -archivum) äv. med lat. böjning. Schück VittA 1: 168 (i handl. fr. 1648: i Wårt RijkzArchivo). Dens. Wivallius 1: 3 (i handl. fr. 1777: Riks-Archivi, gen. sg.). Rosenstein 1: 272 (1800: i Kongl. Riks-Archivo). centralt arkiv (se d. o. 1, 3) för ett rike; i fråga om sv. förh. om (institution för handhavande av l. lokal(er) för förvaring av) samling av K. Maj:ts kanslis arkivalier m. m.; i fråga om moderna sv. förh. (vanl. i sg. best.) om (ur denna institution utvecklat) ämbetsvärk med uppgift dels att vårda K. Maj:ts kanslis arkivalier jämte andra överlämnade arkivaliesamlingar samt att utgöra anstalt för främjande av historisk forskning, dels att utgöra centralmyndighet för rikets arkivväsen; äv. konkretare, om detta ämbetsvärks samling av arkivalier l. om byggnad vari detta ämbetsvärk har sina lokaler. Vnder konstkammaren som ähr vnder Altanen, så ähr Rikz Archivum. AntecknSaml. 292 (1660). Secreterarne uti Kongl. Maij:ts Cancellie, Riks och Antiquitets archiver. CivInstr. 366 (1719). Hartmansdorff är nämnd att remplacera i riksarkivet Hans Järta. Liljecrona RiksdKul. 110 (1840). Danska riksarkivet. 2NF 23: 312 (1915). Skall befattning såsom stadsarkivarie .. tillsättas, utfärdar arkivnämnden kungörelse därom i allmänna tidningarna och medelst anslag i riksarkivet. SFS 1951, s. 315. jfr (†): Secretarier vti Riks-Archiv (dvs. riksarkivet). Rüdling Suppl. 563 (1740). Ssgr: riksarkiv-byggnad. konkret. 2NF 20: 491 (1913). -hus. Sthm 1: 470 (1897). -sekreterare, se nedan. —
-ARKIVARIE, förr äv. -ARCHIVARIUS. ämbetsman som förestår (är chef för) riksarkiv (särsk. svenska riksarkivet); jfr -arkiv-sekreterare. Rüdling Suppl. 563 (1740). (Norske) riksarkivarien Langes tidskrift för vetenskap och litteratur. SvT 1852, nr 20, s. 3. SFS 1940, s. 1007. Ssgr: riksarkivarie-lön. jfr lön, sbst.1 2 b. Wieselgren Bild. 389 (1874, 1889). -ämbete. 2NF 23: 313 (1915).
-ARKIV-SEKRETERARE, förr äv. -ARKIVI-SEKRETERARE. (-iv- 1809 osv. -ivi- 16691835) (förr) sekreterare som tjänstgjorde i (o. var den egentlige ledaren av) riksarkivet (från 1835 ersatt av: riksarkivarie). ÅboDomkSvartb. Förord 3 (cit. fr. 1669). Hofcal. 1809, s. 49. KansliH 1: 205 (1935; om ä. förh.).
-ARMÉ. [jfr t. reichsarmee] särsk. hist. om armé i tysk-romerska riket som (vid krig l. krigsfara) uppställdes av kontingenter från de olika staterna (riksständerna) l. (i fråga om förh. efter 1806) om armé uppställd av Tysklands olika stater (l. av Tyska förbundet); äv. bildl.; jfr -här, -kontingent, -trupper. PT 1758, nr 2, s. 1. AB 1840, nr 304, s. 3 (bildl.). Den kontingent till riksarmén, som Sverge var skyldigt att ställa för sina tyska besittningar. Mankell Krigsm. 1: 283 (1865; om förh. 1663). De förändringar riksarméns sammansättning undergick .. 1890. NF 16: 1145 (1892). 3NF (1932).
-ARVFURSTE. (†) manlig furstlig person som är arvsberättigad till tronföljden i ett rike; jfr arv-furste 1 a, b. RA I. 4: 545 (1598; om hertig Karl); jfr arv-furste 1 a. PJAngermannus Vthl. 75 (1623; om hertigarna Karl Filip o. Johan); jfr arv-furste 1 a, b. H: K: M:tz wår Allernådigste Konungz och RijkzArfFurstes Allernådigste ordre. VDAkt. 1661, nr 230 (om K. XI); jfr arv-furste 1 b slutet. —
-ARVINGE. (rikes- 1560. riks- 1675 osv.) (numera bl. mera tillf.) arvinge till tronen i ett rike, tronarvinge; särsk. om närmaste tronarvingen: tronföljare. H. K. Maitz. förste Son, Hans Konglige rätte både lijfz och Rijkes Arfwinge. Svart Ähr. 71 (1560). Att vid K. Georg I ankomst på Engelska thronen månge långt närmare Catholiske Riks-arfvingar uteslötos. Benzelstierna Cens. 119 (1740). Östergren (1936).
-ARV-MARSKALK. [efter t. reichserbmarschall] (förr) innehavare av ärftligt marskalksämbete i tyskromerska riket. SP 1792, nr 167, s. 2. —
-ARVPRINS. (†) om kronprins; jfr -arvfurste o. arv-prins b. AntecknSaml. 86 (1683).
-ASTRONOM, förr äv. -ASTRONOMUS. (om ä. förh., numera bl. tillf.) astronom anställd i riksstyrelsens tjänst. Forsius, Sigfrid Aronsson, RiksAstronomus. Werwing Hist. 2: Ii 3 a (c. 1690). Riks-astronomen Sigfrid Forsius. Fryxell Ber. 5: 50 (1831).
-AVDELNING~020.
1) (i fackspr.) vid telefonstation: avdelning som ombesörjer expedition av rikssamtal; jfr -station. Ekeberg Klaffjackväxl. 72 (1916).
2) (mera tillf.) = -krets 2. MeddSYL 1947, nr 7, s. 1. —
-AVEL. (†) för riket i dess helhet nyttig produktion l. tillvärkning l. näring; jfr avel 4 b α. GbgMag. 1761, s. 599 (om salpetertillvärkning).
-AVELSFÖRENING~10020. riksförening för (häst)avel. Hästen 99 (1945).
-AVHANDLING. (†) överenskommelse l. beslut rörande riksangelägenheter; jfr avhandling 1. Stiernman Riksd. 1176 (1650).
-AVISA. (†) om tidning som (i viss utsträckning) utgör organ för riksstyrelsen; anträffat bl. om l. med syftning på Stockholms posttidningar o. Inrikes tidningar; jfr -tidning. Af Svenska Akademien redigerade osvenska Riks-avisor. Polyfem I. 1: 3 (1809). SvLitTidn. 1818, sp. 777. —
-AVSKED. [jfr t. reichsabschied] (†) riksdagsbeslut; särsk. om riksdagsbeslut i tysk-romerska riket; jfr -beslut o. rike 2 a κ. Schroderus Os. III. 2: 52 (1635; om tyska förh. 1555). Kongl. M:tt (vill) låta alla Besluuth och Rijkzafskeder öfwersii och sedan af trycket vthgå, hwad som tienar att publiceras. Schück VittA 3: 187 (i handl. fr. 1650). Meurman (1847).
-AVTAL~02, äv. ~20. kollektivavtal för en bransch, gällande hela riket. PT 1909, nr 186, s. 2. —
-BANA, r. l. f.
1) (†) om levnadsbana som ägnas åt det (offentliga) politiska livet i ett rike. GT 1788, nr 75, s. 3.
2) [jfr t. deutsche reichsbahn, ss. beteckning för de tyska statsjärnvägarna] (mera tillf.) i pl. best., om de tyska statsjärnvägarna. De tyska riksbanorna. Motorför. 1928, nr 4, s. 15. —
-BAND. bildl.: band (se band, sbst.1 2) varigm de olika delarna av ett rike sammanhållas l. varigm en viss (mer l. mindre autonom) del av ett rike förbindes med riket i dess helhet. Strinnholm Hist. 3: 76 (1848). Estlander 11Årt. 2: 300 (1921).
-BANER. (rikes- 1594. riks- c. 1700 osv.) [jfr t. reichsbanner] ett rikes (huvud)baner; i fråga om moderna förh. dels (o. numera oftast) om värdighetstecken för statsöverhuvudet i ett rike (i fråga om sv. förh. om ett i Riddarholmskyrkan förvarat kungligt värdighetstecken), dels (i sht i vitter stil) allmännare, om ett rikes flagga ss. nationell symbol; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -fana, -flagga, -standar. Ehn blåå riikes banner af ttafftt medh franttzler omkrijngh. Cederström Riksreg. 163 (i handl. fr. 1594). Isogæus Segersk. 415 (c. 1700; om romerska förh. under antiken). Kongl. Räntmästaren Nils Schönberg, red .. (vid hyllningen av K. XII 1697) strax efter Riksbaneret. Nordberg C12 1: 41 (1740). Rikets vapn är broderat i nya RiksBaneret. Schück VittA 5: 406 (i handl. fr. 1763). Riksbaner .. (dvs.) Det fordna tyska rikets hufvudbaner, som utbreddes, då alla rikets vasaller kallades i fält. Dalin (1855). Var svensk! I kampen dristigt bär / vårt stolta riksbanér, / hvars kors ett löftets tecken är. Söderberg Rytm. 68 (1907). Det kungliga baner, som under medeltiden benämndes ”konungens märke”, erhöll senare namnet ”riksbaneret”. Hägg Flagga 8 (1937). Sveriges .. ännu använda riksbaner .. består av en blå, tvåflikad sidenduk, beströdd med trekronorsvapnet och på mitten ett opersonligt riksvapen. 2SvUppslB (1952). Ssgr (numera bl. tillf.): riksbaner- l. riksbaners-förare. (-er- 1885) jfr förare 4 o. baner-förare 1. Schulthess (1885). -tecken. (-ers- 1783) tecken (figur) som är karakteristiskt för ett riksbaner. Lagerbring 1Hist. 4: 70 (1783).
-BANK, se d. o. —
-BANKOFULLMÄKTIG. (†) riksbanksfullmäktig. Klint (1906).
-BANKRUTT, r. (l. m.) statsbankrutt; jfr bankrutt, sbst.1 I. AdP 1789, s. 848. —
-BANN. [jfr t. reichsbann] (om ä. tyska förh.) = -akt, sbst.2 Lind 1: 96 (1749).
-BANNLYSNING~020. (om ä. tyska förh., numera knappast br.) = -akt, sbst.2; jfr bannlysning 2. Möller 1: 142 (1745, 1755). Lind 1: 96 (1749).
-BARON. [jfr t. reichsbaron] (om ä. utländska förh.) omedelbart under regenten i ett rike lydande adlig godsherre l. läntagare (särsk. om riksfriherre i tysk-romerska riket); äv. om innehavare av friherrlig värdighet inom samtliga till ryska riket under tsartiden hörande länder. Nordforss (1805; om tyska förh.). Arnell Scott Sjöfr. 296 (1829; om ä. skotska förh.). Atterbom PoesH 4: 101 (1848; i det karolingiska riket). Hofbankiren Ivan Jurjewitsch Freedericksz blef 1774 rysk riksbaron. Granfelt Vap. 18 (1889). SvUppslB 22: 1097 (1935; om ä. tyska förh.). Avledn.: riksbaronessa, f. (om ä. tyska förh., föga br.) riksfriherrinna. Nordforss (1805).
-BEFÄL. särsk. (†): befallning som gäller ett (helt) rike; anträffat bl. bildl., om påbud från Gud (jfr rike 3). Thorild (SVS) 1: 226 (1805).
(25) -BEGREPP. (rike- 1948. riks- 1887 osv.) jfr begrepp 5 b; särsk. (i sht relig.) till 3. Rudin BibEnh. 107 (1887).
-BEHOV. (mera tillf.) ett (helt) rikes l. (hela) rikets behov. Reuterdahl SKH II. 2: 210 (1850).
-BEKANT, adj. (allmänt) känd l. bekant (l. ökänd) över hela riket, allmänt känd (l. ökänd) inom ett land. SvT 1852, nr 20, s. 4. En riksbekant svindlare. Östergren (1936). På landet väntar man ofta, att de lokala storheterna skola vara riksbekanta. Hedberg Prins 197 (1936).
-BEREDSKAP~020 l. ~002. särsk. konkret, om styrka (av polismän l. dyl.) avsedd att vid behov kunna disponeras för tjänst inom hela riket; jfr beredskap 3. (Inrikesdepartementets) planläggning av en riksberedskap av polismän. DN(B) 1955, nr 280, s. 6. —
-BERYKTAD, p. adj. jfr -bekant; företrädesvis motsv. beryktad 2 slutet, 3. NFreja 1839, nr 73, s. 2. Det riksberyktade oskicket. AB 1892, nr 130, s. 2. Västerb. 1930, s. 109 (om person).
-BERÖMD, p. adj. jfr -bekant. VDAkt. 1781, nr 60. —
-BESIKTNING. (†) om färd företagen av konung (före regeringstillträdet) för att bese o. lära känna sitt rike; jfr eriksgata. Rüdling Suppl. 341 (1740; om förh. 1671).
-BESLUT. beslut av riksmöte, riksdagsbeslut; äv. konkret, om dokument l. urkund innehållande sådant beslut; numera nästan bl. [jfr t. reichsschluss] (om ä. förh.) om av kejsaren ratificerat riksdagsbeslut i tysk-romerska riket; jfr -avsked o. rike 2 a κ. Chesnecopherus Skäl Pp 4 b (i handl. fr. 1596). Taltes om regeringsformen, och mentes att alle rixbeslut, som igenom henne icke ophäfvas, blifve i sin vigeur. RP 4: 163 (1634). Effter Rijkz-besluthett af .. (regeringen o. rikets råd) inthett war vnderschrifwidt. RARP 2: 182 (1635). Nordberg C12 2: 272 (1740; om polska förh.). 2NF 30: 661 (1920; i tysk-romerska riket).
-BESTYR. bestyr (se d. o. 3) med riksangelägenheter, statsbestyr; särsk. motsv. bestyr 3 a; i sht i pl. Atterbom Minnest. 1: 143 (1847).
-BESTÄLLNING. (†) göromål l. bestyr som gäller riksangelägenheter. Gallius AÅkeson F 2 b (1643). KKD 5: 357 (1711).
-BESVÄRLIG. (†) besvärlig l. brydsam för riket. PJAngermannus Tröstskr. H 2 a (1622; om tid).
-BETJÄNING. (†) tjänstgöring i rikets tjänst (vid ämbetsvärk o. d.). Annerstedt UUH Bih. 4: 60 (i handl. fr. 1751).
-BETYDELSE. vikt l. betydelse för ett rike l. för (hela) riket. Cannelin (1912). TurÅ 1950, s. 101. —
-BIBLIOTEK. (offentligt) bibliotek som mer l. mindre direkt (utan anknytning till sådana institutioner som universitet l. skolor o. d.) står under statens vård (o. som ofta grundar sig på tidigare statsöverhuvudens privata bibliotek vilka övertagits av staten), nationalbibliotek; i fråga om sv. förh. om (l. ss. icke officiell benämning på) Kungliga biblioteket i Sthm. Hela riksbibliothekets anslag på riksstaten är 27,300 rdr. (Agardh o.) Ljungberg 4: 460 (1863). Det franska riksbiblioteket. Schück ResAnt. 1: 74 (1894, 1900; om Bibliothèque nationale). Världens äldsta riksbibliotek. Grimberg VärldH 1: 380 (1926; om Assurbanipals samling av kilskriftsurkunder). Kungl. biblioteket i Stockholm, Sveriges riksbibliotek, grundar sig på de sv. konungarnas privata boksamlingar. SvUppslB 3: 992 (1929).
-BIBLIOTEKARIAT. (numera bl. tillf.) riksbibliotekariebefattning. 2Saml. 8: 48 (1786; vid Kungl. biblioteket i Sthm).
-BIBLIOTEKARIE. chef för riksbibliotek; i fråga om sv. förh.: (sedan 1910 officiell titel för) chef för Kungliga biblioteket i Sthm; jfr kunglig bibliotekarie (under bibliotekarie). BtRiksdP 1877, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 10 (i förslag till omorganisation av Kungliga biblioteket). SFS 1910, nr 154, s. 1. Ssg: riksbibliotekarie-befattning. jfr befattning 2 d. SFS 1921, s. 2322. —
-BILDNING. abstr. l. konkret, motsv. bildning 4 a, b γ; jfr stats-bildning. Lagerroth FrihFörf. 5 (1915; abstr.). HallHist. 260 (1954; konkret).
-BISKOP. [jfr t. reichsbischof] (förr) riksomedelbar biskop i tysk-romerska riket; äv. om biskop över den tyska evangeliska rikskyrkan i Tyskland under den nationalsocialistiska tiden. SvUppslB 10: 556 (1932; i tysk-romerska riket). SvD(A) 1933, nr 263, s. 6. —
-BLAD. (föga br.) jfr -tidning; anträffat bl. ss. namn på nedan anförda tidning. Riksbladet. (1856—57; titel på tidning).
-BLANDNING. särsk.
1) ss. benämning på ett slags i Sverige beredd grovskuren piptobak (”mixture”) vilken började föras i handeln under andra världskriget i samband med inskränkning i antalet saluförda tobakssorter; jfr -shag. Tobakshandl. 1941, nr 12, Omsl. s. 1.
2) använt ss. stående rubrik över samling mindre notiser med nyheter från olika delar av riket i en tidning o. d. AT 1951, nr 297, s. 15. —
-BLOCK-MYNDIGHET~0102 l. ~0200. central ledning för jordbrukarnas arbetsblock (dvs. de av de svenska jordbrukarna under andra världskriget bildade sammanslutningarna av varandra närliggande jordbruksfastigheter för gemensam användning av arbetskraft o. dragare m. m. vid mobilisering). SFS 1942, s. 1437. —
-BLOT. (förr) blot avsett för ett helt rikes (vanl. det hedniska Svearikets) inbyggare. TurÅ 1942, s. 136. —
-BOKFÖRING~020. (i fackspr.) (central) bokföring av de statliga inkomsterna o. utgifterna i ett rike. 2NF 18: 374 (1912). SFS 1947, s. 2027. —
-BOKSLUT~02, äv. ~20. (-bokslut 1812 osv. -boksslut 18181858) statsv. bokslut (se d. o. 1, 2) gällande ett rikes finanser (de statliga inkomsterna o. utgifterna jämte tillgångar o. skulder), budgetredovisning. Det Contoir, som till Riks-Bokslutets författande i Nåder blifvit i Stats-Contoiret inrättadt. BtRStP 1812, s. 1254. SD 1892, nr 330, s. 5 (om italienska förh.). SFS 1939, s. 1348. Ssgr: riksboksluts-byrå. (förr) byrå (1877—1920 i statskontoret, 1921—1936 i riksräkenskapsvärket) som bl. a. hade att värkställa den centrala bokföringen av statens inkomster o. utgifter jämte tillgångar o. skulder. SFS 1876, nr 48, s. 3. SvStatskal. 1936, s. 135. -kontor. (förr) avdelning inom statskontoret som hade att värkställa samma uppgifter som den fr. o. m. 1877 värksamma riksbokslutsbyrån. SvNorrigCal. 1825, s. 106. SvStatskal. 1877, s. 65. —
-BORD. telef. i telefonstation: bord för expediering av rikssamtal; jfr riks 3. Ekeberg Klaffjackväxl. 72 (1916). SignIArm. 1945, s. 90. —
-BORG. [jfr t. reichsburg (i bet. 1)] (om ä. förh.)
1) riksomedelbar borg i tysk-romerska riket. Bååth WagnerS 3: 2 (1905).
2) (mera tillf.) borg anlagd av statsmakten o. avsedd för dennas organ. Fornv. 1947, s. 19. —
-BORGERSKAP~002, äv. ~200. (†) ett rikes l. rikets borgerskap. Widekindi G2A 266 (c. 1676).
(2 d) -BOTANDE, p. adj. (†) synnerligen värksam ss. botemedel (för kreaturssjukdomar). Möller (1807).
-BOTTEN. (rikes- 1636. riks- 1740) [jfr t. reichsboden] (†) om tysk-romerska rikets territorium. OxBr. 6: 319 (1636). Nordberg C12 2: 313 (1740).
-BRANDINSPEKTÖR~0102. ämbetsman som har att utöva tillsyn över eldsläckningsväsendet o. det förebyggande brandskyddet inom riket. SOU 1942, 10: 55. —
-BREV. (förr) beteckning (före 1/6 1951 då lokalporto avskaffades) på inrikes brev som icke var lokalbrev. SvPostv. 226 (1924). Ssg: riksbrev-porto. (förr) porto för riksbrev. SvPostv. 215 (1924).
-BROTT. (†) högmålsbrott; jfr -förbrytelse. ESwedenborg (1761) i DelaGardArch. 9: 192. —
-BUD.
1) (föga br.) till 2: person som åtar sig att mot betalning utföra (mindre) uppdrag i sin hemort från uppdragsgivare i hela riket. Riksbudskatal. 3 (1946).
2) (mera tillf.) till 3: (tidskrift som framför) budskap om Guds rike. Riksbudet. (1910; titel på tidskrift). Ssg (till -bud 1; föga br.): riksbuds-katalog. katalog över riksbud. Riksbudskatalogen. (1946; broschyrtitel).
-BUDGET. budget för en stat, statsbudget; jfr -stat 1. Klint (1906). Hur en svensk riksbudget blir till. Wigforss (1927; boktitel).
-BULLA, r. l. f. (förr) bulla (se bulla, sbst.1 2) utfärdad av tysk-romerska rikets kejsare; jfr gyllene, adj. 1 a. Nordforss (1805).
-BULLER. (†) tvist l. oenighet l. oroligheter som rör ett rikes styrelse l. sträcker sina värkningar över ett helt rike o. d. Dalin Montesquieu 45 (1755).
-BY. [jfr t. reichsdorf] (förr) riksomedelbar by i tysk-romerska riket. NF 13: 1176 (1889).
-BYGGANDE, n. (mera tillf.) bildl.: uppbyggande l. upprättande av ett (starkt) rike; jfr -byggare. TSvLärov. 1940, s. 70. —
-BYGGANDE, p. adj. (mera tillf.) jfr -byggare; särsk. om värksamhet o. d. HT 1952, s. 360. —
-BYGGARE. (i sht i vitter stil) bildl.: person som bygger upp l. upprättar ett (starkt) rike; jfr -byggmästare 4, -uppbyggare. Heidenstam Folkung. 2: 352 (1907; om Magnus Ladulås). Det är ohjälpligt påtagligt, att svenskarna fordomtima voro riksbyggarna framför alla andra i Norden. Nordenstreng EurMänRas. 114 (1917). Lidman Lågan 161 (1952; om G. I). Ssgr (i sht i vitter stil, mera tillf.): riksbyggar-gärning. jfr gärning 2. Almquist VärldH 9: 578 (1934). -möda, r. l. f. jfr möda, sbst. 2. Spångberg StMän 2: 35 (1921). -tid. tid varunder ett rike bygges upp l. upprättas. SvFolket 1: 382 (1938).
-BYGGE.
1) (numera bl. mera tillf.) (under uppförande varande) riksbyggnad (se d. o. 1) l. (med varandra förbundna) riksbyggnader. GHT 1908, nr 283, s. 3. Längre bort (från Vasabron i Sthm) resa riksbyggena sina tunga, skymmande stenmurar. Hedin Pol 1: 14 (1911; om förh. 1905). Riksbygget på Helgeandsholmen. Östergren (1936).
2) i pl.: byggen l. byggnadsföretag som utföras i en o. samma regi på olika platser över hela riket; i uttr. Svenska riksbyggen (äv. enbart Riksbyggen), ss. benämning på ett 1940 grundat kooperativt företag för uppförande av bostadshus. Byggnadsträarb. 1940, s. 220. Under Svenska riksbyggen sorterar Riksbyggens produktions-ab., som härvid fungerar som inköpscentral. 2SvUppslB 28: 174 (1954).
3) (i sht i vitter stil) bildl., om rike tänkt ss. en (under uppförande varande) byggnad; jfr -byggnad 2 o. -byggare. Gif mig (dvs. Magnus Ladulås) tio fria år, och på min faders stora riksbygge skall jag sätta tak och spira. Heidenstam Folkung. 2: 201 (1907). Näsström FornDSv. 1: 73 (1941).
-BYGGMÄSTARE~0200.
1) (förr) person som hade att utöva uppsikt över byggnadsväsendet i riket; jfr -arkitekt o. bygg-mästare 2. UpplFmT 44: 45 (1932; om förh. på 1620-talet).
2) (mera tillf.) om byggmästare som leder (l. lett) byggnadsarbete vid restauration av rikssal o. d. DN(A) 1956, nr 176, s. 8.
3) ss. epitet för riksdagsmannen P. E. Lithander († 1913) med syftning på hans insatser för uppförande av riksbyggnaderna på Helgeandsholmen i Sthm. SvD(A) 1898, nr 341, s. 3. SvMänKvinn. 5: 39 (1949).
4) (i sht i vitter stil) bildl., = -byggare. SvRiksd. I. 1: 34 (1931; om Magnus Ladulås). SvFlH 1: 198 (1942; om G. I).
-BYGGNAD.
1) till 2: byggnad (se d. o. 3) som utgör säte för organ för en stats styrelse o. d.; i fråga om sv. förh. vanl. i pl., ss. sammanfattande benämning på riksdagshuset o. riksbankshuset på Helgeandsholmen i Sthm (vilka äro förbundna med varandra gm två valv); jfr -bygge 1. Det är obestridligt att hufvudstadens röst bör .. göra sig gällande .., då det gäller att uppföra monumentala riksbyggnader på dess område. HelgeandsfrAfgj. 118 (1888; med syftning på riksdagshuset o. riksbankshuset). Washingtons obelisk, omgiven av en hel mängd väldiga riksbyggnader. Hedin Pol 2: 340 (1911). 2SvUppslB 24: 106 (1952).
2) (i sht i vitter stil) till 2; bildl., om rike tänkt ss. en byggnad; jfr -bygge 3. Chydenius 33 (1763). Landtbruket är Sveriges förnämsta näring, och den hufvudgrundval, hvarpå riksbyggnaden egenteligen hvilar. Fischerström 2: 311 (1780). Numelin PolGeogr. 53 (1927).
3) (mera tillf.) till 3; bildl., om Guds rike tänkt ss. en byggnad. Rudin BibEnh. 102 (1887).
-BYRÅ. central byrå för ngt slag av (statlig) värksamhet; särsk. (vanl. i uttr. riksbyrå(n) för folkbokföringen) om institution (avdelning inom statistiska centralbyrån) med uppgift att utöva den centrala ledningen över bokföringen av rikets befolkning. EkonS 2: 79 (1894; om tyska förh.). SFS 1946, s. 885. —
-BÄRGÄMBETE. (†) = general-bärgsamt; jfr bärgs-ämbete. OxBr. 11: 345, 346 (1644).
-BÖRDA, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) bildl., om börda (se börda, sbst. 4) bestående i ansvaret för (o. arbetet med) ett rikes styrelse; äv. om (ekonomisk o. d.) börda som åvilar inbyggarna i ett rike. När Adalrik blifver så stor, at han kan bära Riksbördan. Mörk Ad. 1: 67 (1743). Karl .. (övertog 1568) förvaltningen af sitt hertigdöme, som han så mycket som möjligt sökte spara från riksbördorna. 2NF 33: 320 (1921).
-CANCELLARIUS, se -kansler.
-CENSUS. (mera tillf.) census (se d. o. 1 a) med avseende på skattskyldiga invånare (såväl romerska medborgare som andra) i det romerska riket. Centerwall Fornk. 285 (1884).
-CENTRAL, adj. (i fackspr.) central (se central, adj. 2 a) o. för hela riket gemensam. Allmänna rikscentrala myndigheter. Reuterskiöld FörelStatsFörvR 1: 88 (1914).
-CENTRUM. (mera tillf.) centrum (för en viss värksamhet o. d.) i ett rike. Numelin PolGeogr. 86 (1927). Örebro (hade c. 1850) uppmärksamheten riktad på sig som ett rikscentrum för liberal agitation. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 39 (1947).
-CEREMONI. (mera tillf.) ceremoni (se d. o. 1) som hör samman med utövande av styrelsens funktioner o. d. i ett rike. AllmTidn. 1790, s. 1410 (om ryska förh.).
-CHARGE. (†) = -ämbete. RARP 8: 70 (1660). Stiernman Riksd. 1347 (1660).
-COMMISSARIUS, se -kommissarie.
-DAG, -DALER, se dessa ord. —
-DANSK, adj. o. sbst.
I. adj.; jfr -svensk I, -tysk I. SvFlH 1: 81 (1942).
II. sbst.; jfr -svensk II, -tysk II.
-DEL.
1) del av ett rike. Kjellgren DanmH 18 (1862).
2) (†) om vart o. ett av de olika organ som utöva statsmaktens funktioner i ett rike. AdP 1800, s. 114. —
-DELE ~de2le, n.; best. -t. [senare leden är sv. dial. dele, gräns, rågång, motsv. nor. dele, nor. dial. deile, dele, gräns(märke), gränslinje, isl. deili, n. pl., skiljemärke, kännemärke o. d., vbalsbst. till dela, v.1] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) riksgräns. Persson Björnh. 3 (1918).
-DELNING. delning (se d. o. 4) l. uppdelning av ett rike; förr äv.: indelning av ett område i riken. Efter gamla Riksdelningen het Sverige Nordanskog och Göta Sunnanskog. Botin Utk. 199 (1760). HT 1951, s. 387. —
-DEPUTATION. [jfr t. reichsdeputation] (förr) utskott tillsatt av riksständerna i tysk-romerska riket; jfr deputation 2 c. 2VittAH 27: 183 (1873, 1876). Ssg: riksdeputations-huvud-beslut. [jfr t. reichsdeputationshauptschluss] (förr) av riksdeputation fattat beslut (i huvudsaken i en fråga o. d.). NF 13: 1165 (1889). Riksdeputationshufvudbeslutet 1803. 2NF 19: 46 (1913).
-DEPUTERAD. deputerad (för förening o. d.) som (gm val) utses (icke för ngt visst distrikt utan) för landet i dess helhet; jfr -kandidat 2. TSvLärov. 1951, s. 395 (inom sektion av lärovärkslärarnas riksförbund).
-DIGNITÄR. innehavare av högt ämbete l. äreställe i ett rike. Bolin Statsl. 1: 188 (1869). TurÅ 1940, s. 84 (om Svearikets jarl under ä. medeltid).
-DIKE(T). (i sht i ä. tid använd) skämtsam (ofta nedsättande) benämning på Göta kanal; särsk. i uttr. (det) stora riksdiket. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 160 (1853: det stora riksdiket). Nerman GötaKanH 2: 79 (1896: stora riksdiket). Lundström Sjöfr. 98 (1929).
-DIPLOMATIKUS. (†) om person med uppgift att utge ett diplomatarium för ett rike; jfr diplomatiker 1. HH XXXII. 1: 89 (1779).
-DISKONT. (förr) = -diskontvärk; vanl. i sg. best. AdP 1800, s. 1179. SvH 8: 235 (1905; om ä. förh.).
-DISKONTVÄRK~002, äv. ~020. (förr) 1800 upprättad diskontinrättning i Sthm vari riksbanken ägde två tredjedelar av aktiekapitalet o. som 1816 ersattes av bankodiskontvärket; stundom äv. om bankodiskontvärket; vanl. i sg. best.; jfr -diskont. Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga och Reglemente för Riks-Discont-Verket. (1800; broschyrtitel). SvNorStatscal. 1816, s. 279. LåneinstVerk. 9 (1817; om bankodiskontvärket).
-DISPONENT. ss. epitet för industriledaren o. politikern A. Lindman († 1936), särsk. i hans egenskap av statsminister. Förbundet 1911, nr 1, s. 2. —
-DOMKAPITEL~0020. (om ä. förh., mera tillf.) domkapitel vid ärkebiskopssäte i kyrkoprovins. Den centrala ställning, som ärkestiftets domkapitel (i Uppsala), tillika ett riksdomkapitel, innehade (under den senare medeltiden). Samuelsson HALärovUpps. 17 (1952).
-DOMKYRKO-STAD. (om ä. förh., mera tillf.) stad med domkyrka o. ärkebiskopssäte i kyrkoprovins. Samuelsson HALärovUpps. 17 (1952; om Uppsala under den senare medeltiden).
-DOMSTOL~02, äv. ~20. [jfr t. reichsgericht] särsk. (om ä. tyska förh.) dels om rikskammarrätt l. rikshovråd i tysk-romerska riket, dels om det senare tyska rikets högsta domstol (värksam 1879—1945). Nordforss (1805). 2VittAH 27: 179 (1873, 1876; om förh. 1646). 2NF (1915). Ssg: riksdomstols-råd. [jfr t. reichsgerichtsrat] (förr) ledamot av tyska rikets högsta domstol. Wedberg Föredragn. 29 (1924).
-DOMÄN. statlig domän; vanl. i pl.; jfr domän 1, 2. Bolin Statsl. 1: 258 (1870; om ä. franska förh.). Schück VLittH 1: 370 (1899; om romerska förh.).
-DROTS. (förr) (titel för) drots, rikets drots; stundom äv. om utomnordisk motsvarighet till drots. Riksens höge embeter, som är riks drottzet, marsk och admirael, vele vi med ärlige uprichtighe [svenske] män besättie. RA I. 3: 450 (1594). Rijkz-Drotzen i Swerige Herr Boo Jonszon (Grip). Schück VittA 3: 229 (i handl. fr. 1669). Gref Magnus Gabriel de la Gardie .. sidsta Riks-Drotz .. blef död A:o 1686. Rüdling Suppl. 555 (1740). Riks-Drotts. Hans Excellence, Hr Grefve Carl Axel Trolle Wachtmeister. SthmStCal. 1809, s. 2. Hagberg Shaksp. 5: 276 (1848; eng. orig.: high-steward; om ä. eng. förh.). SvRiksd. I. 3: 197 (1933; om ä. förh.). Ssgr (förr): riksdrots-, förr äv. riksdrotse-ämbete. (-drotse- 1641. -drots- 1787 osv.) RP 8: 593 (1641). -änka. änka efter riksdrots. Fryxell Ber. 8: 136 (1838).
-DROTSINNA3~020 l. 1032. [avledn. av -drots] (förr) hustru till l. änka efter riksdrots. Leijonhufvud Minnesant. 118 (1836). HågkLivsintr. 5: 235 (1924).
-DROTSLIG, adj. [avledn. av -drots] (om ä. förh., numera bl. tillf.) som tillhör l. utmärker l. har avseende på en riksdrots. De riksdrotsliga paradrummen. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 15 (c. 1822).
-DROTTNING. (†) ett rikes drottning (se d. o. 1 a). BoupptSthm 1688, s. 256 a. —
-DRÄTSEL. (numera bl. tillf.) om ett rikes finansförvaltning. PH 13. 229 (1785).
-DUMA. [jfr t. reichsduma; efter ry. gosudarstvennaja duma] vald församling utgörande ena kammaren av folkrepresentationen i Ryssland 1906—1917. Valen till riksduman. SDS 1905, nr 300, s. 3. Almquist VärldH 8: 455 (1938).
-DÖME. (†) ett rikes område l. välde. Brask Pufendorf Hist. 15 (1680).
-ED, r. l. m. (mera tillf.) om konungaed. LBÄ 29—31: 96 (1799; om franska förh.).
-EGENDOM~002, äv. ~200. (mera tillf.) ett rikes egendom (se d. o. I 2), statsegendom. BL 4: 127 (1838; om riksarkivets handlingar). Östergren (1936).
-EKONOM. (numera bl. tillf.) person som handhar l. sysslar med ett rikes ekonomiska angelägenheter. KrigVAH 1807, s. 68. —
-ENANDE, p. adj. (i sht i skriftspr.) som åstadkommer l. värkar för enande av ett rike. SvHumFörbSkr. 33: 117 (1923; om tankar).
-ENHET~02, äv. ~20. [jfr t. reichseinheit] ett rikes enhet (se d. o. I 4). AntT IX. 1: 1 (1887). Stärka riksenheten. TurÅ 1947, s. 95. Ssgr: riksenhets-rörelse. rörelse som strävar för (en fastare) riksenhet. 2NF 12: 451 (1909). -tanke. jfr -enhets-rörelse. PedT 1899, s. 341. —
-ENHETLIG~020. [jfr -enhet] (mera tillf.) som utmärkes av riksenhet. Schück SvLitH 1: 74 (1885).
-ETTA(N), se -program anm., -väg 1 anm.
-EXEKUTION. [jfr t. reichsexekution] (förr) (krigståg mot fredsbrytare o. d., utfört ss.) värkställighet av straff ådömt l. beslutat av kejsare l. riksständer o. d. i hela tysk-romerska rikets namn; jfr -krig. 2VittAH 26: 127 (1864, 1869; om förh. 1658). Almquist VärldH 6: 306 (1929; om förh. 1757). Ssg (förr): riksexekutions-armé. armé avsedd för riksexekution. PT 1758, nr 35, s. 2. —
-EXPEDITION. telef. särsk. konkret, i telefonstation: plats där rikssamtal expedieras; jfr expedition 3 o. riks 3. Ekeberg Klaffjackväxl. 84 (1916).
-FADER.
1) (i vitter stil, mera tillf.) om regent som har en faders omsorg för o. inställning till underlydande i sitt rike; landsfader. Den gamle riksfadern Gust. Vasa. Östergren (1936).
2) (i sht med ålderdomlig l. vitter prägel) i pl., om medlemmarna av styrande l. beslutande församling l. korporation l. myndighet o. d. i en stat l. om statsmän som värksamt bidragit till utformningen av en stats karaktär med hänsyn till statsskick o. d.; särsk. hist. om de statsmän som deltogo i skapandet av frihetstidens statsskick i Sverige. Tänk efter orsaken, hvarföre Riks Fädren afskurit all omedelbar communication emellan Konungen och Riksens Ständer. Oelreich 165 (1755). AnderssonBrevväxl. 1: 137 (1850; om riksdagens ledamöter). Med skäl har .. (J. Wulfwenstierna) .. räknats till de s. k. ”riksfäderna” under Frihetstiden. NF 17: 1458 (1893). Den väg, på vilken Förenta Staternas riksfäder inslogo för lösandet av demokratiens problem. OoB 1932, s. 545. Avledn. (till -fader 1): riksfaderlig, adj. (i vitter stil, numera bl. mera tillf.) som är l. liknar l. uppträder ss. en riksfader l. som härrör från l. utmärker l. har avseende på en riksfader; landsfaderlig. 2RA 1: 195 (1723). Östergren (1936).
-FAMNANDE, p. adj. jfr -omfattande. Swing 1921, nr 31, s. 6 (om tidskrifts läsekrets).
-FANA. [jfr t. reichsfahne] (i sht i skildring av ä. förh.) = -baner. Den store Riks-fanan, på hvilken alla Provincernes vapen voro .. med guld och silfver broderade. Schützercrantz Olycksöden 150 (1775; om förh. 1633). Fryxell Ber. 2: 200 (1826). HT 1930, s. 495 (om medeltida danska förh.).
-FARA, r. l. f. (mera tillf.) fara (se fara, sbst. 1 b) för ett rike. Fryxell Ber. 13: 16 (1846). TSjöv. 1904, s. 137. —
-FARBROR. (tillf., skämts.) om riksdagsman; jfr farbroder 3 d. Carlsson HelaSthm 452 (1912).
-FARLIG. farlig för ett rikes säkerhet l. bestånd o. d.; som innebär fara för ett rike; om person l. sak. Svedelius i 2SAH 55: 191 (1879). Uppsnappandet af någon riksfarlig konspiratör. SD 1893, nr 1, s. 2. Man (har) harmats över att se .. (kommunisterna) driva sitt riksfarliga spel. SvD(A) 1930, nr 1, s. 13. —
-FEBER. (numera bl. tillf.) bildl., om missförhållanden o. d. betraktade ss. en febersjukdom i rikskroppen. Kellgren (SVS) 5: 484 (1791).
-FEST. (mera tillf.) jfr fest 2 o. -ting 2. BerSLU 1932, s. 6. —
-FIENDE. [jfr t. reichsfeind] (numera i sht i högre l. vitter stil; jfr dock slutet) ett rikes l. rikets fiende; fosterlandsfiende. KKD 4: 130 (1712). (Nero) blef .. af Senaten förklarad för Riksfiende. Eberhardt AllmH 2: 196 (1768). Att .. Måns Nilsson (till Aspeboda) .. kunde hafva inlåtit sig med riksfienden. 2VittAH 22: 248 (1861). särsk. [jfr motsv. anv. i t.] hist. fiende till tyskromerska riket. HSH 23: 340 (1757). SvH 6: 288 (1906; om förh. 1706).
-FIENDSKAP~002, äv. ~200. (mera tillf.) jfr -fiende. Schulthess (1885).
-FIENTLIG. [jfr t. reichsfeindlich] fientligt inställd till ett rike l. riket; som innebär fientlighet gentemot ett rike l. riket; fosterlandsfientlig; jfr -fiende. Schulthess (1885). Riksfiendtliga sträfvanden. Schybergson FinlH 2: 239 (1889). Riksfientliga fraktioner och upprorsmän. Björck HeidenstSek. 287 (1946). Avledn.: riksfientlighet, r. l. f. Henriksson Tyskl. 109 (1901).
-FINANS. i pl.: ett rikes finanser, statsfinanser; förr äv. i sg.: (regerings) finanspolitik i ett rike. Kunskapen om Riks-Finnancernes skick. AdP 1789, s. 189. Blix SvFinance 7 (1797; i sg.). Hufvudgrunden til all pålitelig Riks-finance. AdP 1800, s. 599. —
-FINANSIÄR. (†) person som sköter l. ägnar sig åt ett rikes finanspolitik. Blix SvFinance 24 (1797).
-FINSK. jfr -svensk I. Många tornedalingar gifter sig med riksfinska flickor. SDS 1958, nr 73, s. 17. —
-FINSKA, r. l. f. finskt riksspråk. TurÅ 1949, s. 208. —
-FIRMA, r. l. f. (mera tillf.) handelsfirma som bedriver affärer över hela riket. Bergman Kerrm. 56 (1927).
-FISKAL, m. [jfr t. reichsfiskal] (förr) ämbetsman (i fråga om sv. förh.: advokatfiskal i Svea hovrätt) med uppgift att vara allmän åklagare å riksregeringens vägnar; äv. oeg. l. bildl., om person l. tidning som angriper o. påtalar missförhållanden o. d. i ett rike (jfr -advokat 2). Hallenberg Hist. 1: 634 (i handl. fr. 1619). Rijckz Fischalen H:r Erich Lovisinius. BoupptSthm 1674, s. 292 a. Riks-Fiscalen. (1771—72; titel på tidskrift). Wikforss 2: 387 (1804; om tyska förh.).
-FLAGGA, r. l. f. ett rikes nationalflagga; särsk. dels om nationalflagga i den utformning som är avsedd för användning av rikets inbyggare i allmänhet (motsatt: örlogsflagga o. d.), dels om förbundsstats (se förbunds-stat 2) l. statsförbunds flagga; statsflagga; jfr -baner, -fana. Den tyska riksflaggan. KrigVAT 1848, s. 513. Såsom hufvudtyp (av svensk flagga) fastställdes riksflaggan, den tvärt afskurna formen. BtRiksdP 1906, I. 1: nr 115, s. 14. Vissa förbundsstater föra särskild riksel. statsflagga. 2SvUppslB 9: 906 (1948). (Flaggor för enskilda landskap) skall företrädesvis användas inom landet och i utlandet endast tillsammans med svensk riksflagga. SDS 1954, nr 29, s. 14. —
-FLOTTA, r. l. f. ett rikes (örlogs)flotta; (örlogs)flotta organiserad för ett helt rike. Rudbeck Atl. 3: 311 (1698). SvFlH 1: 45 (1942).
-FOGDE. [jfr t. reichsvogt] (om ä. utländska förh.) fogde (särsk. i stad) lydande omedelbart under regenten (kejsaren, konungen); i sht i fråga om förh. i tysk-romerska riket. Wikforss 2: 390 (1804). Boëthius HistLäsn. 2: 423 (1898; om medeltida förh. i Schweiz).
-FOTO-KARTA. (i fackspr.) fotografisk karta över (stora delar av) ett rike. Globen 1943, s. 21. —
-FOTO-STÄMMA. riksstämma för fotografer. NordTFotogr. 1944, s. 75. —
-FOTO-TÄVLAN. = -foto-tävling. NordTFotogr. 1941, s. 70. —
-FOTO-TÄVLING. fotografisk tävling för deltagare från hela riket. NordTFotogr. 1940, s. 71. —
-FRED, äv. -FRID, r. l. m. [jfr t. reichsfriede(n)] (mera tillf.; se dock slutet) fred l. sämja l. endräkt inom ett rike. (Sigismunds anhängare bland herrarna) bådo .. själfva (1598) att få bli utlämnade (till hertig Karl) för riksfridens skull. Strindberg NSvÖ 2: 85 (1906). särsk. (fullt br.) hist. om allmän (vid strängt straff påbjuden) fred (se d. o. 2, 4) inom tysk-romerska riket. Nordberg C12 2: 234 (1740). Hjärne K12 111 (1902).
-FRI. [jfr t. reichsfrei] (om ä. tyska förh.) = -omedelbar. Reuterdahl SKH II. 2: 23 (1850; om stad). Gripenberg Gräns. 75 (1930; om riddare).
-FRID, se -fred.
-FRIHERRE~020. [jfr t. reichsfreiherr] (förr) riksomedelbar friherre i tysk-romerska riket (urspr. utgörande medlem av högadelns lägsta kategori, senare av lågadelns högsta klass); jfr -baron. SvMerc. 3: 419 (1757). Böttiger 6: 13 (c. 1875). Avledn. (förr): riksfriherrinna, f. hustru till l. änka efter riksfriherre. Möller 2: 680 (1785). riksfriherrlig, adj. jfr riksadlig. Schulthess (1885).
-FRIHET~02 l. ~20. [jfr t. reichsfreiheit (i bet. 2)]
1) (mera tillf.) ett rikes frihet (se d. o. 2) l. självständighet. Fryxell Ber. 6: 193 (1833).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (om ä. tyska förh.) riksomedelbarhet. Nordin i 1SAH 3: 447 (1790, 1802; om förh. 1660). 2NF 26: 354 (1917; om medeltida förh.).
-FRU, ngn gg äv. -FRUGA. (förr) i pl., om hustrurna till ett rikes förnämsta o. inflytelserikaste män (särsk. till riksråden); jfr -herre. Topelius Fält. 5: 244 (1867). Högberg Vred. 3: 302 (1906: riksfrugorna).
-FRÅGA, r. l. f. jfr -angelägenhet. Nyström Svedelius 2: 240 (1887; om tyska förh.). TSvLärov. 1951, s. 340. —
-FRÄTANDE, p. adj. (†) som värkar (successivt) förstörande på ett rikes välfärd, riksfördärvlig. Det riksfrätande Enväldet. Oelreich 23 (1755).
-FRÖUTSTÄLLNING~1020. fröutställning avsedd för utställare från hela riket. SvFröodlFörbÅ 1921, s. 6. —
-FULLMÄKTIG~020. (numera bl. ngn gg tillf.) i substantivisk anv.: riksdagsman; jfr riksdags-fullmäktig. Dalin (1855). Ahlman (1872). Avledn.: riksfullmäktigskap, n. (numera bl. ngn gg tillf.) riksdagsmannaskap. Schulthess (1885).
-FURSTE. [jfr t. reichsfürst] furste i ett rike; nästan bl. (om ä. förh.) om (l. ss. titel för) vissa tyska furstar, särsk. dels: (titel för) riksomedelbar furste (som icke var kurfurste) med säte o. stämma i riksdagen i tysk-romerska riket, dels ss. av kejsaren förlänad värdighetstitel (l. om innehavare av sådan titel). En af the Rijksförster, som .. (vid en riksdag på Maximilian I:s tid) försambladhe woro. Skytte Und. B 1 b (1604). Såsom tysk riksfurste ställde sig (G. III) på Österrikes sida mot Preussen i det tyska rikets inre tvistefrågor. Odhner i 3SAH 6: 109 (1891). (Sv.) Riksfurste, (eng.) prince of the realm. WoH (1904). Titeln riksfurste utdelades (i tysk-romerska riket) .. även som ren titel. 3NF 16: 843 (1932). Ssgr: riksfurste-bänk. [jfr t. reichsfürstenbank] (förr) riksfurstarnas bänk i riksdagen i tysk-romerska riket. Dalin 2: 285 (1855). -kollegium. [jfr t. reichsfürstenkollegium] (förr) av riksfurstarna bestående avdelning av riksdagen i tysk-romerska riket. 3NF 16: 843 (1932). -råd. [jfr t. reichsfürstenrat] (förr) = -furste-kollegium. 2NF 23: 395 (1915). -stånd. [jfr t. reichsfürstenstand] (nästan bl. om ä. tyska förh.) riksfurstar(na)s stånd. NF 5: 505 (1882). -värdighet. [jfr t. reichsfürstenwürde] (nästan bl. om ä. tyska förh.) Fryxell Ber. 7: 187 (1838; om förh. på 1600-talet).
-FURSTENDÖME~0020. [jfr t. reichsfürstentum; avledn. av -furste] (nästan bl. om ä. tyska förh.) riksfurstes furstendöme. Fryxell Ber. 7: 187 (1838; om förh. på 1600-talet).
-FURSTINNA3~020, äv. 1032. [jfr t. reichsfürstin; delvis avledn. av -furste] (nästan bl. om ä. tyska förh.) hustru till l. änka efter riksfurste; äv.: (titel för) kvinna (abbedissa) med en ställning motsv. en riksfurstes. Möller 2: 680 (1785). Abbedissan af Fraumünster, som 1234 fick riksfurstinnas titel, egde länge vidsträckta privilegier. 2NF 33: 898 (1922).
-FURSTLIG. [jfr t. reichsfürstlich; avledn. av -furste] (nästan bl. om ä. tyska förh.) jfr -furste o. riksadlig. Nordberg C12 2: 651 (1740). Biskoparne (i tysk-romerska riket) togo sig (på 800-talet) riksfurstliga later. Grimberg VärldH 5: 395 (1931). Avledn.: riksfurstlighet, r. l. f. särsk. (†) riksfurstevärdighet. Leopold 3: 13 (1802, 1816).
-FÅRA, f. l. r. (†) nedsättande benämning på mild o. enfaldig konung; jfr fåra, sbst.1 Riksfåran Adolf Fredrik. Hjärne DagDrabbn. 21 (i handl. fr. 1803).
-FÄLTHERRE~020. [jfr t. reichsfeldherr] (i skildring av ä. förh.) överbefälhavare för ett rikes armé (på en krigsskådeplats); äv.: riksmarsk; jfr -fältmarskalk. OxBr. 9: 645 (1645; om riksmarsken J. de la Gardie). Nordforss (1805; om överbefälhavare för den tysk-romerska riksarmén). Riksfältherren Carl Gustaf Wrangel. Thomée IllSv. 104 (1866). (Eumenes) utnämndes nu (dvs. 319 f. Kr.) av Polyperkon till riksfältherre i Asien. Almquist VärldH II. 1: 417 (1931).
-FÄLTMARSKALK~002. (numera föga br.) överbefälhavare för ett rikes armé (på en krigsskådeplats); jfr -fältherre. PT 1758, nr 2, s. 1 (om tyska förh.). Björkman (1889).
-FÄLTSKJUTNING~020. (av det frivilliga skytteväsendet anordnad) fältskjutning för deltagare från hela riket. SvSkytteT 1911, nr 5, s. 3. —
-FÄLTTYGMÄSTARE~00200. (förr) = -tygmästare. Franzén Minnest. 3: 480 (1841; om förh. 1645).
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f. [jfr t. reichsfarbe] om var o. en av de färger som förekomma i ett rikes flagga l. vapen o. som symbolisera nationen (jfr national-färg 1); i sht om ä. tyska förh. Blått och Gult äro Sveriges Riksfärgor. KrigVAH 1805, s. 61. 2NF 30: 647 (1920).
-FÄSTE. (i sht i vitter stil) fästning anlagd för ett rikes försvar (jfr -fästning); äv. oeg. l. bildl. (jfr fäste 3 slutet). Fornv. 1932, s. 125. LNordström (1932) hos Stiernstedt Äkt. 399 (oeg.).
-FÄSTNING. [jfr t. reichsfestung] fästning anlagd för ett rikes försvar; numera företrädesvis (hist.) om tysk fästning som underhölls av de i tyska riket (l. förbundet) ingående staterna gemensamt. HC11H 14: 167 (1693). Staden och Riksfästningen Maynz. SP 1792, nr 258, s. 1. Riksfästningen Landau. KrigVAT 1849, s. 421. —
-FÖGDERI. [jfr t. reichsvogtei] (om ä. utländska förh.) riksfogdes fögderi (se d. o. 2); i sht i fråga om förh. i tysk-romerska riket. Nordström Samh. 1: 266 (1839).
-FÖRANDRING. (†) = -förändring. Muræus Arndt 2: 481 (1648).
-FÖRBRYTELSE. (mera tillf.) högmålsbrott; jfr -brott. Lidforss UtrikVyer 40 (1900).
-FÖRBUND.
1) (numera bl. tillf.) rike utgörande (l. betraktat ss.) ett förbund (se d. o. 4 a) av flera stater l. länder; jfr stats-förbund. Folkländerna .. betraktades (under de tidigare skedena av Sveriges historia) såsom riksförbundets medelpunkt. Strinnholm Hist. 1: 575 (1834).
2) förbund (se d. o. 6 b) som omfattar (medlemmar l. föreningar o. d. i) ett helt rike l. hela riket (motsatt: distrikts- l. länsförbund l. lokalförening o. d.); ofta i namn på l. (i sg. best.) elliptiskt för längre benämning på sådan sammanslutning; jfr -förening o. national-förbund 2. Jordbrukarnas riksförbund, politiskt parti 1915—1921. Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas Riksförbund. NordIdrL 1903, nr 26, s. 8. De fria idrotternas utöfvare .. voro de första, som fylkade sig under Riksförbundets enande tecken. IdrB 1: 19 (1905). Understöd af statsmedel må .. utgå till riksförbund (hela landet omfattande förening) .. för understödjande av biblioteksverksamhet genom studiecirklar. SFS 1912, s. 571. Riksförbundet Landsbygdens Folk. RLF 1929, nr 3, s. 3. Ssgr (till -förbund 2): riksförbunds-medlem. Östergren (1936). -möte. jfr möte 5. StadgBestSvGymnIdrFRiksf1925 5 (1907, 1926).
-FÖRBUNDARE. [till -förbund] särsk. (förr) medlem av jordbrukarnas riksförbund. SvD(A) 1920, nr 262, s. 10. —
-FÖRDÄRV. (numera bl. tillf.) konkretare, om ngt som är till fördärv l. stor skada för ett rike; jfr lands-fördärv. Dalin Vitt. 4: 87 (c. 1735).
-FÖRDÄRVANDE, p. adj. (mera tillf.) = -fördärvlig. Östergren (1936).
-FÖRDÄRVARE. (numera bl. mera tillf.) person som utövar l. utövat riksfördärvlig värksamhet; landsförrädare; jfr lands-fördärvare. 2SthmTb. 7: 122 (1584). Langlet Ung. 322 (1934).
-FÖRDÄRVLIG. fördärvlig l. ytterst skadlig för ett rike l. (hela) riket (l. dess bestånd l. välfärd o. d.); stundom övergående i bet.: ytterst fördärvlig l. skadlig; jfr lands-fördärvlig. Dalin Vitt. II. 5: 18 (1742, 1755). Den riksförderfliga dryckens (dvs. brännvinets) tillverkning. Beskow i 2SAH 34: 92 (1861). SvFolket 7: 100 (1938). Avledn.: riksfördärvlighet, r. l. f. Beskow i 2SAH 34: 429 (1861).
-FÖRENING. jfr -förbund 2. Bildandet af en riksförening för svenskhetens bevarande i utlandet. GHT 1908, nr 283, s. 10. (Riksdagspartierna) äro helt enkelt stora riksföreningar. RöstRadio 1933, s. 121. Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. 2SvUppslB 24: 146 (1952).
-FÖRESTÅNDARE ~00200. (nästan bl. om ä. förh.) styresman (äv. kvinna) som (ensam l. tillsammans med andra) utövar mer l. mindre provisoriskt regentskap (ofta i konungens ställe) över ett rike; äv. bildl.; jfr -förståndare, -hövitsman o. regent 2. Werwing Hist. 2: Hh 2 a (c. 1690). Den brefväxling, hvilken .. Hans Brask hollit med Gustaf (Vasa), dels som Riks-Föreståndare, dels som Konung. Celsius G1 1: Föret. 17 (1746). Under trummeteklang (blev) på alla torg och gator upläst den proclamation .., hvaruti .. (hertig Karl) förklarar sig för riksföreståndare. HT 1918, s. 184 (1809). CFDahlgren 5: 223 (1833; bildl.). (Rådet) utsåg .. (1457) till riksföreståndare ärkebiskopen Jöns Bengtsson (Oxenstierna) och den mäktige stormannen Erik Axelsson (Tott). NF 13: 1166 (1889). I Finland var regeringen 1918—19 uppdragen åt riksföreståndare. 3NF 16: 845 (1932). (Margareta) valdes (efter sonens död 1387) till riksföreståndare i Danmark. SvUppslB 18: 261 (1934). jfr (numera knappast br.): (T.) Reichsvogt .. (sv.) riksföreståndare, befallningshafvare i ett rike. Wikforss 2: 390 (1804); jfr föreståndare 1 b, d. Ssgr (nästan bl. om ä. förh.): riksföreståndar(e)-befattning. jfr befattning 2 d. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 212 (1809). -döme. riksföreståndarskap. Reuterdahl SKH III. 1: 519 (1863). -makt. jfr makt 11. SKL 3: 345 (1848). -namn. jfr namn 3. Fryxell Ber. 4: 203 (1830). -tid. (ngns) tid ss. riksföreståndare; tid varunder ett rike styres av riksföreståndare. Fryxell Ber. 2: 214 (1826). SvUppslB 22: 1104 (1935). -titel. Fryxell Ber. 4: 192 (1830). -val, n. Fryxell Ber. 2: 157 (1826). -välde. (mera tillf.) riksföreståndares välde l. makt. Andersson SvH 145 (1943). -värdighet. Fryxell Ber. 2: 226 (1826). -ämbete. Werwing Hist. 2: Hh 2 b (c. 1690).
-FÖRESTÅNDARINNA3~001020, äv. 1001032. (nästan bl. om ä. förh.) = -förestånderska. Strinnholm Vas. 1: 13 (1819; om drottning Margareta).
-FÖRESTÅNDARSKAP ~00102, äv. ~00200 (ri`ksförestå´nderskap Weste). [delvis till -föreståndare] (nästan bl. om ä. förh.) förhållandet att vara riksföreståndare; riksföreståndares ämbete l. värdighet l. styrelse; jfr -förstånderskap. Under ngns riksföreståndarskap, under ngn ss. riksföreståndare l. under ngns riksföreståndartid. Werwing Hist. 2: Hh 2 a (c. 1690). Andersson SvH 383 (1943).
-FÖRESTÅNDERSKA~00200. (nästan bl. om ä. förh.) kvinna med riksföreståndares ställning, kvinnlig riksföreståndare. Lagerbring SmndrSvH 132 (1775). Hultenberg France LPierre 101 (1920; om ä. förh.).
-FÖRFATTNING. [jfr t. reichsverfassung (i bet. 2)]
1) (†) institution l. inrättning som gäller l. är avsedd l. är av betydelse för hela riket; jfr författning 3. Det som med högsta egentlighet förtjenar namn af en riksförfattning — våra allmänna skolor. Leopold 6: 219 (1792).
2) [jfr motsv. anv. i t.] ett rikes författning (se d. o. 5); statsförfattning. 2RARP 20: Bil. 45 (1760). Lagerbring Hist. 1: 99 (1796). 3NF 8: 32 (1927).
3) (numera föga br.) författning (se d. o. 6) som gäller för ett rike; anträffat bl. i pl. HSH 23: 151 (1756). Almqvist DrJ 484 (1834).
-FÖRHANDLING. (mera tillf.) i pl.: förhandlingar rörande statsangelägenheter. Reuterdahl SKH III. 2: 79 (1863).
-FÖRLUST. (numera bl. mera tillf.) förlust (se förlust, sbst.1 1, 1 b, c) för ett rike; särsk. motsv. förlust, sbst.1 1 b: (betydelsefull l. svår) förlust för (hela) riket. Järta 1: 137 (1816; om ekonomisk förlust). (G. III) hade (1778) blott en riksförlust att beklaga: Linnés död. Beskow i 2SAH 32: 246 (1859).
-FÖRLÄNING. [jfr t. reichsverleihung] (förr) konkret(are), om område l. rättigheter o. d. förlänat (förlänade) av regenten i ett rike; jfr -län. Brask Pufendorf Hist. 55 (1680). Rosman BjärkSäb. 1: 179 (1923).
-FÖRMYNDARE~0200. (i sht i skildring av ä. förh.) person med uppgift att (ensam l. tillsammans med andra) förestå riksstyrelsen under en regents omyndighet; ngn gg äv. oeg. l. bildl., motsv. förmyndare 1 b. Schönberg Bref 1: 93 (1772). Lagerbring 1Hist. 3: 514 (1776; oeg., om stormän som under Magnus Erikssons regering menade sig tillvarata landets intressen gentemot konungen). Riksförmyndarne, de gamle / Lägga i den ungas (dvs. drottning Kristinas) händer / Frukterna af tolf års bragder. Snoilsky 2: 21 (1881). Efter kejsarens (dvs. Menileks av Abessinien) insjuknande (1909) fördes regeringen först i hans namn af den af honom utsedde riksförmyndaren ras Tasamma. 2NF 18: 120 (1912). Ssgr (i sht i skildring av ä. förh.): riksförmyndar-, äv. riksförmyndare-fullmakt. fullmakt (se d. o. 4) för riksförmyndare. Fryxell Ber. 13: 11 (1846). -kollegium. jfr kollegium 1. Schybergson FinlH 1: 500 (1887; om förh. 1660). -tid. tid varunder ett rike styres av riksförmyndare; (ngns) tid ss. riksförmyndare. Fryxell Ber. 8: 86 (1838). -val, n. Fryxell Ber. 13: 29 (1846).
-FÖRMYNDERSKA. (mera tillf., om ä. förh.) kvinnlig riksförmyndare. Lundegård DrMarg. 2: 26 (1906; om drottning Margareta).
-FÖRMYNDERSKAP ~0102, äv. ~0200. [delvis avledn. av -förmyndare] (i sht i skildring av ä. förh.) (ngns) egenskap l. uppdrag att vara riksförmyndare; riksförmyndares ämbete l. värdighet l. styrelse; (ngns) tid ss. riksförmyndare; i sht förr äv. konkretare, om grupp av personer med uppgift att gemensamt vara riksförmyndare. HSH 9: 165 (c. 1800). De öfriga åtta medlemmarne af riksförmynderskapet. Strinnholm Hist. 5: 335 (1854).
-FÖRMÖGENHET~0102, äv. ~0200. (numera bl. tillf.) statsförmögenhet. AdP 1800, s. 1175. —
-FÖRRÄDANDE, p. adj. [efterleden sannol. bildad till förrädare, förräderi m. fl. (jfr förråda)] (†) riksförrädisk. Bergeström IndBref 111 (1770).
-FÖRRÄDARE. (ngt ålderdomligt) högförrädare; jfr lands-förrädare. Stiernman Riksd. 480 (1599). Grimberg VärldH 9: 551 (1940).
-FÖRRÄDERI3~0102 l. 10104. (ngt ålderdomligt) högförräderi; jfr lands-förräderi. Schönberg Bref 3: 263 (1778).
-FÖRRÄDISK. (ngt ålderdomligt) högförrädisk; särsk. om handling l. plan o. d.: som innebär högförräderi. PH 15: 625 (1794). Gummerus Zilliacus 145 (1933). Avledn.: riksförrädiskhet, r. l. f. (ngt ålderdomligt, mera tillf.) Östergren (1936).
-FÖRSAMLING. (rikes- 1595. riks- 1595 osv.) [jfr t. reichsversammlung] (utom i fråga om ä. förh. i sht med vitter l. högtidlig prägel) församling (se d. o. 2 a) bestående av de samlade representanterna för ett rike; (vald) folkrepresentation (i dess helhet); riksdag. De gode män som wåre tilnempde aff staden, att drage till then ricksförsamblingen i Söderköpning. 3SthmTb. 1: 348 (1595). En Rijks försambling (hölls) vthi Speyr åhr 1529. Schroderus Dress. 211 (1610). Ständerna (ha) hindrat en mängd nyttiga reformer, som en riksförsamling sannolikt icke kunnat i längden motstå. Hellberg Samtida 12: 82 (i handl. fr. 1865). Om landstinget (i Danmark) .. icke antager folktingets beslut, hänskjutes frågan till riksförsamlingen. Hedin Tal 1: 218 (1893). Industrimännens fåtalighet i vår riksförsamling. TT 1944, s. 117. —
-FÖRSTÅNDARE. [y. fsv. rigx forstondare] (†) riksföreståndare. Lagerbring 1Hist. 4: 124, 405 (1783).
-FÖRSTÅNDERSKAP, n. [delvis avledn. av -förståndare] (†) riksföreståndarskap. Celsius G1 1: 8 (1746). Lagerbring 1Hist. 4: 404 (1783).
-FÖRSTÖRARE. (numera bl. mera tillf.) person som bringar ett rike i olycka l. elände l. som förstör ett rikes välstånd o. d. Slösaren, misshushållaren och riksförstöraren Gustaf den tredje. Beskow i 2SAH 32: 229 (1859; i karakteristik av äldre författares åsikter). Lidforss OndMakt. 136 (1909; om K. XII).
-FÖRSVAR. ett rikes försvar (se d. o. 4, 4 b, c). Fryxell Ber. 15: 162 (1848). VFl. 1935, s. 74. —
-FÖRSÄKRING(EN), se -försäkringsanstalt anm.
-FÖRSÄKRINGSANSTALT~01002, äv. ~01020. (under socialdepartementet lydande) statlig försäkringsanstalt (centralt ämbetsvärk) med uppgift att meddela (sedan 1918 obligatorisk) försäkring för olycksfall i arbete (samt att handha viss annan närstående värksamhet, t. ex. meddelande av ersättning för kroppsskada erhållen under militärtjänstgöring m. m.); vanl. i sg. best. BtRiksdP 1890, I. 1: nr 40, s. 4 (i förslag). SFS 1901, nr 39, s. 5. Anm. I vard. språk användes i samma bet. riks-försäkring(en). Förbundet 1907, nr 6, s. 4. Martinson BakSvenskv. 40 (1944).
-FÖRSÄNDELSE. (förr) jfr -brev o. försändelse 1. SvPostv. 216 (1924).
-FÖRVALTANDE, p. adj. (mera tillf.) som handhar l. deltar i riksförvaltningen. Östergren (1936). Stormaktstidens riksförvaltande adelssläkter. TurÅ 1950, s. 278. —
-FÖRVALTARE. [jfr t. reichsverwalter] person som sköter l. förestår förvaltningen av ett rike; stundom äv. (om utländska, i sht ä. förh.) om person som förvaltar ngt (t. ex. en industri l. ett område) för ett rikes räkning l. ss. representant för ett rike l. dess styrelse (jfr -fogde). (T.) Reichsvogt .. (sv.) riksförvaltare. Wikforss 2: 390 (1804). Strinnholm Hist. 5: 335 (1854; om riksförmyndare). Den alltomfattande riksförvaltaren. 2VittAH 22: 251 (1861; om G. I). Tysk riksförvaltare för norsk massaindustri. GHT 1943, nr 32, s. 13. —
-FÖRVALTNING. [jfr t. reichsverwaltung] ett rikes förvaltning (se d. o. 1 b, 2 c). Lagerbring 1Hist. 2: 391 (1773). När år 1840 en ny ordning i den öfversta riksförvaltningen genom den så kallade departementalstyrelsen infördes. Reuterdahl Mem. 168 (1858).
-FÖRÄNDRING. (numera bl. tillf.) förändring i ett rikes styrelse l. statsskick l. tillstånd o. d. (i sht förr äv. inom ett rikes försvarsväsen); jfr -förandring. Iduna 7: 210 (1817). Nordensköld Jemf. 3 (1829; i fråga om ett rikes försvarsväsen).
-GAGNANDE, p. adj. med sakligt huvudord: som gagnar ett rike l. (hela) riket; jfr -gagnelig. Afzelius Sag. XI. 2: 4 (1870). SvD(A) 1930, nr 94, s. 7. —
-GAGNELIG. med sakligt huvudord: gagnelig för ett rike l. (hela) riket; ngn gg (skämts. l. ironiskt) äv. med personligt huvudord: som värkar till rikets gagn. Denna Riks-gagneliga inrättning (dvs. den regala brännvinsbränningen). PH 11: 393 (1778). Min Riksgagneliga Hr Medbroder Åskådaren (dvs. tidningen Nya Posten). JournLTh. 1811, s. 636. Laurin LivKonst 262 (1935). Avledn.: riksgagnelighet, r. l. f. särsk. i uttr. riksgagneligheten av ngt l. ngts riksgagnelighet, förr äv. riksgagneligheten att göra ngt, av att göra ngt. Crusenstolpe Mor. 3: 9 (1841: riksgagneligheten att). Topelius Fält. 2: 360 (1856). jfr (tillf., skämts., ss. titel): Hans Riksgagnelighet har haft .. sina goda skäl att .. glömma, att (osv.). JournLTh. 1811, s. 636 (om tidningen Nya Posten).
-GAGNERSKA. (tillf., skämts.) kvinna som är till gagn för (hela) riket; anträffat bl. oeg., om skrift. CFDahlgren 4: 9 (1829; om skriften Odalgumman).
-GARANTI. (om ä. tyska förh., numera bl. tillf.) om garanti (se d. o. a) rörande upprätthållande av fred o. ostörda förhållanden i tysk-romerska riket. Nordberg C12 2: 241 (1740).
-GARDIAN. (om ä. förh., föga br.) = -guardien. JernkA 1909, s. 28. —
-GATA.
1) [lärd ombildning av eriksgata med anslutning till rike (jfr Lundius ObligCiv. 56 (1686) o. SvJuristT 1944, s. 652)] (†) om eriksgata; jfr -besiktning. Abrahamsson 158 (1726). Dalin Hist. 1: 225 (1747).
2) (mera tillf.) rågata utgörande riksgräns. TurÅ 1949, s. 217. —
-GEBIT. [jfr t. reichsgebiet] (†) = -område. Tyska Riksgebietet. SP 1792, nr 262, s. 2. —
-GENERAL-BÄRGMÄSTARE. (†) assessor i generalbärgsamt. Guthræus ASchmidt (1641; i titeln).
-GENERALKVARTERMÄSTARE~00100200. (förr) generalkvartermästare med uppgift att förestå fortifikationsväsendet i riket (l. i Sveriges huvuddel; jfr rike 2 b). Dahlberg Dagb. 178 (1674; uppl. 1912). Arbin PVetA 1773, s. 36 (sannol. efter handl. fr. c. 1660). 2NF 5: 1092 (1906; om förh. 1676). Avledn.: riksgeneralkvartermästarskap, n. (-ar- 1906 osv. -are- 1919) (förr) förhållandet att vara riksgeneralkvartermästare; riksgeneralkvartermästares befattning. 2NF 5: 1092 (1906; om förh. 1687).
(2 d) -GENI. (tillf.) utomordentligt (av hela riket uppburet) geni (se geni, sbst.1 5). Sturzen-Becker 5: 201 (1849, 1862).
-GENOMSNITT~002, äv. ~200. jfr -medeltal. SvGeogrÅb. 1945, s. 17. —
-GEOGRAF. (förr) geograf anställd i riksstyrelsens tjänst; särsk. om 1796—1819 existerande befattningshavare med uppgift att befrämja den geografiska kännedomen om fäderneslandet. Lagerbring Hist. 1: 142 (1796). Carl IX och Gustaf Adolf hade sina RiksGeografer. KrigVAH 1837, s. 271. Riksgeografen G. Fr. Linnerhielm. SvKulturb. 3—4: 160 (1930).
-GEVALDIGER. (förr) befattningshavare med uppgifter motsvarande en generalgevaldigers l. en generalauditörs. OxBr. 5: 297 (1624). RP 4: 238 (1634).
-GILTIG. giltig (se d. o. 1, 3) i l. för hela riket; som godkännes l. godtages (l. kan godkännas l. godtagas) i l. för hela riket; äv. om uttal o. d.: som utgör l. kan godkännas ss. riksspråk. Wulff Värsb. 129 (1896). Vad som .. (i fråga om uttal) vore ”mest riksgiltigt”. Lyttkens o. Wulff Ordsk. V (1916). Sparbanksboken blir riksgiltig? Östergren (cit. fr. 1933).
-GILTIGHET~002 l. ~200. [delvis avledn. av -giltig] giltighet (se d. o. 1, 2) i l. för hela riket; egenskapen att vara riksgiltig. Hildebrand Medelt. 1: 843 (1894). Riksgiltighet för tentamina vid universiteten. SvD(A) 1929, nr 20, s. 6. —
-GLOB. riksäpple; jfr glob 1 b. Strinnholm Vas. 2: 522 (1820).
-GODS. [jfr t. reichsgut] (nästan bl. om ä. förh.) staten tillhörig jordegendom; jfr -domän. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 323 (1835; om medeltida tyska förh.).
-GREVE. [jfr t. reichsgraf] (förr) riksomedelbar greve i tysk-romerska riket; ngn gg äv. oeg. l. bildl. Dalin Arg. 2: 51 (1734, 1754; oeg.). PT 1758, nr 48, s. 2. 2NF 10: 1499 (1909). Ssgr (om ä. tyska förh.): riksgreve-brev. jfr greve-brev. Crusenstolpe Tess. 2: 79 (1847). -stånd. [jfr t. reichsgrafenstand] jfr greve-stånd. 2NF 10: 1499 (1909). -titel. SvUppslB 22: 1100 (1935).
-GREVINNA. [jfr t. reichsgräfin; jfr -greve] (om ä. tyska förh.) hustru till l. änka efter riksgreve; äv.: dam av riksgrevlig börd; äv.: kvinnlig innehavare av gods o. d. utgörande ett riksomedelbart grevskap. Nordforss (1805). Dalin (1855; äv. om dotter till riksgreve l. om kvinnlig innehavare av ett riksgrevskap). EbnerEschenbach TvåGrefv. 103 (1896).
-GREVLIG. [jfr t. reichsgräflich; till -greve] (om ä. tyska förh.) jfr -greve o. riksadlig. Eurén Kotzebue Orth. 3: 101 (1794). HågkLivsintr. 12: 155 (1931).
-GREVSKAP~02, äv. ~20. [jfr t. reichsgrafschaft; jfr -greve] (om ä. tyska förh.) riksgrevlig värdighet; äv. konkret: område l. gods o. d. utgörande ett riksomedelbart grevskap. Möller 2: 681 (1785). Dalin (1855; om område).
-GRUNDARE. grundare l. skapare av ett rike l. ett välde; jfr -grundläggare. Söderblom Gudstr. 327 (1914; om W. Hastings). Upplandsbonden är .. den verklige riksgrundaren, allas vår fader, som började bygga det gemensamma hemmet. UpplFmT 37—39: 111 (1923).
-GRUNDLAG~02, äv. ~20. [jfr t. reichsgrundgesetz] (i sht om utländska förh.) var o. en av ett rikes grundlagar (se grundlag, sbst.2 1); grundlag gällande för (statsskicket i) ett rike. Möller 2: 681 (1785). Den af kejsaren (Karl V) .. besvurna riksgrundlagen. 2NF 16: 1491 (1912). 1906 års (ryska) riksgrundlagar. Därs. 23: 1503 (1916).
-GRUNDLÄGGARE~0200. (mera tillf.) person som grundar l. lägger grunden till ett (starkt) rike l. ett välde; jfr -grundare. Gustav Vasa, den store riksgrundläggaren. HT 1924, s. 217. —
-GRUNDNING. (mera tillf.) grundande av ett rike l. ett välde; jfr -grundare. Almquist VärldH 1: 491 (1927).
-GRÄNS. (rikes- 1715, 1726. riks- 1604 osv.) ett rikes gräns, gräns för ett rike, statsgräns. Bureus Påw. B 3 b (1604). Riksgränsen mot Finland. SFS 1941, s. 1952. särsk. oeg. l. bildl.; jfr rike 35. CVAStrandberg 1: 33 (1845). Tysta skrida vi (uppför fjället) / över gränsen, / skogarnas riksgräns. Forsslund FriVärs 71 (1908); jfr rike 5 c. Ssgr: riksgräns-bana, r. l. f. särsk. i sg. best., ss. (i sht förr använd) benämning på den järnväg (med bibanor) som förbinder Gällivare (l. Luleå) med (Riksgränsens station vid) riksgränsen (o. som på andra sidan om denna fortsättes av den norska järnvägen till Narvik), malmbanan. Rosén FörhMissförhOfotenb. 28 (i handl. fr. 1900). -inspektion. jfr inspektion 2. Fenno-skandisk riksgränsinspektion. NordT 1927, s. 451 (rubrik). -röse l. -rös. riksröse. SFS 1902, Bih. nr 10, s. 3. —
-GUARDIEN ~gardi2n, m.; best. -en, äv. (numera knappast br.) = (Stiernman Com. 3: 34 (1661)); pl. -er; äv. -GUARDIE ~gardi2, m.; best. -ien -i2n, äv. -i2en; pl. -ier -i2er; förr äv. -GUARDEIN, m.; best. -en. (-guardein 1660. -guardie c. 1650 osv. -guardien (-gva-, -din) 1634 osv.) (förr) ämbetsman med uppgift att övervaka o. kontrollera mynttillvärkning o. kontrollera arbeten av ädel metall m. m., tidvis äv. att ha uppsikt över o. justera mått o. vikt i riket; jfr -gardian, -justerare, -vardman, -värdi o. guardien 1, 2, mynt-guardien. (Myntmästaren) må .. widh Lijfzstraff ingalunda göra någon Smältning .., för-än Rijkz-gvardinen .. är tillstädes. Stiernman Com. 2: 25 (1634). Rijks Guardinen med the ther höre til probere Cammaren här i Stockholm. PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 2 a. Kongl. May:tt (vill) befalla desz RijkzGuardien att å nyo justera måhl och wicht i landet. Stiernman Riksd. 1332 (1660). Riks Guardien Herr Doctor Georg Brandt. VetAH 1740, s. 203. Riksguardien eller riksvärdien .. samt myntvärdien, som 1725 delvis inträdde i den förstnämndes funktioner .. (hade) äfven varit föreståndare för .. (bärgskollegiets) kemiska laboratorium och proberkammare samt det därmed .. förenade mineralkabinett. Almquist Bergskoll. 26 (1909). jfr: Redan år 1594 fans i vårt land en embetsman vid namn Heinrich Langkopff, alltså sannolikt en tysk, som kallades reichs-guardein. Falkman Mått 2: 10 (1885). Ssgr (förr): riksguardien(s)-beställning. jfr beställning 1 a β. HdlGuldsmÄmbArboga Brev 24/12 1702. -ämbete. jfr -guardien(s)-beställning. Stiernman Com. 3: 39 (1661).
-GUBERNATOR. (†) riksföreståndare. RA I. 4: 469 (1598).
-GUD. (nästan bl. om ä. förh.) gud (se d. o. I) som dyrkas i ett (helt) rike; särsk. om den förnämste guden i ett rike; äv. om person, motsv. gud I i. Kejsaren var äfven riks-gud (i Rom). Geijer I. 6: 31 (1839). (Staden This’) lokalgudomligheter: Osiris, Isis och Horos, uppstego .. förr än några andra till värdigheten af riksgudar (i Egypten). NF 4: 219 (1880). Almquist VärldH 1: 138 (1927; om fornegyptiska förh.).
-GULDEN, r. l. m. [jfr t. reichsgulden] num. om olika äldre tyska mynt; särsk. om ett i Österrike o. stora delar av Tyskland från mitten av 1700-talet till mitten av 1800-talet använt silvermynt med en finvikt av 11.69 gram; jfr -guldiner, -gyllen. NF 6: 221 (1882).
-GULDINER ~gul2diner l. ~guldi2ner, r.; best. -n. [efter t. reichsguldiner, till guldiner, guldener, avledn. av gulden (se gulden, sbst.)] num. äldre tyskt silvermynt med en finvikt av 22.91 gram; jfr -gyllen. SvUppslB 11: 1168 (1932).
-GULDMEDALJÖR~1002. (ngt vard., i sht i fackspr.) innehavare av riksmedalj i guld. SvSkytte 1953, s. 347. —
-GYLLEN, r. l. m. (rikes- 1583. riks- 1816 osv.) [jfr t. reichsgülden] num. om olika äldre tyska mynt; särsk. = -guldiner. VinkällRSthm 1583 (om riksguldiner). PoetK 1816, 2: 49 (om medeltida tysk gulden).
-GÄLD, se d. o. —
-HALVA. = -hälft. De båda rikshalfvornas hela krigsmakt. Boëthius HistLäsn. 2: 36 (1898; i fråga om romerska riket 395). Östra rikshalvans (dvs. Finlands) historia under frihetstid och gustaviansk tid. HT 1951, s. 129. —
-HANDEL. [jfr t. reichshandel (i bet. 1)]
1) (†) riksangelägenhet, rikssak; jfr handel, sbst.2 4. Schultze Ordb. 1741 (c. 1755).
2) (†) överläggning l. förhandlingar mellan de samlade representanterna för ett rike; jfr handel, sbst.2 9. Schroderus Os. III. 2: 50 (1635; t. orig.: Reichshandlungen).
3) (mera tillf.) handel (se handel, sbst.2 11 b) som sträcker sig över l. omfattar hela riket. SvGeogrÅb. 1927, s. 99. —
-HANDLING. (numera bl. tillf.) urkund l. aktstycke som gäller riksangelägenheter; handling (se d. o. 10) som belyser ett rikes historia o. d.; jfr -akt, sbst.1, -urkund. Schück VittA 4: 293 (i handl. fr. 1744). Hagström Herdam. 1: 49 (1897).
-HELGEDOM~002, äv. ~200. (i sht om ä. förh.) helgedom (se d. o. 4) gemensam för ett helt rike l. nära förbunden med o. understödd av utövarna av statsmakten i ett rike. Efter (det israelitiska) rikets delning gjordes Betel av Jerobeam I till en av rikshelgedomarna i nordriket. 3NF 3: 147 (1924). IllRelH 55 (1924; om fornegyptiska förh.).
-HELGON. ett rikes skyddshelgon. Serenius Rr 1 b (1734). UpplFmT 37—39: 388 (1924; om Erik den helige).
-HEMLIGHET~002, äv. ~200. (numera bl. mera tillf.) statshemlighet; äv. allmännare, övergående i bet.: viktig hemlighet; äv. ironiskt: offentlig hemlighet. LBÄ 2—3: 58 (1797). Jolin Barnhusb. 59 (1849; allmännare). Östergren (1936).
-HEMVÄRNS-CHEF. chef för rikets hemvärn (dvs. en under andra världskriget bildad organisation för det omedelbara skyddet av hemorten). SFS 1948, s. 1591. —
-HEM-VÄRNS-TING. församling av representanter för hemvärnet från hela riket; jfr -hem-värns-chef. SFS 1947, s. 1788. —
-HERALDIKER, äv. (numera bl. mera tillf., i pl.) -HERALDIKUS; pl. -heraldici ~heral2disi (MeddRiksherÄmb. 1: 9 (1933) osv.). (-iker 1819 osv. -ikus (-icus) 17571889) (om äldre l. utländska förh.) (titel för) ämbetsman med uppgift att avge förslag o. utlåtanden o. d. i heraldiska frågor (i fråga om sv. förh. under senare tid med huvudsaklig uppgift att uppgöra o. granska förslag till vapen för städer samt att granska o. godkänna vapen för anbringande på offentliga byggnader, fanor, mynt m. m.; 1953 ersatt av en under riksarkivets heraldiska sektion hörande statsheraldiker som är föredragande i statens heraldiska nämnd). SvMerc. 3: 425 (1757). Eberhardt AllmH 4: 168 (1781; om portugisiska förh.). En .. embetsman .., som under titel af riksheraldikus har till åliggande att uppgifva förslag till och författa beskrifningar på alla vapen för dem, som benådas med adligt stånd. Schlegel o. Klingspor Herald. 12 (1874). Intet vapen må anbringas å offentliga byggnader, minnesvårdar, fanor, standar eller mynt utan efter riksheraldikerns hörande. SFS 1885, nr 52, s. 4. SvStatskal. 1953, s. 225. Ssgr (om äldre l. utländska förh.): riksheraldiker-befattning. jfr befattning 2 d. SvUppslB 22: 1103 (1935). -syssla, se nedan. -ämbete. (-iker- (-ikus-) 1879 osv. -ikers- 1887) riksheraldikers ämbete; äv. (vanl. i sg. best.) konkretare, om ämbetsvärk under riksheraldikers ledning (i fråga om sv. förh. 1953 ersatt av riksarkivets heraldiska sektion). AntT IX. 1: 53 (1887). Fleetwood Herald. 64 (1917; konkretare).
-HERALDIKER-SYSSLA, r. l. f., förr äv. -HERALDICI-SYSSLA, r. l. f. (-ici- 1780. -iker- 1941 osv.) (om äldre l. utländska förh.) jfr -heraldiker-befattning. GJEhrensvärd Dagb. 2: 186 (1780).
-HERRE. (numera bl. tillf., i sht arkaiserande) regent l. högt uppsatt man i ett rike; jfr herre 1 (a), 2 (b). CAEhrensvärd Brev 2: 228 (1798). Heidenstam Svensk. 1: 300 (1908). SDS 1955, nr 84, s. 20. särsk. (förr) om innehavare av titeln ”en av rikets herrar” (se herre 2 b). Beskow (1840) i 3SAH XLVIII. 2: 29. Ssg: riksherre-dräkt. (tillf., om ä. förh.) dräkt som bars av innehavarna av titeln ”en av rikets herrar” ss. tecken på deras värdighet (i stort sett överensstämmande med den äldre riksrådsdräkten); jfr -herre slutet. SvSlöjdFT 1921, s. 83. —
-HISTORIA.
1) till 2: ett rikes historia (se d. o. 1, 3, 4); vanl. om (framställning av) Sveriges historia. (O. von Dalins) curieusa, fast på en falsk grund fotade Riks-Historia. Wallquist EcclSaml. 5—8: 104 (1749). Denna Riksdag (1713—14) .. blef af en stor betydenhet i Rikshistorien. HSH 7: 219 (c. 1800). Suhm’s stora Danska Riks-Historia. Phosph. 1811, s. 162. TurÅ 1950, s. 22.
2) (mera tillf.) relig. till 3, om utveckling som begreppet om Guds rike genomgått; jfr historia 4. Rudin BibEnh. 99 (1887).
-HISTORIOGRAF, förr äv. -HISTORIOGRAPHUS. Anm. Formen -historiographus användes i ä. tid med lat. böjning. Schück VittA 5: 595 (i handl. fr. 1769: Rikshistoriographi, gen. sg.). (-orie- 17981945. -orio- 1740 osv. -graf (-aph) 1778 (: Riks-Historiographerne, pl.), 1790 osv. -graphus 1740) (förr) statlig ämbetsman med uppgift att idka historiskt författarskap (särsk. att skriva rikets historia l. att uppteckna de samtida händelserna). Erich Tegel, blef then förste Riks-Historiographus Anno 1627. Rüdling Suppl. 572 (1740). Begge de nu härvarande Riks-Historiographerne (M. von Celse o. A. Schönberg). HH XXXII. 1: 71 (1778). Fast anställd som ämbetsman var rikshistoriografen i Sverige från 1640-talet till 1835, då ämbetet indrogs. SvUppslB 22: 1104 (1935). Grimberg VärldH 10: 186 (1941; om ä. franska förh.). Ssgr (förr): rikshistoriograf(s)-, förr äv. rikshistoriographi-syssla, r. l. f. (-graphi- 1785) HH XXXII. 1: 289 (1785). -ämbete. 2VittAH 22: 132 (1858, 1861).
-HISTORIOGRAFI. särsk. (†) konkretare, om den avdelning inom K. Maj:ts kansli som förestods av rikshistoriografen. Hammarsköld SvVitt. 1: 293 (1818).
-HISTORISK. [till -historia 1] som har avseende på rikshistorien. Uppgifter av rikshistoriskt intresse. HT 1952, s. 45. —
-HJÄLPARE. (†) medhjälpare vid utövande av styrelsen i ett rike. (Konung Boleslav I av Polen) Förordnade .. tolff Rådherrar, såsom Rijkzhielpare. Brask Pufendorf Hist. 348 (1680; t. uppl.: als Gehülfen des Reichs).
-HJÄLTE. (-hjält) (†) om (utomordentligt tapper) hjältekonung; jfr rike 2 d. Rättelig må man kalla / then Herre (dvs. G. II A.) starck och båld / En Rijgzhjält öffver alla / Som rijken har i wåld. PolitVis. 246 (1626).
-HOTANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) riksfarlig. Lemström RiksdMål A 2 b (1769). Därs. 7. —
-HOVMÄSTARE~0200. (nästan bl. om ä. förh.) om innehavare av vissa högre stats- l. hovämbeten; särsk.: (titel för) ämbetsman med uppgift att förestå en konungs (l. furstes o. d.) hov- o. hushållning (jfr -marskalk 1) l. (titel för) hög ämbetsman med uppgift att (förestå kronans gods o. inkomster samt) i vissa fall vara konungens (l. furstens osv.) ställföreträdare m. m.; särsk. dels i fråga om förh. i de nordiska rikena i ä. tid, dels i fråga om förh. i frankiska riket under merovingertiden: major domus. Her Hogenschildt Bielcke rÿckz hoffmästere och frÿherre till Leckö. 2SthmTb. 4: 477 (1573). Dhen danske Rijkshofmästaren. 1SkånS 1870, s. 25 (1681; om förh. 1645). Pipinus Crassus eller hin Tiocke, Maior Domus eller Riks Hofmästare i Franckerike. Dryselius Monarchsp. 291 (1691). Drots, Marsk, Riks-Hofmästare och Canceller voro, i de senare tider af Medelåldren, Rikets fyra Embeten. Schönberg Bref 1: 130 (1772). Lönnberg Kåre 71 (1887; om medeltida förh. i Bysans). 2NF 16: 1109 (1912; om engelsk lord steward). Ssgr (nästan bl. om ä. förh.): rikshovmästar(e)-värdighet. SKL 3: 345 (1848). -ämbete. 3NF 16: 850 (1932).
-HOVRÅD~02, äv. ~20. [jfr t. reichshofrat] (förr)
1) omedelbart under kejsaren lydande rådskollegium i Wien med dömande o. förvaltande myndighet gällande för hela tysk-romerska riket; jfr hov-råd 1 samt -kammarrätt. PT 1758, nr 21, s. 2. Almquist VärldH 5: 153 (1933).
2) ledamot (råd) i rikshovråd (i bet. 1). Möller 2: 681 (1785).
-HOVRÄTT. (†)
1) = -hovråd 1; jfr hovrätt, sbst.1 2. Lind 1: 1266 (1749). Heinrich (1828).
2) = hovrätt, sbst.1 3. Henel 1729 6 (1730).
-HUS. (mera tillf.) om byggnad avsedd att användas för riksmöten l. ss. säte för organ för riksstyrelsen o. d. (jfr -byggnad 1); äv. om hus där Sveriges fackligt organiserade arbetares centralorganisation har sina lokaler. (I byggnaden intill Folkets hus) är Folkets rikshus, som spänner sina trådar landet rundt. Carlsson HelaSthm 532 (1912). Valdemar lät (i Skänninge) uppföra ett slags rikshus af sten, hvarest Skänninge möten och herredagar höllos. 2NF 25: 1341 (1917).
-HUSHÅLL~02, äv. ~20. [jfr t. reichshaushalt] (mera tillf.) = -hushållning. SvD(A) 1930, nr 192, s. 4 (om tyska förh.). Ssg: rikshushålls-ärende. (numera bl. tillf.) ärende som rör rikshushållningen. AdP 1789, s. 189. —
-HUSHÅLLARE~0200.
1) person som (på ett planmässigt l. sparsamt sätt) leder l. förestår statshushållningen l. finanserna i ett rike; äv. om person som framställer (sparsamhetsvänliga) meningar l. förslag rörande statshushållningens (rätta) skötsel, förr stundom närmande sig l. övergående i bet.: nationalekonom; jfr -hushållning. Konung Carl XI var .. en ordningsman samt en rikshushållare i en god stund. HSH 1: 203 (c. 1730). (Nyttan av en statistisk uppställning av dödligheten i olika åldrar) är .. utrönt af kloka rikshushållare i Engeland, Frankrike, Holland och annorstädes. Fennia XVI. 2: 82 (i handl. fr. 1746). De, som yrkat ett öfverflödsförbud, hafva äfven utmärkt vissa föremål derför, hvarom likväl meningarna både ibland riksens ständer och enskilda rikshushållare varit delade. Järta 1: 122 (1816). DN(A) 1931, nr 11, s. 3.
2) (†) i utvidgad anv.: (mycket) framstående ekonom (se d. o. 2), ekonom som kan sköta affärer i stor skala; jfr rike 2 d. MoB 7: 197 (1834). Björkman (1889).
-HUSHÅLLNING~020. statshushållning, statsekonomi. Celsius G1 2: 148 (1753). SDS 1954, nr 26, s. 7. särsk. bildl.; jfr rike 3. Guds underliga rikshushållning. Billing Betr. 655 (1906).
-HUVUD. [jfr t. reichshaupt] (numera bl. tillf.) statsöverhuvud (i ett rike). SP 1792, nr 262, s. 2 (om kejsare i tysk-romerska riket). Rydberg FilosFörel. 1: 170 (1876; om romersk kejsare).
-HUVUDBOK ~002, äv. ~200. statsv. räkenskapsbok över ett rikes finanser (de statliga inkomsterna o. utgifterna jämte tillgångar o. skulder); i fråga om nutida sv. förh. om en av riksräkenskapsvärket för varje budgetår förd bok gällande statens kapitaltillgångar o. skulder. PH 5: 3580 (1753). RikshufvudBoken är egenteligen ett sammandrag af samtelige KronoUppbörds Räkenskaperne. Rabenius Kam. § 551 (1825). Under inseende af Friherre Wirsén utarbetades, vid 1823 års Riksdag, af Stats-Commissarien .. P. Westerstrand, Rikshufvudboken för år 1821. KrigVAH 1830, Tal s. 77. Från 1623 begynte man föra en Rikshufvudbok. Geijer SvFolkH 3: 77 (1836). SFS 1939, s. 1346. Ssg: rikshuvudbok-slut. (numera bl. tillf.) = -bokslut. BtRiksdP 1888, 7Hufvudtit. s. 3. —
-HUVUDSTAD~002, äv. ~200. [jfr t. reichshauptstadt] huvudstad i ett rike; vanl. motsv. huvudstad 2. Svedelius Statsk. 3: 49 (1869). TurÅ 1950, s. 40. Ssg: rikshuvudstads-område. (mera tillf.) område bestående av en rikshuvudstad o. dess omgivningar. 2NF 36: 606 (1923; om provinsen Delhi).
-HUVUDVÄG~002, äv. ~200. väg som sammanbinder olika delar av riket o. som är av stor betydelse för den genomgående långväga trafiken; jfr -väg 1. NormalbestVägbyggn. 1938, s. 5. 2SvUppslB 24: 153 (1952).
-HÄLFT. hälft av ett rike; jfr -halva. KrigVAH 1888, s. 36 (i fråga om Österrike-Ungern).
-HÄR, r. l. m. [jfr t. reichsheer] ett rikes (särsk. en feodalstats) här; företrädesvis (hist.) = -armé. Strinnholm Hist. 3: 580 (1848; om utländska medeltida förh.). KrigVAT 1849, s. 267 (om tyska förh.). KrigVAH 1883, s. 57 (om österrikiska förh.).
-HÄROLD~20, äv. ~02 (ri`cksbärå´lld Dalin). ämbetsman l. officiant utgörande den förnämste härolden i ett rike; i fråga om nutida sv. förh.: officiant vid K. Maj:ts orden med uppgift att bl. a. ombesörja serafimerringning o. att närvara vid riksdags öppnande o. vissa andra högtidliga ceremonier (i ä. tid äv. att på olika ställen i huvudstaden uppläsa proklamationer från överheten, särsk. rörande riksdags öppnande l. avslutande); i fråga om utländska förh. äv. om ämbetsman med uppgifter närmast motsvarande en riksheraldikers. OrdnTornSp. 1776, s. B 2 a (vid tornerspel). Kongl. Maj:t (låter) genom Riks-Härolden .. Elis Schröderheim å vanliga ställen i staden och på Malmarne under Pukor och Trompetter antyda samtelige Riksens Ständer, at sig .. anmäla, och sina Fullmagter .. aflemna. PH 11: 509 (1778). Kl. 3 eftermiddagen blef igenom rikshärolden .. under trummete klang på alla torg och gator upläst den proclamation, hertigen lätt utfärda. HT 1918, s. 183 (1809). Bland Rikshäroldens tjänsteåligganden ingår äfven skyldigheten att ombesörja förfärdigandet af Serafimerriddarnas sköldar, hvilka efter deras död upphängas i Riddarholmskyrkan. Fleetwood Herald. 64 (1917). Isländsk rikshärold. 2SvUppslB 5: 378 (1947). SvStatskal. 1958, Bih. s. 7. Ssgr: rikshärolds-dräkt. (om äldre l. utländska förh.) rikshärolds ämbetsdräkt. Wrangel Barnd. 141 (1924; om ä. förh.). -kåpa. (förr) kåpa hörande till rikshäroldsdräkt. Berghman NordRidd. 59 (1949; om ä. förh.). -stav. kort sammetsklädd stav som bäres av officierande rikshärold. SvUppslB 13: 720 (1932). -tecken. ämbetstecken för rikshärold. GJEhrensvärd Dagb. 2: 186 (1780). -värdighet. Berghman NordRidd. 59 (1949). -ämbete. GJEhrensvärd Dagb. 2: 186 (1780).
-HÄROLDSKAP~002, äv. ~200. [till -härold] (numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara rikshärold; rikshäroldsämbete. CCGjörwell (1786) i 3SAH LII. 2: 228. —
-HÄVDEBOK~002, äv. ~200. (numera bl. tillf., i vitter stil) jfr -historia 1. Atterbom Minnest. 1: 73 (1847; om Johannes Magnus’ Historia de omnibus gothorum sveonumque regibus).
-HÖGTIDLIGHET~0102, äv. ~0200. (mera tillf.) jfr högtidlighet 1. MinnSvNH 4: 86 (1854; om kungakröning).
-HÖVDING. (numera bl. tillf., i sht om ä. förh.) högste styresman för ett rike; stundom: rikshövitsman; förr äv.: riksfogde l. ståthållare o. d.; jfr -kapten. Brask Pufendorf Hist. 289 (1680; om förh. i Schweiz under medeltiden; t. uppl.: Reichsvogt). Rydberg RomD 118 (1877; om den romerske kejsaren Hadrianus). Marsken Karl Knutsson Bonde, som .. (efter Engelbrekts död) någon gång kallade sig rikshöfding. Schybergson FinlH 1: 115 (1887).
-HÖVITSMAN~002, äv. ~200. (förr) överbefälhavare för ett rikes krigshär under befrielsekrig o. d., vanl. tillika utövande mer l. mindre provisoriskt regentskap över riket; stundom närmande sig l. övergående i bet.: riksföreståndare. Möller 703 (1790). (Svenskarna) beslöto (1435) att sjelfva välja en Riksföreståndare, eller, såsom de kallade det, en Rikshöfvidsman. Ekelund 1FädH 1: 123 (1829). (W. Wallace) besegrades 1298 af Edvard (I av England) vid Falkirk och nedlade därpå sin värdighet som rikshöfvitsman. 2NF 25: 1169 (1917). HT 1930, s. 490. Ssgr (förr): rikshövitsmanna- l. rikshövitsmans-döme. (numera bl. tillf.) rikshövitsmannaskap. Wieselgren Bild. 306 (1886, 1889: rikshöfvidsmannadömet; om medeltida förh.). -titel. NF 13: 1172 (1889; om medeltida förh.). -val, n. Wieselgren Bild. 307 (1886, 1889; om medeltida förh.).
-HÖVITSMANNASKAP~00102. (-man- 1905. -mans- 1886, 1889) [till -hövitsman] (om ä. förh.) egenskapen l. förhållandet att vara rikshövitsman; rikshövitsmans ämbete. Wieselgren Bild. 306 (1886, 1889; om medeltida förh.).
-IDÉ. (rikes- (i bet. 2) 1948. riks- 1927 osv.) [jfr t. reichsidee]
1) till 2, = -tanke 1. Estlander 11Årt. 4: 78 (1927). Nigg EvRik. 114 (1948).
2) (mera tillf., i sht relig.) till 3, 5 d γ, = -tanke 2. Nigg EvRik. 181 (1948).
-IDIOM. (numera bl. tillf.) riksspråk. Almqvist SvSpr. 237 (1840).
-IDROTTSFÖRBUND~0102. jfr -förbund 2. 2NF 37: 666 (1925). Sveriges riksidrottsförbunds överstyrelses berättelse 1946—1947. (1947; boktitel).
-IDROTTSINSTRUKTÖR~00102. sport. jfr -instruktör. Vem är vem (Sthm) 335 (1945).
-IDROTTSMÄRKE~0020. sport. av Sveriges riksidrottsförbund (före 1947 av Svenska gymnastik- o. idrottsföreningarnas riksförbund) utdelat idrottsmärke. NFSportlex. 4: 251 (1941).
-IDROTTS-NÄMND. sport. av Sveriges riksidrottsförbunds överstyrelse tillsatt nämnd med uppgift att handha högsta doms- o. bestraffningsrätten inom förbundet. SvRiksidrFörbStadg. 22 (1948).
-INBYGGARE~0200. (numera bl. tillf.) inbyggare i ett rike. Wikforss 2: 387 (1804).
-INKOMST~02, äv. ~20. (numera bl. mera tillf.) statsinkomst; äv.: inkomst l. avkastning som kommer ett rike i dess helhet l. dess invånare till del (jfr national-inkomst). Lind 1: 1266 (1749). TT 1879, s. 5. —
-INSAMLING~020. insamling inom ett helt rike; särsk. motsv. insamling b; jfr national-insamling. SvSkytte 1933, s. 383. —
-INSEGEL~020. (ålderdomligt) rikssigill. Möller (1790). SPF 1831, s. 237. —
-INSIGNIER, pl. [jfr t. reichsinsignien, pl.] = -regalier. PT 1791, nr 68, s. 2 (om tyska förh.). HT 1946, s. 327. —
-INSTANS. (mera tillf.) om domstol l. myndighet som utgör instans för ett helt rike; stundom: riksmyndighet. Björck HeidenstSek. 128 (1946; om ryska förh. 1899). 2SvUppslB 24: 159 (1952; om medeltida tyska förh.).
-INSTIGATOR, m.; best. -en. [jfr polska instygator wielki l. koronny, nylat. instigator regni; jfr polska instygator, uppviglare, åklagare; till lat. instigator, uppviglare, till instigare (se instigera)] (†) polsk statsämbetsman med huvudsaklig uppgift att vara allmän åklagare å riksregeringens vägnar; jfr -fiskal, -profoss. NAv. 31/7 1656, nr 1, s. 4. —
-INSTITUTION. institution (se d. o. 3) som omfattar l. är gemensam för l. representerar ett helt rike l. hela riket; jfr -förbund 2. Boëthius HistLäsn. 2: 358 (1898). Riksförbundet för bildande konst har under sin fyraåriga existens marscherat fram till position av riksinstitution. SvD(A) 1934, nr 283, s. 3. —
-INSTRUKTÖR. instruktör med uppgift att (inom en viss organisation l. värksamhetsgren o. d.) utöva instruktionsvärksamhet gemensam för hela riket; särsk. sport. om sådan instruktör värksam i specialförbund anslutet till riksidrottsförbundet (jfr -idrottsinstruktör). NFSportlex. 5: 1145 (1943). Motorför. 1955, nr 1, s. 19 (i organisationen Svenska missionsförbundets ungdom).
-INTRESSE. [jfr t. reichsinteresse] för ett helt rike l. hela riket gemensamt intresse (se d. o. 3); intresse som gäller hela riket o. dess väl; statsintresse. Celsius G1 2: 363 (1753). Representanterna för de hvarandra handen räckande hufvudstads- och riksintressena. HelgeandsfrAfgj. 84 (1888). Riket kunde bli ”Svea rike”, först sedan samhällsgrupper framträtt, vilka icke blott hade landskapliga intressen utan också riksintressen. Toijer SvRiksd. 6 (1935).
-INVENTERING. inventering (se inventera II 1) gällande ett helt rike l. hela riket. VärmlSkog. 200 (1914; om riksskogstaxering). Riksinventering av potatismjöl och havregryn. DN(A) 1916, nr 353, s. 4. Riksinventering av kulturminnen. Berg Hazelius 45 (1933).
-JAKTVÅRDSKONSULENT ~01002 l. ~101—. av Svenska jägarförbundet tillsatt jaktvårdskonsulent gemensam för hela riket o. överordnad jaktvårdskonsulenterna i de olika länen; jfr -konsulent. SvD(A) 1939, nr 30, s. 7. —
-JARL. (om medeltida förh.) = jarl 2; jfr -föreståndare. Oelreich 599 (1755). TurÅ 1951, s. 17. —
-JORDEBOK~002, äv. ~200. jordebok för ett helt rike. Norges reviderade riksjordebok. 2NF 20: 967 (1914).
-JOURNAL.
1) (förr) räkenskapsbok över ett rikes löpande inkomster o. utgifter; jfr journal 1 a β. Wendt AmirKollH 16 (1950; om förh. på 1600-talet).
2) (†) tidskrift utgiven med understöd av riksstyrelsen; jfr -avisa. Järta 1: 95 (1815).
-JUDICIUM. (†) domstol avsedd för avdömande av mål rörande ämbetsfel av regeringsmedlemmar o. d., riksrätt (se d. o. 2). HC11H 8: 121 (1681).
-JUSTERARE. (om ä. förh., mera tillf.) = -guardien. SvLantmät. 2: 350 (1928; om förh. på 1600-talet).
-JUVEL. juvel som tillhör staten (o. ingår i riksregalierna); nästan bl. i pl.; jfr kron-juvel. Jacobson G3Mod. 147 (i handl. fr. 1744).
-JÄGERI(ET). (†) om (den avdelning av förvaltningen som handhades av) jägeristaten (se d. o. 1). HovförtärSthm 1679, s. 681. Därs. 1680 A, s. 553. —
-JÄGERISTAT(EN). (†) = jägeri-stat(en) 1. Rikshuvudb. 1668, s. 12. —
-JÄGMÄSTARE~0200. [jfr t. reichsjägermeister] (om ä. förh.) (titel för) ämbetsman med uppgift att vara högste övervakare av jaktväsendet o. d. i ett rike; särsk. (om sv. förh. fram till 1682): (titel för) ämbetsman med uppgift att ha överinseendet över kronans skogar, jaktparker o. djurgårdar o. att vara högste chef för jägeristaten; jfr -överjägmästare, över-hovjägmästare. RP 4: 69 (1634). Räkning, huru många diuren (i djurgårdarna) ähre, och huru hööet blifwer effter Rikz Jegemestarens förordningh uthdeelt. LReg. 433 (1662). Riksjägmästaren och generalfältmarskalken Hermann Göring. SvJägarfT 1938, s. 202. Ssg: riksjägmästar(e)-ämbete. (förr) Thelaus Skog. 122 (1865).
-KABEL. (i sht i fackspr.) till det statliga telefonnätet hörande kabel (se d. o. 2) för telefonförbindelse mellan olika delar av riket; äv. övergående i bet.: (arbete vid) nedläggning av sådan kabel, rikskabelsbygge o. d. Arbetare från Örebro, tillhörande rikskabelns lokala samorganisation. SvD(A) 1922, nr 107, s. 16. Rikskabeln Stockholm—Malmö. TelefTelegrSv. 1: 113 (1935). Ssgr: rikskabel(s)-anläggning. (mera tillf.) jfr anläggning III 1 e. SvD(A) 1922, nr 107, s. 16. -bygge. jfr -kabel(s)-anläggning. SvD(A) 1922, nr 112, s. 6. -nät. (i sht i fackspr.) nät av rikskablar, stamkabelnät. TelefTelegrSv. 1: 113 (1935).
-KABINETT. (mera tillf.)
1) motsv. kabinett 2, om kungligt (l. kejserligt o. d.) l. statligt (mynt)kabinett; jfr -bibliotek. CSnoilsky (1878) i SnoilskyVänn. 1: 219 (om utländska förh.).
2) (nästan bl. om utländska förh.) motsv. kabinett 8 b; äv. om kabinett med medlemmar representerande olika delar av ett rike. 2NF 27: 205 (1917; om engelska förh.) [efter eng. imperial cabinet]. Spångberg BanbrHövd. 334 (1939; om tyska förh.) [efter t. reichskabinett]. —
-KALENDER. särsk.: kalender (se kalender, sbst.2 3) innehållande uppgifter av samma slag som statskalenderns jämte upplysningar om vissa kommunala o. enskilda värksamhetsområden samt översikter av administrationens utveckling o. organisation m. m.; nästan bl. ss. benämning på nedan anförda publikation. Svensk rikskalender. (1905—13; boktitel).
-KAMMARHERRE~0020. (-kamerherr 1653. -kammarherre 1842 osv.) (förr) innehavare av visst högre hovämbete (närmast motsvarande en överstekammarherres); jfr -kammerling. Ekeblad Bref 1: 276 (1653). Topelius Planet. 3: 153 (1889; om förh. 1653).
-KAMMARMÄSTARE ~00200. (om medeltida förh., föga br.) = kammar-mästare a; jfr -skattmästare. Botin Utk. 602 (1764).
-KAMMARRÅD~002. (-cammared 1633 (: Rijks Cammaredz bref). -kammarråd 1790 osv. -kammerråd (-cam(m)eråd(h), -cammerråd(h)) 15901670)
1) (förr) = kammar-råd 2.
a) = kammar-råd 2 a. Edén 1Centralr. 233 (i handl. fr. 1590). OxBr. 11: 269 (1640).
b) = kammar-råd 2 b; anträffat bl. i fråga om förh. efter genomförandet av den nya organisationen av kammaren (se kammare, sbst.2 9 a) 1618; förr äv. i sg. obest. ss. titel framför namn. BtÅboH I. 6: 183 (1633). Richz Cammerrådh välb. Jahan Berndes. OxBr. 11: 370 (1640). Uppl. 1: 349 (1903; om förh. på 1600-talet).
2) (om ä. tyska förh., numera föga br.) ledamot av rikskammarrätten i tysk-romerska riket; jfr kammar-råd 3. Möller (1790). (Sv.) Rikskammarråd, (t.) Reichskammerrath. Heinrich (1828); möjl. till 1. Ssgr (till -kammarråd 1; förr): rikskammarråds-brev. ämbetsskrivelse från rikskammarråd(et). Rijks Cammaredz bref om contributions lefuerering. BtÅboH I. 6: 181 (1633); möjl. icke ssg. Bleff oplässitt Rickz Cammerådz Breff. ÅngermLandstingspr. 18/9 1641, fol. 50; möjl. icke ssg. -fullmakt. till -kammarråd 1 b; jfr fullmakt 4. BL 13: 117 (1846; om förh. 1660).
-KAMMARRÄTT~002. [jfr t. reichskammergericht] riksdomstol i tysk-romerska riket, värksam 1495—1806 (vid sidan av rikshovrådet); jfr kammar-rätt 3. Möller 2: 681 (1785). Sylwan (o. Bing) 1: 509 (1910).
-KAMMERLING ~kamerliŋ2 l. ~200; best. -en. [jfr kammerlingsämbete] (förr) = -kammarherre. Uggla Rådsl. 4: 11 (1791; om Sten Eriksson Leijonhufvud).
-KAMPANJ. riksomfattande kampanj (se kampanj, sbst.2 3). Motorför. 1955, nr 5, s. 14. —
-KANDIDAT.
1) (†) tronkandidat. Bælter JesuH 6: 410 (1760).
2) person som föreslås l. väljes till l. är ledamot av första kammaren i riksdagen för en valkrets där han icke är hemmahörande; äv. (om utländska förh. l. i förslag till nya svenska valsystem o. d.): kandidat till sådant mandat som tillsättes på grundval av de olika partiernas totala röstetal i hela riket; jfr -lista, -mandat. Varje parti finge (enligt förslaget till nytt valsystem) nominera särskilda rikskandidater. UNT 1932, nr 11088, s. 1. 3NF 37: 600 (1937). VerdS 407: 71 (1938).
-KANSLER, förr äv. -CANCELLARIUS. (nästan bl. om ä. förh.) (i fråga om olika länder under olika skeden använd titel för) kansler (se d. o. 1), rikets kansler; i fråga om sv. förh. om l. ss. titel för sådan befattningshavare under (senare) medeltiden o. under nya tiden fram till 1680 samt 1792—1797. 2SthmTb. 4: 279 (1573). Rijkz-Cantzeleren hafwer det stoora Rijkzens Insegel i sin förwaring. RF 1634, § XII. RichsCancellarius Grefue Axell Oxenstierna. HSH 22: 68 (1650). Utländska Affairerne wid Kongl. Maj:ts Håf besörjas nu af Hans Excellence Herr Riks-Cantzleren Baron Sparre. EP 1792, nr 67, s. 2. (Till riksdrots o. riksmarsk) kom så småningom (under medeltiden) rikskansleren, som i början blott var konungens handsekreterare, och vanligtvis var en biskop eller annan prest. Fryxell Ber. 2: 47 (1826). Tyska rikets ledare och rikskansler. 2SvUppslB 13: 509 (1949; om Adolf Hitler) [jfr t. reichskanzler]. Ssgr (nästan bl. om ä. förh.): rikskansler- l. (vanl.) rikskanslers-fullmakt. jfr fullmakt 4. KansliH 1: 84 (1935). -namn. (numera bl. tillf.) rikskanslerstitel. Lagerbring Hist. 1: 141 (1796). -post. jfr -kansler(s)-ämbete. Spångberg StMän 1: 120 (1917). -stol. stol avsedd att intagas av rikskansler under ämbetsutövning (t. ex. i rådet); äv. mer l. mindre bildl. (jfr ordförande-stol). Fryxell Ber. 7: 129 (1838). -titel. KansliH 1: 311 (1935). -värdighet. NF 13: 1174 (1889). -ämbete. MoB 6: 103 (1792).
-KANSLERSKAP~002, äv. ~200. (-kansler- 1930 osv. -kanslers- 1936) [till -kansler] (nästan bl. om ä. förh.) förhållandet att vara rikskansler; rikskanslers ämbete l. värdighet. Under ngns rikskanslerskap, under ngn(s tid) ss. rikskansler. Spångberg DuktFolk 58 (1930).
-KANSLI. (numera företrädesvis om äldre l. utländska förh.) = kansli 1 a; förr särsk. om den avdelning som hade vård om arkivet l. där arkivet förvarades (jfr -arkiv o. kansli 1 a α). Secret. Jonas Buræus .. presenterade een prophetia om dedh Tyske kriget, hvilken han hade funnit i Rijkz-Cantzlij uthi een af de kistor som vore komne ifrån Nykjöpingh. RP 2: 30 (1630). CivInstr. 347 (1661). KansliH 1: 3 (1935; om medeltida utländska förh.).
-KANSLIRÅD~002, äv. ~020. (förr) kansliråd (se d. o. 2) som tillika var riksråd; särsk. om kanslipresidentens närmaste man. CivInstr. 409 (1773). (U. Scheffer) blef .. såsom rikskansliråd kanslipresidenten Ekeblads närmaste man i den utrikes styrelsen. Odhner i 3SAH 6: 67 (1891). KansliH 1: 55 (1935; om förh. under förra hälften av 1600-talet). Ssgr (förr): rikskansliråds-plats. jfr -kansliråds-ämbete. NF 8: 193 (1884). -post. jfr -kansliråds-ämbete. KansliH 1: 35 (1935). -syssla, r. l. f. jfr -kansliråds-ämbete. KansliH 1: 285 (1935). -ämbete. KansliH 1: 276 (1935).
-KAPITEL. (förr) = -konsistorium; förr äv. om lokal där prästeståndet sammanträdde vid ståndsriksdagarna (ss. rikskonsistorium). L. Paulinus Gothus MonPac. 911 (1628). Dhen 9 Julij war icke någhon Sessio på RijckzCapitelet. HSH 22: 70 (1650). Murray SthmKyrkost. 142 (1949; om ä. förh.).
-KAPTEN. (†) = -hövitsman. Matts Kettelmundson var Drots och Riksföreståndare, eller som han sjelf kallar sig, Riks-Capten. Lagerbring 1Hist. 3: 147 (1776; mlat. orig.: Capitaneus Sueciæ).
-KARAKTÄR. om (ngts) beskaffenhet att gälla l. omfatta l. avse hela riket. Svenska nationalföreningen mot tuberkulos, den omfattande kooperation med rikskaraktär, som nu kan blicka tillbaka på 25 års verksamhet. Sjövall o. Höjer 122 (1929).
-KARTA, r. l. f. karta över ett (helt) rike l. (hela) riket. KrigVAT 1841, s. 251. —
-KASSA. [jfr t. reichskasse]
1) (i sht i skildring av ä. förh.) ett rikes kassa (se kassa, sbst.1 3); statskassa; förr äv. = mynt-stock 2. Serenius A 1 b (1734). Med RiksCassan förstår jag den löpande penninge stocken i Riket. Ehrenström TalVetA 1744, s. 20. SvRiksd. I. 6: 292 (1934; om ä. förh.).
2) sjuk- l. begravningskassa (l. sjuk- o. begravningskassa) med medlemmar från o. lokala avdelningar i olika delar av riket (jfr -sjukkassa); äv. (om utländska förh.): statlig kreditkassa. Stadgar för svensk rikskassa, allmän sjuk- och begravningskassa. (1918; broschyrtitel). 2NF 38: 107 (1925; om ryska förh.). SDS 1954, nr 140, s. 11. —
-KASSÖR. (om ä. tyska förh., numera föga br.) ämbetsman i tysk-romerska riket som hade att uppbära vissa riksskatter. Möller 2: 682 (1785). Heinrich (1828).
-KATASTROF. (mera tillf.) jfr -olycka. SvD(A) 1946, nr 121, s. 21. —
-KLENOD. [jfr t. reichskleinod]
1) (numera bl. mera tillf.) klenod tillhörande riksregalierna; vanl. i pl.: riksregalier. Möller (1790; i pl.). Fryxell Ber. 4: 193 (1830; i pl.). Dalin (1855; äv. i sg.).
2) oeg. l. mer l. mindre bildl.; äv. med anslutning till rike 3. Riksklenodierna (i Guds rike), som äro syndernas förlåtelse, samvetsfrid och kraft till en helig vandel. Rundgren Minn. 1: 207 (1869). Wirsén Sång. 248 (1884; i bild). särsk. motsv. klenod 2, om ngt som är l. uppfattas ss. i högsta grad värdefullt l. dyrbart för ett rike l. för hela riket. Fries 2Linné 2: 423 (cit. fr. 1784; om Linnés samlingar). Folkdikter, dem de bäste af Greklands män räkna såsom nationens oafhändeliga riksklenoder. Sander Ros 182 (1876). SvD(A) 1929, nr 336, s. 26. —
-KLUBB. (†) om rojalistisk politisk klubb; jfr riksdags-klubb. Warburg Ehrensvärd 217 (i handl. fr. 1789).
-KLÄMMA, r. l. f. (ålderdomligt) sigillstamp för (stort) rikssigill; äv.: (stort) rikssigill; jfr klämma, sbst. 4. RP 14: 230 (1650). Ett dokument på åtminstone 2 ark, och med riksklämman på. AnderssonBrevväxl. 1: 119 (1849). Den ståtligaste av våra bevarade sigillstampar är den s. k. stora riksklämman av silver från omkring 1440. SvFolket 2: 186 (1938).
-KOLLEGIUM. [jfr t. reichskollegium] (nästan bl. i skildring av ä. förh.) (direkt under K. Maj:t l. riksstyrelsen lydande) centralt kollegialt ämbetsvärk; särsk. om vart o. ett av de sv. kollegier som stodo under de fem höga riksämbetsmännens ledning; äv. om lokal l. byggnad för sådant ämbetsvärk; äv. (om ä. tyska förh.) om var o. en av de tre avdelningar varav riksdagen i tysk-romerska riket bestod. RARP 17: 376 (1714). A:o 1617. blefvo Sveriges förnämsta Riks-Collegier .. af .. Gustavo II. Adolpho i Stockholm aldraförst vprättadt. Rüdling Suppl. 299 (1740). Riks-Collegium (i S:t Petersburg), dit vi blifvit opkallade innan de begärte pass kunde utfärdas. BtVLand 2: 99 (1760) [jfr ry. kollegija gosudarstvennaja]. Riks-Collegierne, eller Kongl. Maj:ts och Rikets Collegier äro: Krigs-, Kammar-, Bergs- och CommerceCollegierne. SC 1820, s. 739. 2VittAH 27: 133 (1873, 1876; i tysk-romerska riket). De rikscentrala myndigheterna omfatta två klasser, rikskollegierna .. samt riksbyråerna. Reuterskiöld FörelStatsFörvR 1: 88 (1914). 2NF 35: 73 (1923; om ä. förh.).
-KOLLEKT. kollekt (t. ex. för kyrkobygge) som upptas inom hela riket. Upsala(A) 1926, nr 43, s. 2. —
-KOMMISSARIE, förr äv. -COMMISSARIUS. [jfr t. reichskommissar] (nästan bl. om utländska förh.) ett rikes ombud l. representant; i fråga om moderna förh. nästan bl. om vissa utländska högre ämbetsmän (jfr kommissarie 2); särsk. (om tyska förh. före sammanbrottet 1945) om innehavare av olika slag av högre förvaltningsuppdrag (i sht uppdrag att förestå förvaltningen av land som ockuperats l. erövrats under andra världskriget). Lind 1: 108 (1749). (H. Hergesell) bleff 1908 ”rikskommissarie” för luftskeppsfarten (i Tyskland). 2NF 36: 369 (1923). Därs. 398 (om engelsk high commissioner). (A. SeyssInquart) blev .. 1940 rikskommissarie i Nederländerna. 2SvUppslB 25: 947 (1953).
-KOMMISSION. kommission (se d. o. 5) med uppgift att vara ledande o. övervakande organ för en viss värksamhet inom ett rike; särsk. om den i vårt land 1928—1946 värksamma kommissionen för ekonomisk försvarsberedskap; jfr -nämnd. Rikskommissionen för den ekonomiska krigsberedskapen. StatKrigsberKommBet. 1: 35 (1918; i förslag). SFS 1940, s. 1633. —
-KOMMITTÉ. kommitté med uppgift att vara samordnande (l. övervakande l. ledande o. d.) organ för en viss värksamhet inom ett rike. NykterhetsvKvartalsbl. 1921, nr 1, s. 2. Rikskommittén för Finland. Nationalinsaml. 45 (1940). DN(B) 1955, nr 277, s. 5. —
-KONFERENS. [jfr t. reichskonferenz, eng. imperial conference] konferens med deltagare från l. representanter för ett rikes olika delar (l. delstater o. d.) l. ett riksförbunds olika föreningar o. d.; äv.: imperiekonferens. 2NF 16: 1070 (1912; om imperiekonferens). K. F. U. K:s rikskonferens här i Upsala 16—21 juni. Upsala(A) 1919, nr 130, s. 4. 2NF 30: 696 (1920; om tyska förh. 1918).
-KONGRESS. [jfr t. reichskongress] jfr -konferens o. kongress I 2. SvD(A) 1918, nr 343, s. 3 (om tyska förh.).
-KONSELJ. (i sht om ä. utländska förh.) konselj (som sammanträder) för avgörande av l. överläggning om regeringsärenden; jfr konselj 2, 4. Svedelius Statsk. 2: 86 (1868; om engelska förh.). FFS 1901, nr 26, s. 73 (om ryska förh.).
-KONSILIUM. [jfr t. reichskonzil(ium)] (i sht om ä. utländska förh.) = -synod. SvUppslB 15: 930 (1933).
-KONSISTORIUM. (förr) om det vid ståndsriksdagarna samlade prästeståndet uppträdande ss. en för riket gemensam, överordnad myndighet i kyrkliga ärenden, ”consistorium regni”; jfr -kapitel. VDBötB 1647, s. 410. SvKyrkH 5: 262 (1935).
-KONST.
1) (†) statskonst. Lagerbring HistLit. 38 (1748).
2) (i sht i fackspr.) konst (se d. o. 4) som är typisk l. representativ för ett rike; särsk. i uttr. romersk rikskonst, konst utmärkande för det romerska riket under antiken. SvSlöjdFT 1914, s. 33. Romersk rikskonst. 2NF 23: 789 (1915).
-KONSTITUTION. [jfr t. reichskonstitution] (numera bl. tillf.) ett rikes författning (se d. o. 5); statsförfattning; äv. i pl.: stadgar l. statuter som gälla för l. bestämma ett rikes statsform l. organisation o. d., konstitutionella stadgar för ett rike; jfr -författning 2, 3. BrinkmArch. 2: 142 (1674). AdP 1789, s. 386. (De tyska) rikskonstitutionernas stadgande, att hvarje riksstånd (i tysk-romerska riket) skall försvaras mot öfvervåld. 2VittAH 26: 125 (1864, 1869).
-KONSULENT. konsulent gemensam för hela riket o. överordnad konsulenterna i de olika länen l. distrikten o. d.; jfr -jaktvårdskonsulent. Rikskonsulent i jaktvårdsfrågor. UNT 1938, nr 141, s. 4. —
-KONTINGENT. [jfr t. reichskontingent] (förr) kontingent som de olika staterna (riksständerna) i tysk-romerska riket hade att utgöra för rikets gemensamma ändamål; särsk. om truppkontingent till riksarmén. Nordberg C12 2: 651 (1740). Lindfors (1824). Ssg: rikskontingent-tropp. (†) trupp tillhörande l. utgörande rikskontingent. Nordforss (1805).
-KONTO. (1943—1955 existerande) konto för insättningar (i affärs- o. sparbanker samt i postsparbanken) av (spar)medel på vilka riksgäldskontoret gottgjorde ränta. GHT 1943, nr 26, s. 14. —
-KONTRIBUTION. (förr) kontribution (se d. o. 1) som de olika staterna (riksständerna) i tysk-romerska riket hade att utgöra för rikets gemensamma ändamål. 2VittAH 27: 213 (1873, 1876).
-KONTROLL, r. l. m. ((†) n. Aminoff StPtbg 105 (1909)). [jfr t. reichskontrolle, ry. gosudarstvennyj kontrol’, estniska riigikontroll] särsk. (om ä. ryska l. estniska förh.): ämbetsvärk med uppgift att utöva kontroll över rikets ekonomiska förvaltning; äv. om byggnad l. lokaler för sådant ämbetsvärk. FFS 1904, nr 29 (A), s. 181. Aminoff StPtbg 105 (1909; om byggnad). 2NF 35: 665 (1923; om estniska förh.).
-KONTROLL-VÄRK. särsk. (om ä. ryska förh., mera tillf.) = -kontroll. FFS 1904, nr 39, s. 79. —
-KONTROLLÖR. person med uppgift att förestå kontrollen av ngt i ett rike; särsk. [jfr t. reichskontrolleur, ry. gosudarstvennyj kontroler] (om ä. ryska förh.): chef för rikskontrollen. NF 14: 174 (1890; om ryska förh.). Ett försök år 1661 att göra .. (myntproberaren) till en slags rikskontrollör även för mått och mål misslyckas. Fatab. 1936, s. 155. —
-KONUNG l. -KUNG. (mera tillf.) konung över ett (helt) rike; rikets konung. AnderssonBrevväxl. 2: 180 (1854). Fornv. 1933, s. 272 (om medeltida förh.).
-KONUNGADÖME~10020, l. ~01—, äv. -KUNGADÖME~0020. (mera tillf., nästan bl. om ä. förh.)
1) rikskonungs värdighet l. välde. Wisén i 3SAH 4: 209 (1889; om medeltida förh.).
2) av rikskonung styrt rike. Fornv. 1933, s. 272 (om forntida förh.).
-KONVENT. [jfr t. reichskonvent] sammankomst av representanter (för en viss rörelse o. d.) från ett helt rike; särsk. (förr): sammankomst av representanter för riksständerna i tysk-romerska riket, riksdag. Nordberg C12 2: 242 (1740; om tyska förh.). Metodistungdomens rikskonvent. SDS 1954, nr 65, s. 2. —
-KORS. (om utländska förh., mera tillf.) kors (se d. o. I 2) använt ss. symbol vid kungakröning o. tillhörande regalierna i ett rike. Riks-korset, som man satte på halsen på de Longobardiske Konungarne vid deras Kröning. Björnståhl Resa 1: 485 (1773).
-KREDIT. (numera bl. ngn gg tillf.) förtroende för ett rikes förmåga att sköta sina affärer; jfr kredit, sbst.1 1 c slutet. AdP 1800, s. 113. —
-KREDITBILJETT. (†) = -kreditsedel. SPF 1853, s. 9. FFS 1893, nr 13, s. 1. —
-KREDITSEDEL~0020. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) kreditsedel utfärdad av statlig institution l. bank o. d. SPF 1851, s. 7. —
-KRETS. [jfr t. reichskreis (i bet. 1)]
1) (förr) vart o. ett av de (sedan mitten av 1500-talet tio) större områden vari tysk-romerska riket var indelat; jfr krets, sbst.1 6 c. Möller 2: 681 (1785). 2VittAH 26: 125 (1864, 1869).
2) sådan krets (se krets, sbst.1 6 a) av förening o. d. som omfattar största delen av ett rike; motsatt: lokalkrets. TSvLärov. 1949, s. 314. —
-KRIG. [jfr t. reichskrieg] (i skildring av ä. förh.) krig som (efter allmänt beslut) fördes av ett helt rike; vanl. om krig (som beslutats av kejsare o. riksständer o.) som fördes i hela tysk-romerska rikets namn; jfr -exekution. Bark Bref 1: 14 (1702; om tyska förh.). (Genom den av franska synoder vid mitten av 1000-talet införda gudsfreden) stadgades, att utom vid allmänna rikskrig vapnen skulle hvila på sön- och helgdagar. Boëthius HistLäsn. 2: 194 (1898). Almquist VärldH 6: 306 (1929; om tyska förh. på 1700-talet). Ssg: rikskrigs-författning. [jfr t. reichskriegsverfassung] (om ä. tyska förh.) bestämmelse l. stadga o. d. om beslutande o. förande av rikskrig. Rikskrigsförfattningen 1681. SvUppslB 28: 694 (1936).
-KRIGS-SKATT. [jfr t. reichskriegsschatz] (om ä. tyska förh.) förråd av ädla metaller o. d., tillhörande statskassan o. upplagt för att användas vid krigsfall; jfr -skatt 1 o. krigs-fond. Nyström Svedelius 2: 239 (1887).
-KRONA, r. l. f. [jfr holl. rijkskroon, t. reichskrone]
1) ett statsöverhuvuds krona; nästan bl. (jfr dock slutet) dels om den (till de kejserliga regalierna hörande) krona som användes vid kejsarkröningar i tysk-romerska riket, dels (mera tillf.) om avbildning av krona (ss. statligt emblem). Uggla Herald. 125 (1746; om tyska förh.). SD(L) 1894, nr 273, s. 8. jfr SkeppsgR 1621 (1620: Rijchz Cronan; ss. namn på örlogsfartyg). särsk. (numera bl. tillf.) i symbolisk anv., övergående i bet.: konungamakt l. konungavärdighet o. d. i ett rike. Ännu warder een RijksCrona myckit efftertrachtat: Wakar troligh för henne I Besittiare. Fuhrman Alm. 1654, s. 13.
2) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] (†) under 1500- o. 1600-talen präglat nederländskt guldmynt utgörande en efterbildning av den franska kronan (se krona 5 a). SvSaml. 3—6: 174 (1765).
-KROPP. [jfr t. reichskörper] (i sht i vitter stil) rike betraktat ss. en kropp (med olika lemmar) l. ss. en organism l. ss. en helhet l. enhet (av olika delar l. områden l. folk l. intressen o. d.); stundom om ett rikes huvuddel i motsats till erövrade provinser o. d., stundom med särskild tanke på folket l. invånarna i ett rike; jfr kropp, sbst.1 1 h δ γ‘, o. stats-kropp. Brask Pufendorf Hist. 35 (1680). Man .. ville .. använda de almänna medel til det almännas bästa och .. lisa Riks-kroppen från sina bördor. Dalin Montesquieu 196 (1755). De (ha) hunnit upväcka söndring i Riks-kroppen, sammanreta stånd emot stånd. Creutz Vitt. 95 (1759, 1795). Rikskroppen är skakad af en häftig sjukdom. AdP 1789, s. 57. Den stora rikskropp, hvilken det lyckades .. (Karl den store) att tilldana, sönderföll efter hans död. JWallin i 2SAH 7: 151 (1815). Svenska regeringen gjorde ej .. något kraftfullare försök att sammansmälta ifrågavarande länder (dvs. Estland o. Livland) med den egentliga rikskroppen. Fryxell Ber. 10: 114 (1842). 2NF 12: 451 (1909). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., om Guds rike betraktat ss. en kropp; jfr rike 3. Nohrborg 57 (c. 1765). Avledn.: rikskropplig, adj. (†) som tillhör l. utgör en del av rikskroppen. Thorild Gransk. 1784, 1: 72. —
-KRÄNKANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) om brott: som kränker l. innebär intrång i ett rikes (l. dess invånares) rätt l. frihet o. d. Lagerbring 1Hist. 4: 26 (1783).
-KRÖNIKA. [jfr t. reichschronik] krönika (se krönika, sbst.1 1) som framställer ett rikes historia; äv. om krönikespel med sådant innehåll. Wulf Köppen 2: 666 (1800). Utkastet till min dramatiska rikskrönika. PoetK 1819, 3: 20. Våra rimmade rikskrönikor från medeltiden. HT 1928, s. 187. —
-KULTUR. ett rikes kultur (se d. o. 8); kultur gemensam för ett helt rike. AB 1899, nr 273, s. 2. Almquist VärldH II. 1: 543 (1931).
-KULTUR-KAMMARE. [efter t. reichskulturkammer] (om ä. tyska förh.) tysk nationalsocialistisk institution (1933—1945) med uppgift att ha uppsikt över de kulturella yrkena i riket o. att reglera de kulturella yrkesutövarnas ekonomiska o. sociala angelägenheter m. m. GHT 1933, nr 221, s. 7. —
-KUNGADÖME, se -konungadöme.
-KUNNIG. [jfr t. reichskundig] (ålderdomligt) = -bekant. Stiernman Riksd. 1426 (1664). Almquist Wennerbg 166 (1917). Avledn.: rikskunnighet, r. l. f. (ålderdomligt) egenskapen att vara riksbekant. Eichhorn Stud. 1: 237 (1869).
-KURANTMYNT~002, äv. ~020. (om ä. förh.) faktiskt präglat o. gängse mynt i ett rike (i motsats till räkneenhet); anträffat bl. om ä. tyska förh. Zettersten AnmMynt. 59 (1771).
-KURS. kurs (se d. o. 7) avsedd för deltagare från hela riket. IdrBl. 1935, nr 5, s. 12.
(2 d) -KURTISÖR. (numera bl. mera tillf., skämts.) man som ivrigt kurtiserar damer, donjuan, kvinnotjusare. Blanche Band. 205 (1848). George var en rikskurtisör, som höll sig väl med alla flickor. PT 1895, nr 53 A, s. 2. Lindhé FlyddTid. 158 (1917).
-KVICKHET~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) riksbekant l. över hela riket använd kvickhet (se d. o. 6 b). Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 160 (1853).
-KYRKA. ss. en särskild, självständig enhet organiserad kyrka (se d. o. 4) som är gemensam för ett helt rike (o. som står i mer l. mindre nära förbindelse med statsmakten i riket); statskyrka; stundom särsk. om sådant kyrkosamfund i sin helhet i motsats till del(ar) därav (t. ex. stift). 2NF 6: 705 (1906). Den nybildade protestantiska rikskyrkans ledning (i Tyskland). Hildebrand KristnPersp. 163 (1935). (T. Ysander blev 1936 biskop) i Visby, dit han sedan haft huvudparten av sin verksamhet förlagd. Rikskyrkan har dock i hög grad tagit hans tjänster i anspråk som predikant och föreläsare. SvD(B) 1943, nr 67, s. 6. Avledn.: rikskyrklig, adj. 2NF 26: 618 (1917).
-KYRKOSÅNGS-HÖGTID~02 l. ~20, äv. -KYRKOSÅNG-HÖGTID~02 l. ~20. (-sång- 19331936. -sångs- 1928 osv.) högtid avsedd för deltagande av kyrkokörer från hela riket. Kyrkosångsförb. 1928, s. 114. —
-KÄND, p. adj. (numera mindre br.) = -bekant. Aldén Getapul. 29 (1883). TurÅ 1936, s. 101. —
-KÖR, r. (kyrko)kör med deltagare från hela riket. Kyrkosångsförb. 1927, s. 71. —
-LAG, r. l. f. l. m. [jfr t. reichsgesetz] lag gällande för ett (helt) rike (ofta motsatt: landskapslag l. landslag l. stadslag o. d.); lag med riksgiltighet. Schultze Ordb. 2558 (c. 1755). Rikslagarne i Tyska Riket. PT 1758, nr 4, s. 3. Man kunde (på 1700-talet) fatta i sikte och genomföra planen att ersätta lands- och stadslagen med en rikslag. Minnesskr1734Lag 1: 53 (1934). särsk. (numera bl. tillf.) om handskrift innehållande lag med riksgiltighet (t. ex. medeltida lands- l. stadslag). (J. Hallenberg) ville samla historiska handlingar .. samt riks- eller landskapslagar. 2VittAH XXXI. 2: 17 (1886).
-LAGSTIFTA~020. (mera tillf.) jfr -lagstiftning. Estlander 11Årt. 4: 157 (1927).
-LAGSTIFTNING~020. abstr. o. konkretare: lagstiftning gällande för ett (helt) rike; lagstiftning med riksgiltighet. Reuterdahl SKH II. 2: 188 (1850). SvRiksd. II. 14: 63 (1934).
-LAND. [jfr t. reichsland (i bet. 1)]
1) (förr) (riksomedelbart) land (se d. o. 2 b) i tysk-romerska riket; äv. om allt till tysk-romerska riket hörande område; äv. (om förh. 1871—1918) om det omedelbart under tyska riket hörande Elsass-Lothringen (stundom äv. om vart o. ett av de båda områdena Elsass o. Lothringen). Callerholm Hallam 1: 456 (1851; i pl.; om medeltida tyska förh.). Elsass och Lothringen komma att vara omedelbart riksland under kejsarens regering. DN 1871, nr 1907, s. 3. (Sv.) Riksländerna .. (fr.) l’Alsace et la Lorraine. Schulthess (1885). Riksland .. (dvs.) Till 1806 allt till Tyska riket hörande område. SvUppslB (1935).
2) (mera tillf., i fråga om ä. förh.) i sådana uttr. som det svenska rikslandet, äv. svenskt riksland, om Sveriges huvuddel (i motsats till Finland); jfr rike 2 b. VFl. 1936, s. 18. SvFlH 2: 298 (1943).
-LANDSKAP~02, äv. ~20. (mera tillf., i fråga om ä. förh.) om landskap tillhörande Sveriges huvuddel (i motsats till Finland); jfr rike 2 b. Schybergson FinlH 1: 211 (1887; om medeltida förh.).
-LANDSVÄG~02, äv. ~20. (mera tillf.) (stor) landsväg som förbinder olika delar av ett rike med varandra; jfr -väg 1. SvGeogrÅb. 1929, s. 209 (i U. S. A.). Den rikslandsväg, som konungarna begagnade vid eriksgatan (omkring 1100). Fornv. 1933, s. 272. —
-LANTBRUKS-MÄSSA. jfr -mässa o. -lantbruksmöte. DN(B) 1956, nr 147, s. 13. —
-LANTBRUKSMÖTE~0020. lantbruksmöte avsett för deltagare från hela riket. SFS 1931, s. 397. —
-LEDAMOT~002, äv. ~200. [jfr t. reichsglied] (numera knappast br.) = -medlem. Mankell Fältsl. 253 (1858; om tyska förh. på 1630-talet).
-LEDARE. [jfr t. reichsleiter] särsk. (förr): närmast under Adolf Hitler lydande ledare för värksamhetsgren o. d. (t. ex. press o. propaganda) i det nationalsocialistiska Tyskland; äv. om ledare för nationalsocialistiskt parti i ett land. VKamp 1931, nr 3, s. 4 (om ledaren för svenska nationalsocialistiska partiet). SvD(B) 1944, nr 229, s. 4. —
-LEDNING.
1) abstr. o. konkret: ledning (se ledning, sbst.2 1, 1 slutet) av l. för ett rike(s styrelse) l. en riksorganisation (se d. o. 2) o. d. Spångberg StMän 1: 45 (1917; abstr.). 2NF 30: 694 (1920; konkret).
2) telef. telefonledning mellan stationer inom skilda taxeområden; jfr -kabel. TelStyrCirk. 1915, s. 136. —
-LEGAT, m. (om ä. förh., numera bl. tillf.) legat för ett rike; jfr -kommissarie. Dahlberg Dagb. 11 (c. 1660; uppl. 1912). Hagström Herdam. 1: 209 (1897; om medeltida förh.).
-LEJON. (mera tillf.) lejon i riksvapen. GbgAB 1907, nr 40, s. 4. —
-LEM. [jfr t. reichsglied] (numera bl. mera tillf.) om landsherre l. stånd l. stad o. d. betraktad (betraktat) ss. en integrerande del av ett rike (ss. en lem i rikskroppen); i sht förr äv. övergående i bet.: samhällsmedlem l. medborgare i ett rike; jfr -ledamot. Brask Pufendorf Hist. 322 (1680; i tysk-romerska riket). Den ärliga torftigheten .. skattar till Fäderneslandet det dyrbaraste af alla, nemligen närande rikslemmar. Bergklint Vitt. 208 (1766). Denna rikslem (dvs. staden Rom) skulle (under antiken) leva på de andras bekostnad. Almquist VärldH II. 2: 246 (1931).
-LIKARE. likare för mått l. vikt i ett rike; (riks)-prototyp. Plantin PVetA 1787, s. 8. Hos oss rätta sig mått, mål och vigt, efter normalvigter och normalmål, som under namn af Rikslikare förvaras af Kgl. Landmäteri-Contoiret. Berzelius Kemi 3: 272 (1818). Herlin FysVard. 20 (1925). särsk. mer l. mindre bildl., om (erkänd) måttstock (varefter ngt mätes) l. om (erkänt) mönster (som ngt (skall) rättas efter) o. d.; jfr likare b. Den officiella andliga rikslikare som kallas symbolum. Samtiden 1873, s. 567. Hon hade omedvetet blivit hans rikslikare. Det var efter henne han mätte alla andra kvinnor. Hellström Kärlek 146 (1942). Ssgr (numera bl. mera tillf.): rikslikar(e)-kopia. kopia (se kopia, sbst.1 2) av rikslikare. ASScF 11: 63 (1880). -lod. (förr) jfr -likar(e)-vikt o. lod, sbst.4 6. JernkA 1820, s. 190. -skålpund. (förr) jfr -likar(e)-vikt. ASScF 11: 61 (1880). -vikt. vikt(lod) utgörande rikslikare. Plantin PVetA 1787, s. 7. —
-LINJE.
1) (linje utgörande) riksgräns. NorrlS 1—6: 91 (1793). Kjellén SvGeogr. 136 (1900).
2) (numera bl. tillf.) telefonlinje tillhörande rikstelefonnätet. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 69, Bil. s. 42. —
-LISTA, r. l. f. lista (se lista, sbst.2) gällande för l. avseende ett helt rike l. hela riket; särsk. (om utländska förh. o. i förslag till nya svenska valsystem) motsv. lista, sbst.2 d, om vallista avsedd för sådana mandat som tillsättas på grundval av de olika partiernas totala röstetal i hela riket (jfr -kandidat 2, -mandat). BtRiksdP 1932, 1: nr 194, s. 5 (i förslag till nytt svenskt valsystem). DN(B) 1954, nr 28, s. 1 (om central förteckning för hela landet över bostadsbyggen som äro färdiga att sättas i gång). Ssg: riksliste-system. system med rikslista l. rikslistor. BtRiksdP 1932, V. 1: nr 31, s. 29 (i fråga om förslag till nytt svenskt valsystem).
-LITTERATUR. (mera tillf.) om sammanfattningen av den i ett rike tryckta litteraturen; jfr national-litteratur. NF 1: 1069 (1876).
-LOCK, n. (†) riksdaler; jfr lock, sbst.4 Ridderstad Samv. 1: 435 (1851; i lista över ord tillhörande förbrytarspråket).
-LOTTA-CHEF. ordförande i överstyrelsen för riksförbundet Sveriges lottakårer. SvLottan 1949 50, nr 9, s. 11. —
-LOTTERI. lotteri avsett för hela riket, riksomfattande lotteri. NatTemplOrdÅrstr. 1951, s. 17. —
-LUFFARE. (mera tillf.) luffare som vandrar genom hela riket. Martinson VägKlockrike 47, 272 (1948).
-LUFTSKYDDS-FÖRBUND. riksförbund med uppgift att värka för civilförsvar (civilt luftskydd); särsk. i sg. best., om (1937 grundat) svenskt sådant förbund (som 1951 omorganiserades o. erhöll namnet Sveriges civilförsvarsförbund). Flyglarm 1938, nr 5, s. 10. —
-LÄGER. läger (se d. o. 7 b) avsett för deltagare från hela riket. Frälsningsarméns ”riksläger”. UNT 1934, nr 157, s. 3. —
-LÄN. [jfr t. reichslehen] (förr) jfr -förläning; särsk. om län förlänat av tysk-romerska riket(s kejsare). Dryselius Monarchsp. 411 (1691; i tysk-romerska riket). (G. I) sökte .. förebygga, at desse nye Riks-Län (dvs. hans söners furstendömen) icke .. ifrån Sveriges Rike skulle afsöndrade blifva. Schönberg Bref 1: 246 (1778). 2NF 23: 1121 (1916; om tyska förh. på 1200-talet).
-LÄRA, r. l. f. (mera tillf.)
1) (i sht om ä. förh.) till 2: troslära som officiellt omfattas av en stats invånare o. styrelse, statsreligion. Bremer GVerld. 4: 23 (1861).
2) i sht relig. till 3: lära om Guds rike. Rudin BibEnh. 94 (1888).
-MAKT. [jfr t. reichsmacht] (numera bl. mera tillf., i sht i skildring av ä. förh.) ett rikes makt (se d. o. 11); äv. övergående i bet.: statsmakt i ett rike; i sht förr äv.: ett rikes (samlade) krigsmakt. (Den västgotiske konung) Rodericus (hade) heela sijn Rijkz-Macht widh Etthundrade tusende Man .. tilsammans samkadt. Brask Pufendorf Hist. 37 (1680). Generalguvernören öfver Finland är högste representant för riksmakten i Finland. FFS 1903, nr 19, s. 15. Grimberg VärldH 6: 102 (1935).
-MAN, m. (†) riksdagsman. 2PrästP 1: 74 (1719).
-MANDAT, n. mandat (se mandat, sbst.2 2 a) som innehas av person som valts till ledamot av första kammaren i riksdagen för en valkrets där han icke är hemmahörande; äv. o. vanl. (om utländska förh. l. i förslag till nya svenska valsystem o. d.) om mandat som tillsättes på grundval av de olika partiernas totala röstetal i hela riket, särsk.: tilläggsmandat; jfr -kandidat 2, -lista. Det i propositionen föreslagna systemet med riksmandat. BtRiksdP 1932, V. 1: nr 31, s. 29. Granfelt Samh. 2: 152 (1937; om tyska förh.). 3NF 23: 600 (1937).
-MARK. [jfr t. reichsmark] motsv. mark, sbst.3 2 b, om äldre myntenhet l. däremot svarande mynt i tyska riket; särsk. om mynt(enhet) som användes i Tyskland 1871—1923 o. (efter genomförd stabilisering av valutan) 1924—1948; förr möjl. äv. [jfr -ort o. riksdaler 1 b] om svenskt markmynt. Han hade en Rikzmark eller rund Marck till medh 4 eller 5 huita runstycke. VRP 6/3 1648 (bet. oviss; om svenskt markmynt l. om lybsk mark?). Schulthess (1885).
-MARKEGÅNG~002, äv. ~200. (förr) kam. markegång(staxa) gällande för hela riket (o. uträknad efter medelbeloppet av länens markegångspris). FörordnInfBeklädn. 30/12 1819, § 1. BtRiksdP 1890, 9Hufvudtit. s. 5. —
-MARKEGÅNGS-PRIS, n. (förr) kam. jfr -markegång. BtRiksdP 1823, IV. 1: 359. 3NF 13: 906 (1930; om ä. förh.).
-MARKEGÅNGS-VÄRDE. (förr) kam. jfr -markegångs-pris. KrigVAT 1850, s. 325. —
-MARSCH. marsch (utgörande prov på prestationsförmåga på vissa distanser) anordnad i syfte att värka för ökad fysisk kondition o. avsedd att utföras av så många som möjligt av rikets vuxna invånare; äv. om liknande prov i skidåkning (jfr -skidmärke). UNT 1940, nr 98, s. 10. Riksmarsch på skidor. 2SvUppslB (1952). Stora Riksmarschen, som pågår till och med den 9 oktober. SDS 1955, nr 253, s. 23. —
-MARSK, m.; pl. -ar (Möller (1790) osv.), äv. -er (Weste (1807), 2SvUppslB 16: 1100 (1950)). (förr) (titel för) marsk (se marsk, sbst.1 3), rikets marsk; i fråga om sv. förh. om l. ss. titel för sådan befattningshavare under medeltiden o. under nyare tiden fram till 1676 (enligt 1634 års regeringsform med uppgift att bl. a. vara chef för krigskollegiet). RA I. 3: 267 (1594). Richz Marsken Greeff Jacop Delagardie. RARP 2: 108 (1634). Den siste danske riksmarsken var And. Bille (d. 1657). NF 10: 990 (1886). Till riksmarsk eller högsta krigshöfding utsågs .. (1435) Karl Knutsson Bonde till Fogelvik. Schybergson FinlH 1: 115 (1887). jfr (†): (Eng.) The Lord or Earl-Marshal of England, (sv.) Riks-marsken. Serenius Ll 2 a (1734). Ssgr (förr): riksmarsk- l. riksmarsks-fullmakt. jfr fullmakt 4. RR 1653, s. 288 b. -syssla, r. l. f. riksmarsk(s)ämbete. Fryxell Ber. 13: 27 (1846). -tjänst. riksmarsk(s)ämbete. Att .. (hertig Adolf Johan) betros .. Rikzmarsktiänsten, thet är emot lagh. RARP 7: 67 (1660). -ämbete. (-marsk- 1767 osv. -marske- c. 17401778. -marsks- 1653 osv.) riksmarsks ämbete. RR 1653, s. 288 b. —
-MARSKALK~02.
1) (i Sverige under 1600-talet fram till 1680 samt från 1772 titel för) hög ämbetsman med uppgift att förestå hovstaterna o. hovets ämbets- o. förvaltningsmyndigheter (jfr -hovmästare); stundom äv. om hög utländsk ämbetsman med liknande uppgifter. RARP 2: 73 (1634). Wij wele Wår Hoff-Stat under Wår Rijkz-Marskalcks Disposition hafwa förtrodt och committerat. Schmedeman Just. 303 (1655). Rjkz Marschallen Gr. Johan Steenbock. Spegel Dagb. 92 (1680). Nordberg C12 1: 327 (1740; om polska förh.). Riks- eller Öfverste-Marskalken är en af Riksens Råd, som vårdar sig om Konungens Hof, Slott och Hus, förestår, ordnar och bestyrer om Des Taffel och Hof-Folk, med hvad dertil hörer. PH 10: 17 (1772). Riksmarskalk utnämnes av konungen och innehar excellens-värdighet. SvUppslB 22: 1105 (1935).
2) [jfr motsv. anv. av ä. d. rigsmarskal] (†) riksmarsk. Sylvius EOlai 429 (1678; om förh. 1435).
3) (om ä. utländska förh.) (titel för) innehavare av den högsta militära värdigheten i vissa länder; numera nästan bl. [efter t. reichsmarschall] om l. ss. titel för innehavare av sådan värdighet i Tyskland under den nationalsocialistiska tiden. Tillika inrättades sexton riksmarskalkar (vid Napoleons uppstigande på kejsartronen). Adlerbeth Ant. 2: 328 (c. 1815) [efter fr. maréchal d’empire]. 1940 erhöll Göring titeln riksmarskalk. 2SvUppslB 12: 539 (1949). Ssgr (i allm. till -marskalk 1): riksmarskalks-flygel(n). benämning på sydvästra flygeln i Sthms slott (med riksmarskalksämbetets lokaler i bottenvåningen). Crusenstolpe Ställn. 4: 52 (1838). Böttiger SthmSlott 10 (1910). -rum, n. särsk. i pl., om riksmarskalksämbetets lokaler (i riksmarskalksflygelns bottenvåning). SthmSlH 3: 288 (cit. fr. c. 1815). -skrud. (mera tillf.) riksmarskalks ämbetsuniform. Blanche Bild. 2: 193 (1864). -stav. med röd sammet beklädd o. av en gyllene krona prydd stav som riksmarskalk under ämbetsutövning vid högtidliga tillfällen bär ss. tecken på sin värdighet; äv. i mer l. mindre symbolisk anv., särsk. i uttr. som ange att ngn utses till riksmarskalk. År 1792 .. anförtroddes honom (dvs. J. G. Oxenstierna) Riks-Marskalks Stafven. SvLitTidn. 1818, Bih. sp. 58. Schück i 3SAH LII. 2: 390 (1941; om förh. 1789). -titel. till -marskalk 1 (o., om ä. utländska förh., 3). SKL 3: 346 (1848). -tjänst. tjänst(göring) ss. riksmarskalk. MinnSvNH 5: 234 (1854). -ämbete. riksmarskalks ämbete; äv. (nästan bl. i sg. best.) konkretare, om ämbetsvärk under riksmarskalkens ledning; äv. om detta ämbetsvärks lokaler. Ekeblad Bref 1: 229 (1653). Medlemmarnes af Hofkapellet och Theatern egentliga forum är Borgrätt och i högre instans RiksMarskalksEmbetet. Beskow Theat. 21 (1832). Direktören skulle klockan fyra vara i riksmarskalksembetet. Strindberg NRik. 158 (1882). SvStatskal. 1958, s. 59. —
-MARSKALKSKAP~002, äv. ~020. [till -marskalk] (mera tillf.) förhållandet att vara riksmarskalk (se d. o. 1); riksmarskalks ämbete l. värdighet; (ngns) tid ss. riksmarskalk l. utövning av riksmarskalksämbetet. 2Saml. 9: 43 (1799).
-MATRIKEL. [jfr t. reichsmatrikel] särsk. (om ä. utländska förh.)
1) förteckning över vad varje riksstånd i tysk-romerska riket hade att utgöra (i krigsfolk l. pängar) för rikets gemensamma behov. Möller 2: 682 (1785).
2) (mera tillf.) om förteckning över innehavare av civila o. militära ämbeten i östromerska o. västromerska rikets tjänst. 2NF 17: 1008 (1912).
-MEDALJ. (i sht i fackspr.) skyttemedalj (i silver l. guld) som utgör det frivilliga skytteväsendets högsta utmärkelsetecken o. som efter vissa regler kan erövras vid förbundstävlingar; ngn gg äv. om riksspelmansmärke. SvSkytteT 1899, s. 185. Hembygden 1931, nr 1, s. 18 (om riksspelmansmärke).
-MEDEL, n. [jfr t. reichsmittel] (numera bl. tillf.) i pl.: ett rikes ekonomiska tillgångar l. pänningmedel, statsmedel. Schouten Siam 16 (1675). LBÄ 2—3: 57 (1797).
-MEDELBAR~002, äv. ~200. [jfr t. reichsmittelbar] (om ä. utländska förh.) motsatt: riksomedelbar; särsk.: lydande under ngt av riksstånden i tysk-romerska riket; jfr mediat slutet. 2SvUppslB 24: 157 (1952).
-MEDEL-DYRHET~02 l. ~20. (i fackspr.) medeltal angivande den genomsnittliga levnadskostnaden för samtliga av ett större antal undersökta orter i riket o. använt ss. grundval vid dyrortsgrupperingar. 2NF 36: 598 (1924).
-MEDELPRIS~002, äv. ~200. (i sht i fackspr.) genomsnittspris (på en vara) för hela riket. BtRiksdP 1912, VI. 1: nr 7, s. 66. —
-MEDELSIFFRA~0020. jfr -medeltal. Johansson Noraskog 2: 25 (1881).
-MEDELTAL~002, äv. ~200. medeltal gällande för hela riket. BtRiksdP 1892 B, 1: nr 1, FörslHärordn. s. 79. Ifråga om nötkreatursantalet, får och getter ligger Skåne efter riksmedeltalet. SvGeogrÅb. 1945, s. 28. —
-MEDLEM~02, äv. ~20. (numera bl. mera tillf.) jfr -lem; särsk. om riksomedelbar landsherre l. stad o. d. i tysk-romerska riket; i sht förr äv. övergående i bet.: samhällsmedlem l. medborgare i ett rike; jfr -ledamot. Menigheten .. (ledsnade) vid en så kallad Frihet, hvaraf icke hvarje Riksmedlem åtnjöt frukten. LBÄ 11 —13: 44 (1798). SkrHVSamfLd 36: 57 (1943; i tysk-romerska riket).
-MEMORIAL. (†) kungörelse l. dyl. avsedd för allmänheten i ett rike; jfr memorial 3. Thorild Gransk. 1784, 1: 77. —
-MENIGHET~002, äv. ~200. särsk.
1) (numera bl. mera tillf.) korporation l. samfund o. d. omfattande (medlemmar från) hela riket; förr äv. om stat ss. organisation: statsorganisation l. dyl.; jfr menighet 2, 2 b. Det ser ut, som desse illsinnade (som söka störta författningen) icke tro .. at Gud .. besynnerligen har sin hand öfver hela Riks-menigheter. Oelreich 560 (1755). Flodström SvFolk 567 (1918; om ä. förh.).
2) [specialanv. av 1] hist. i ett 1810 avgivet förslag till representationsskick: kammare utgörande ett slags underhus o. bestående av valda jordägare, borgare, husägare o. universitetslärare från hela riket. AdP 1809, 2: 28. Warburg Richert 1: 261 (1905). Ssg (till -menighet 2): riksmenighets-hus. hist. = -menighet 2. AdP 1809, 2: 29. —
-METE. rikstävling i mete. DN(B) 1954, nr 126, s. 1. —
-MINISTER. [jfr t. reichsminister] (om utländska, i sht ä. tyska förh.) jfr minister 3 a. 2NF 30: 699 (1920; om tyska förh.).
-MINISTERIALER, pl. [jfr t. reichsministerialen, pl.] (om medeltida tyska förh.) ministerialer lydande omedelbart under kejsaren l. konungen. Lagerroth FrihFörf. 14 (1915).
-MINISTERIUM. [jfr t. reichsministerium] (om utländska förh.) jfr ministerium 4. Schybergson FinlH 2: 293 (1889; om ä. ryska förh.).
-MJÖLKNINGS-TÄVLING. jfr -plöjningstävling. JUFBl. 1941, s. 113. —
-MODER. (mera tillf.) om (änke)drottning; jfr moder, sbst. 1 g α, lands-moder. ”Riksmodern” Hedvig Eleonora. Hallström i 3SAH 42: 304 (1931).
-MONUMENT. (mera tillf.) monument (se d. o. 1, 2) som ger en betydelsefull inblick i l. är avsett att hugfästa minnet av en betydelsefull händelse o. d. i ett rikes historia; jfr national-monument 1, 2. Iduna 5: 33 (1814). Fornv. 1938, s. 343. —
-MORDKOMMISSION~1002 l. ~01—. (icke officiell) beteckning för mordkommission vid statspolisens kriminalavdelning i Sthm med uppgift att biträda lokal polismyndighet med utredning av mord l. andra grövre våldsdåd. SDS 1953, nr 176, s. 3. —
-MOTORFLYGTÄVLING~020. i sht sport. tävling med motordrivna flygplan för deltagare från hela riket (anordnad årligen sedan 1949 av Kungl. svenska aeroklubben); jfr -segelflygtävling. EttÅrLuft. 1950, s. 120 (1949).
-MUSEUM. centralt (för ett helt rike avsett) statligt museum (se d. o. 1); i fråga om sv. förh. särsk. dels om det under vetenskapsakademiens inseende stående naturhistoriska museet i Sthm (naturhistoriska riksmuseet, i sht förr äv. naturhistoriska riksmuseum), dels (numera bl. mera tillf.) om statens historiska museum i Sthm (förr kallat historiska riksmuseum). Riksmusei vänner, förening (bildad 1925) med uppgift att gm ekonomiskt stöd värka för ökande av naturhistoriska riksmuseets samlingar. SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 11. Historiska riksmuseum. Dalin (1855). Det stora riksmuseet (i Amsterdam). NF 19: 218 (1895) [jfr holl. rijksmuseum]. Intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum. SFS 1906, nr 49, s. 2. Naturhistoriska riksmuseet består av sju avdelningar. Därs. 1935, s. 563. jfr (om centralt styrt, för en landsdel avsett statligt museum): Ett par .. riksmuseer i Norrland. VeckoJ 1954, nr 12, s. 5 (i förstag). jfr (†): Zoologiska riksmuseum .. (dvs.) vetenskaps-akademiens samling af djurrikets alster. Dalin (1855).
-MUSIKSTÄMMA, r. l. f. riksstämma för musiker (anordnad, i allm. årligen, av riksförbundet Sveriges amatörmusikkårer). Fanfaren 1953, nr 2, s. 1. —
-MYNDIGHET~002, äv. ~200. myndighet (se d. o. 2) som utövas över ett helt rike; äv. konkret, om ämbete l. samhällsorgan med sådan myndighet. Uppl. 2: 612 (1908; konkret). ÅbRiksförSvenskhUtl. 1932, s. 20. —
-MYNT. [jfr t. reichsmünze]
1) (nästan bl. om ä. förh.) om (allmänt gångbart) mynt (se d. o. 1 f) i ett rike med av rikets myndigheter lagstadgad prägling o. lagstadgat värde; för ett (helt) rike gällande (gemensamt, enhetligt) mynt; särsk. (ofta förkortat rmt l. r:mt) ss. benämning på svensk (silver)valuta (använd från 1855 o. så småningom avlöst av den 1873 införda kronan) vars riksdaler motsvarade en riksdaler riksgälds (= 1/4 riksdaler specie = 2/3 riksdaler banko) o. indelades i 100 öre (särsk. i uttr. riksdaler riksmynt). Zettersten AnmMynt 60 (1771; om tyska förh.). Högmålsfråga til de Wise och ädelsinnade i Landet, angående en ny Mynt Författning och et nytt RiksMynt. SP 1792, nr 6, s. 4. Vid Vårt Myntverk skola följande silfvermynt utmyntas, nemligen: Ett å fyra Riksdaler Riksmynt, eller 400 Öre (osv.). SFS 1855, nr 14, s. 2. Jag .. kom (icke) i håg summan om riksmynt eller banko, utan köpte blott en vexel på 500 Rd. rmt. AnderssonBrevväxl. 1: 41 (1858). (Sv.) en krona riksmynt, (eng.) a Swedish crown. WoH (1904). Estlander 11Årt. 1: 214 (1919; om ä. ryska förh.).
2) (†) riksdaler riksmynt (i bet. 1). SöndN 1865, nr 23, s. 2. (De) lyckades .. uppdrifva .. lönen till bortåt 20,000 riksmynt. Därs. 1874, s. 103. Ssgr (till -mynt 1; om ä. förh.): riksmynt-, äv. riksmynts-beräkning. (-mynt-) (numera bl. tillf.) mynträkning l. myntsystem med riksdaler riksmynt ss. myntenhet. Hellberg Samtida 8: 2 (1872). -kassa. (-mynts-) (†) om banks innehav (kassabehållning) av i riket gällande mynt. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 177, 179 (1853). -riksdaler. riksdaler riksmynt. Åstrand (1855). -sedel. sedel (pappersmynt) gällande för ett (i fråga om olika sedlar växlande) antal riksdaler riksmynt. RiksdRevRiksb. 1906, s. 48 (om sådana sedlar som inkommit förslitna till riksbanken). -underlag. (-mynts-) (†) om underlag för enskild banks sedelutgivning, bestående av i riket gällande mynt; jfr -mynt(s)-kassa. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 55, s. 23. —
-MYNTFOT~02, äv. ~20. (mera tillf.) myntfot i ett rike. Tyska Riks-Myntfoten. Zettersten AnmMynt 58 (1771).
-MYNTMÄSTARE~0200. (förr) myntmästare i ett rikes tjänst. Fornv. 1925, s. 85 (om förh. 1493).
-MYNTORDNING~020. [jfr t. reichsmünzordnung] (i sht om ä. tyska förh.) myntordning gällande för ett rike. König LärdÖfn. 6: 136 (1747; om tyska förh.).
-MYNTVIKT~02, äv. ~20. (i sht om ä. tyska förh.) myntvikt (särsk.: viktenhet för myntmetall) gällande för ett (helt) rike. 2VittAH 19: 288 (1850; om ä. tyska förh.).
-MYNTVÄSEN~020. (i sht om ä. tyska förh.) myntväsen gällande för ett (helt) rike. EkonS 1: 255 (1893).
-MÅL, sbst.1 [jfr nor. riksmål (i bet. 1, 2)]
1) (numera bl. mera tillf.) riksspråk. (Cavallin o.) Lysander 203 (1874). BonnierLM 1956, s. 216.
2) [efter motsv. anv. i nor.] i sht språkv. om den av de båda officiella språkformerna i Norge som bygger på det dansknorska skriftspråket o. på det i sydöstra Norge (särsk. i städerna) använda talspråket, bokmål; jfr dansk-norska 1. 2NF 34: Suppl. 674 (1922). Ssg (till -mål, sbst.1 2): riksmåls-man, m. (om nor. förh.) anhängare av l. förkämpe för riksmålet i Norge. Laurin Stamfr. 142 (1924).
-MÅL, sbst.2 (numera knappast br.) = -angelägenhet; jfr mål, sbst.2 2. Dalin (1855).
-MÅTT. (mera tillf.) mått (se mått, sbst.4 1) gällande för ett (helt) rike. EkonS 1: 245 (1894; om engelska förh.) [jfr eng. imperial measure]. SvH 2: 304 (1905; om medeltida sv. förh.).
-MÄRKE. [jfr fsv. rikemärke (i bet. 1)]
1) (numera bl. tillf.) gränsmärke vid riksgräns; riksröse; jfr landa-märke o. märke, sbst.1 1. Fischerström 1: 444 (1779).
2) i sht sport. = -skidmärke. 2SvUppslB 14: 146 (1950).
3) (numera bl. tillf.) på vapensköld l. fana o. d. anbragt sinnebild för ett rike; jfr lands-märke, sbst.2, o. märke, sbst.1 3. Lagerbring 1Hist. 3: 578 (1776).
-MÄSSA, r. l. f. mässa (se mässa, sbst. 5) för deltagare från ett helt rike l. hela riket; jfr -varumässa. Mässtidn. 1920, nr 1, Omsl. s. 2. HantvSmåind. 1944, s. 69. —
-MÄSTARE.
1) (†) i rikets tjänst anställd rytteriöverste?; jfr mästare 1. Honom (dvs. Göran Posse) fölgde Arfwid Drake then rigsmästare god / Med sine Ryttare. PolitVis. 201 (c. 1598; möjl. felaktigt för ridhmästare).
2) person som vunnit mästerskapstävling gällande för hela riket; jfr mästare 7 slutet. Dagen 1915, nr 211, s. 6 (i skytte).
-MÄSTARINNA3~0020, äv. 10032. jfr -mästare 2. JUFBl. 1941, s. 206 (i mjölkning).
-MÄSTERSKAP~002, äv. ~200. jfr -mästare 2 o. mästerskap 3 slutet; äv.: mästerskapstävling gällande för hela riket. Riksmästerskapet i plöjning gick till Upsala län. UNT 1933, nr 215, s. 1. NFSportlex. (1943; om tävling). Ssgr: riksmästerskaps-plakett. plakett (se d. o. 2) utdelad ss. pris vid riksmästerskapstävling. IdrBl. 1935, nr 109, s. 4. -tävling. JUFBl. 1933, s. 367. —
-MÄTARE, r. l. m. (†) = -likare. Falkman Mått 1: 83 (i handl. fr. 1862; om Rydaholmsalnen).
-MÖTE.
1) (utom om ä. förh. numera företrädesvis med ngt högtidlig l. ålderdomlig prägel) möte (se d. o. 5) l. sammankomst mellan representanter för ett rikes befolkning för överläggning o. beslut rörande rikets angelägenheter; riksdag; äv. (nästan bl. om ä. förh.) närmande sig 2, om sammankomst mellan representanter för kyrkan i ett rike för överläggning o. d. om kyrkliga angelägenheter, kyrkomöte; äv. om sammanfattningen av deltagarna i sådant möte. VDBötB 1638, s. 191. Den Svänske bonden .. har ifrån långlig tid tilbaka ägt röst och säte uti de almänne Riksmöten. Celsius G1 1: 158 (1746). Det namnkunniga Religions och Riks-Mötet i Upsala år 1593. Schönberg Bref 1: 286 (1778). Palmblad Norige 310 (1846; om norska förh.). Urtima riksmöte. SFS 1940, s. 1455. TurÅ 1944, s. 21 (om medeltida förh.). särsk. (i vitter stil, tillf.) bildl. (jfr 2); jfr rike 5 d γ. Fransmännen voro de förste, som åt vältalaren tillerkände säte och stämma på vitterhetens riksmöte. Rydqvist i 2SAH 12: 431 (1827).
2) sammankomst för dryftande av gemensamma angelägenheter o. d. mellan representanter från hela riket för en riksorganisation l. (föreningar i) ett riksförbund (se d. o. 2) o. d. (jfr -stämma); äv. om sammanfattningen av deltagarna i sådant möte. DN(A) 1916, nr 352, s. 8. Ssg (till -möte 1): riksmötes-pänningar, pl. (†) riksdagspänningar. VDAkt. 1652, nr 15. —
-NAMNKUNNIG~020. (numera bl. tillf.) jfr -bekant, -berömd. VexjöBl. 1842, nr 21, s. 2. —
-NIDING. (tillf.) jfr -förrädare o. niding 1. Almqvist Herm. 160 (1833).
-NORMAL, r. l. m. jfr -likare, -prototyp o. normal II 2 a. DN(B) 1952, nr 123, s. 5. —
-NORSK, adj. jfr -svensk I; äv. (mera tillf.): som utmärker l. har avseende på norskt riksmål (se -mål, sbst.1 2). Det riksnorska uttalet. NordT 1915, s. 330. —
-NOTARIE. [jfr polska pisarz polny koronny] (om ä. polska förh.) ämbetsman med uppgift att förestå den polska arméns fältkansli, militära bokföring, besoldning m. m. Loenbom Stenbock 1: 99 (1757).
-NOTERING. (angivande av) pris (för en vara) l. prissättning (av en vara) gällande för (ett antal viktigare orter i) hela riket; särsk. om smörnotering gällande för partihandeln på den inhemska marknaden. En riksnotering införes för spannmål. DN(A) 1921, nr 25, s. 1. SFS 1933, s. 1004. —
-NYCKEL. nyckel tillhörande riksregalierna. Ekeblad Bref 1: 340 (1654). Riksnyckeln, skattkammarens ämbetstecken. Ahnlund AOxenstierna 117 (1940). jfr SkeppsgR 1621 (1620: Richz Nÿkelen; ss. namn på örlogsfartyg).
-NYTTA, r. l. f. nytta för ett (helt) rike l. (hela) riket. Blix SvFinance 54 (1797).
-NYTTIG. (numera bl. tillf.) = -gagnelig. UpplFmT 16—18: 192 (1769). Crusenstolpe Tess. 2: 89 (1847; om person).
-NÄMND. nämnd (se d. o. 2 b) med uppgift att handlägga (på olika sätt avgränsade) frågor gällande (en viss värksamhet o. d. inom) riket i dess helhet; särsk. dels (i äldre förslag till representationsskick) om gemensam församling av representanter för de fyra stånden med uppgift att utöva vissa av folkrepresentationens funktioner, dels (om medeltida förh.) om nämnd av representanter för rikets (flesta) lagsagor med uppgift att vid Mora stenar förrätta kungaval, dels om nämnd som utgör centralorgan för en statlig värksamhet. KonstUtskInkHandl. 1848, nr 72, s. 3 (i förslag till nytt representationsskick). Den .. för behandling av vissa avtalsfrågor inrättade s. k. riksnämnden. Upsala(A) 1922, nr 274, s. 1; jfr -skiljenämnd. Den angelägenhet, 1300-talets riksnämnd hade att ombestyra, var konungavalet. SvUppslB 22: 1061 (1935). Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. SFS 1946, nr 897. —
-NÄMNDEMAN~002, äv. ~200. (tillf., skämts.) om statsråd. Beskow (1836) i 3SAH XLVII. 2: 10. —
-NÄRINGS-FÅNG. (†) om näring (se näring, sbst.2 3) som ger födoämnen (livsmedel) åt ett rikes befolkning. Blix SvFinance 137 (1797).
-NÄT. (mera tillf.) jfr nät, sbst. 3 c; särsk. om ett rikes telefonnät. SD(L) 1893, nr 203, s. 4. —
-NÖD. (i vitter stil, mera tillf.) nöd (se d. o. 1, 3) vari ett rike l. dess befolkning befinner sig. Sander i 3SAH 4: 48 (1889).
-OLYCKA~020. olycka som drabbar l. skadar ett helt rike; nationalolycka; företeelse o. d. som visar olycksbringande l. olyckliga l. skadliga värkningar för hela riket. BL 8: 152 (1841). Så stod bränvinsfrågan när Gustaf (III) emottog styrelsen. Att i roten angripa denna riksolycka fordrade mod. Beskow i 2SAH 34: 79 (1861). Nu kommer en riksolycka under form af en jordbrukskris. Strindberg TjqvS 5: 135 (1886, 1909). SvFl. 1939, s. 128. särsk. (ngt vard.) allmännare, övergående i bet.: stor l. ödesdiger o. d. olycka (l. skada o. d.); i sht i satser med nekande innebörd; jfr rike 2 d. ”Serena vill fara hem i morgon bittida!” Nu såg björn så konsternerad ut, att jag .. tänkte: nå nå, det är väl ingen riksolycka heller. Bremer Grann. 2: 23 (1837). Sällan är .. (barnens moder) borta och sällan har hon främmande, men båda delarne betraktas af barnen, som en riksolycka. Langlet Husm. 35 (1883). TSvLärov. 1940, s. 84. —
-OMBUDSMAN~002, äv. ~200. ombudsman för riksorganisation (se d. o. 2). SLUBl. 1931, nr 8, s. 4. —
-OMEDELBAR~0102. [jfr t. reichsunmittelbar] (om ä. utländska förh.) om person (landsherre o. d.) l. territorium o. d.: lydande omedelbart under ett rikes regent; särsk. (om ä. tyska förh.): lydande omedelbart under kejsaren o. (tysk-romerska) riket; motsatt: riksmedelbar. 2VittAH 19: 272 (1850; om ä. tyska förh.). 2NF 2: 970 (1904). Avledn.: riksomedelbarhet, r. l. f. [jfr t. reichsunmittelbarkeit] (om ä. utländska, särsk. tyska förh.) KonvLex. 4: 36 (1864). jfr: Elsass-Lothringens förhållande till Tyskland efter 1874 och förbundsdistriktet Columbias till Förenta staternas kongress (kan) betecknas såsom riksomedelbarhet. NF 13: 1176 (1889).
-OMFATTANDE~0200, p. adj. som omfattar (se omfatta 4) hela riket. 2NF 12: 1464 (1910).
-OMFATTNING~020. särsk. (mera tillf.) egenskapen att vara riksomfattande. Form 1947, s. 186. —
-OMRÅDE~020. ett rikes område; äv.: vart o. ett av de större områden i vilka ett rike indelas (från ngn viss synpunkt), huvuddel av ett rike. 2VittAH XXIX. 1: 51 (1880, 1884). Jordbruksräkn. 1944 359 (1946).
-OMSPÄNNANDE~0200, p. adj. jfr -omfattande. Näsström SvFunkt. 115 (1930).
-ORDNING. [jfr t. reichsordnung (i bet. 1)]
1) till 2; särsk. (†) om förordning l. stadga o. d. gällande för ett rike. Röm(erska) Richs Ordningen Ahr 1570. Stiernhielm Arch. D 3 b (1644; om riksmyntordning).
2) (tillf.) relig. till 3: ordning (se d. o. 3) gällande för Guds rike. Rudin BibEnh. 81 (1887).
-ORGAN.
1) (tillf.) bildl., om ståndsriksdag tänkt ss. ett rikes (en ”rikskropps”) organ (se d. o. 2) för (tuggning o.) tal. All verlden snart är van, / Att bråkas och förödas / Af denna Riks-Organ. Möller ResDéj. 28 (1830).
2) organ (se d. o. 4 d) för en rörelse l. sammanslutning o. d. i ett helt rike l. hela riket. Sveriges Skyttetidning. .. Riksorgan för den frivilliga skytterörelsen. SvSkytteTidn. 1924, nr 14, s. 3. —
-ORGANISATION.
1) organisation (se d. o. 2) av ett rike; äv. konkretare, om rike betraktat ss. en organiserad enhet. HSH 7: 222 (c. 1800; konkretare). Granfelt Samh. 1: 96 (1937).
2) organisation (se d. o. 3) omfattande ett helt rike l. hela riket; jfr -förbund 2. DN 1898, nr 10320 A, s. 2. Riksorganisationen för Sveriges slakteriföreningar, Sveriges slakteriförbund. UNT 1933, nr 124, s. 1. —
-ORT3~2 (rikso´rt ((med) sl(utet) o) Weste). [jfr d. rigsort, t. reichsort] (förr) mynt (l. myntenhet) utgörande en fjärdedels riksdaler; jfr ort, sbst.2 1. KamKollP 3: 76 (1642). Huset eller skårpan .. (till ett slags pastej skall) blifwa giordt aff Smörbakelse, så tiock såsom een Rijkzorth. Salé 171 (1664). Huar och een sacellanus (skall) hjälpa åhrligen 1 Rikz ort där till (dvs. till prästänkehjälp) af samma spannemål och pänningar, deras efterlefwerskor blifwa deelachtighe. KyrkohÅ 1911, MoA. 118 (1665). Weste (1807; om danskt mynt). SvRiksd. I. 3: 434 (1933). (†) Iagh .. äter hoss vallmästaren och giffuer Rixort (dvs. en riksort) måltiden. Ekeblad Bref 1: 7 (1649; rättat efter hskr.). Anm. I nedan anförda språkprov användes ordet med bet.: ort (se ort, sbst.1 II) i riket; användningen beror dock säkerligen på missförstånd av en bestämmelse liknande den i språkprovet från c. 1665 ovan. Blef och talt om enkietunnorna och slutit, att capellanerna skola och här efter gifwa efter ordinantien, hwar i sin rijksort, om deras enckior skola få något efter dem. SynodA 1: 145 (1675).
-ORTOGRAFI. (numera bl. mera tillf.) ortografi som är officiellt gällande i ett rike; jfr -stavning. Fyris 1886, nr 23, s. 3. —
-ORTSDALER. (†) riksort, ortsdaler. Thulin Mant. 2: 3 (i handl. fr. 1645). Hallenberg Hist. 4: 809 (1794).
-PAPPER. (†) rikstidning. MoB 2: 192 (1800).
-PARK. (numera mindre br.) nationalpark. AENordenskiöld i PBraheMinne 10 (1880). Östergren (1936).
-PARTI. politiskt parti utgörande en riksorganisation (se d. o. 2); i sht förr äv.: politiskt parti som strävar att föra en utjämnande o. förmedlande politik (jfr -politik). Carlsson LantmPol. 172 (i handl. fr. 1894). Thermænius SvPolPart. 119 (1933). jfr: Tyska rikspartiet. 2SvUppslB 7: 283 (1948) [efter t. deutsche reichspartei]. —
-PARTI-ORGANISATION. jfr -organisation 2 o. parti-organisation. SvRiksd. II. 17: 19 (1935).
-PATRON, m. (numera bl. tillf.) = -helgon. Lagerbring 1Hist. 3: 863 (1776).
-PELARE. (numera bl. mera tillf.) bildl.; jfr pelare 1 d (β). AdP 1789, s. 146 (om lag). SvBL 2: 73 (cit. fr. c. 1850; om person).
-PLATTA, r. l. f. (förr) ett slags fasonerad (vanl. T-formig) byggnadssten. KalSvVar. 677 (1916). FFS 1920, s. 837. —
-PLÖJNINGSTÄVLING~0020. plöjningstävling för deltagare från hela riket. JUFBl. 1933, s. 305. —
-PLÖJ-TÄVLING. riksplöjningstävling. UNT 1933, nr 214, s. 7. —
-POET. (i fråga om äldre l. fiktiva förh.) poet som är anställd i riksstyrelsens tjänst l. som åtnjuter pension l. understöd o. d. för sin litterära värksamhet av riksstyrelsens organ. Professor Nicander får, såsom Rikspoet, Corylanders pension (vilken tillerkänts honom på förslag av riksens ständer 1756), när den varder ledig. HSH 16: 406 (1770). Kanske man .. (om C. C. Hanell levde i Frankrike) skulle för honom utvärka Fullmagt på en Riks-Poets syssla, med goda inkomster. Kellgren (SVS) 4: 318 (1783). Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 165 (1852; om A. Nicander).
-POKAL. pokal utgörande vandringspris i rikstävling; särsk. sport. om (av tidningen Vecko-journalen 1931 uppsatt) vandringspokal utgörande pris i (en av Svenska motorklubben i regel årligen anordnad) tillförlitlighetstävling (rikspokaltävling) för bilister från hela riket; äv. (vard., nästan bl. i sg. best.) elliptiskt för: rikspokaltävling(en). VeckoJ 1931, nr 6, s. 10. NordTFotogr. 1939, s. 73 (om pokal utgörande vandringspris i riksfototävling). Redan i Rikspokalen dominerade nya Volkswagen. DN(B) 1954, nr 69, s. 14. Ssg: rikspokal-tävling. sport. jfr -pokal. VeckoJ 1931, nr 6, s. 11. —
-POLITIK. [jfr t. reichspolitik, eng. imperial politics] politik som rör ett (helt) rikes angelägenheter, statlig politik (motsatt: kommunal o. d. politik); särsk. om politik som betonar l. avser att stärka ett rikes enhet; äv. (i sht i skildring av ä. förh.): politik som avser att utjämna motsatser o. strävar för samvärkan mellan olika grupper (utöver de partipolitiska linjerna) o. d., samlingspolitik, utjämnande o. förmedlande politik; särsk. om E. G. Boströms politik. Statsministern (E. G. Boström) skall idka rikspolitik i stället för partipolitik. DN(A) 1891, nr 8186, s. 1. Den Boströmska rikspolitiken. Haralds Boström 47 (1907). Mot Finland öppnade den nya rikspolitiken (i Ryssland i början av 1900-talet) .. ett planmässigt fälttåg. 2NF 23: 1503 (1916). Kommunal och rikspolitik. Idun 1948, nr 15, s. 11. —
-POLITIKER. jfr -politik. SvStridsskr. 7: 39 (1905; om E. G. Boström).
-POLITISK. jfr -politik. Boströms rikspolitiska förvillelser. SvStridsskr. 7: 30 (1905). Rikspolitiska och kommunala val. SvD(A) 1934, nr 268, s. 5. —
-PORTO. beteckning (före 1/6 1951 då lokalporto avskaffades) på inrikes porto för försändelser som icke voro lokalförsändelser; jfr -brev. SvPostv. 229 (1924).
-POST. [jfr t. reichspost] (om äldre l. utländska förh.) statligt postväsen i ett rike (särsk. i tysk-romerska l. tyska riket); i sht förr äv. konkretare, om post (se post, sbst.3 3, 4, 7) från tysk-romerska riket. OSPT 1686, nr 47, s. 8 (konkretare). 2UB 10: 15 (1906).
-POST-ARRENDE. (†) arrende (se d. o. 2) som erlades för arrendering av postväsendet i riket. Schück VittA 2: 115 (i handl. fr. 1668).
-POSTFÖRVALTARE. (†) = -postmästare. Ekeblad Bref 1: 307 (1653).
-POSTMUSEUM~0020. centralt (för ett helt rike avsett) postmuseum. SDS 1955, nr 28, s. 19 (om finska förh.).
-POSTMÄSTARE~0200. (förr) = general-postmästare; jfr -postförvaltare o. post-mästare slutet. Holm SvPostv. 2: 133 (i handl. fr. 1654).
-POSTMÄSTARINNA3~01020, äv. 101032. [jfr t. generalreichspostmeisterin] (förr) = post-mästarinna 2. Sthm 3: 176 (1897).
-PRELAT. [jfr t. reichsprälat] (om ä. tyska förh.) riksomedelbar prelat. Stiernstolpe Blumauer 1: 24 (1813).
-PREMIERINGSNÄMND~00102. för hela riket gemensam premieringsnämnd; motsatt: distriktspremieringsnämnd. SFS 1936, s. 93 (för hästpremiering).
-PREMIUM. premium (se premie 2) som utdelas för de bästa prestationerna inom hela riket i ett examensprov l. dyl. TSvLärov. 1949, s. 302 (i förslag). Teknologföreningen har nu delat ut sina rikspremier för bästa skriftliga prov i matematik och fysik i studentexamen. SDS 1954, nr 133, s. 14. —
-PRESIDENT. [jfr t. reichspräsident] (om ä. tyska förh.) (titel för) president (se d. o. 3) i Tyskland (1919—1934). DN(A) 1919, nr 41, s. 10. —
-PRESS. särsk. ss. sammanfattande benämning på de större dagliga svenska tidningar (i Sthm, Göteborg o. Malmö) som ha läsare över större delen av riket, storstadspress; jfr -tidning. TSvLärov. 1943, s. 114. —
-PRIS, n. särsk.: pris (se pris, sbst.3 III 1) i rikstävling. DN(B) 1957, nr 294, s. 13. —
-PRISLISTA~020. (mera tillf.)
1) prislista (se d. o. 1) för ett helt rike l. hela riket. UNT(L) 1918, nr 2853, s. 2.
2) prislista (se d. o. 2) i rikstävling. SDS 1957, nr 294, s. 12. —
-PROB, se -prov.
(2, 3, 5 d γ) -PROFETIA. (rikes- 1948. riks- 1887) särsk. (i sht relig., mera tillf.) till 3: profetia om Guds rike. Rudin BibEnh. 102 (1887).
-PROFOSS. (rikes- 1564. riks- 1567 osv.) (förr) tjänsteman med uppgift att vara allmän åklagare å riksregeringens vägnar o. att förestå åklagarväsendet i riket; ngn gg äv. oeg., om person (styresman) som håller strängt på lag o. ordning o. d. i ett rike; jfr -fiskal. ArkliR 1564, avd. 20. Wij .. anamme Jören Selfbech vthi wår Ko(nungliga) tiänisth och bestellningh, så adtt han Rijks profoss wara skall. KlädkamRSthm 1567 69 F, s. 28 a. Jag hoppas på bättre tider, sedan .. den gamla Riksprofossen Axel Oxenstjerna, efter berättelse, skall återfå sitt välde. Sparre Findl. 2: 223 (1835). 2SvUppslB 15: 337 (1950).
-PROGRAM.
1) (mera tillf.) politiskt l. ekonomiskt program gällande för (o. omfattat av representanter för) hela riket. SvRiksd. I. 5: 140 (1934).
2) radioprogram avsett för lyssnare över hela riket; motsatt: lokalprogram l. utlandsprogram o. d. SvD(L) 1926, nr 5, s. 8. Anm. till 2. Sedan dubbelprogram 1955 införts i den sv. radion, användes stundom (vard., i sht skämts.) ordet riks-etta(n) om program 1 (riksprogrammet). DN(B) 1955, nr 336, s. 3 (: ”Riksettan”).
-PROGRAMCHEF~002. chef för Radiotjänsts värksamhet med utformande av program (sedan 1947 kallad radiochef). SvD(A) 1927, nr 76, s. 3.
(2 d) -PROJEKTMAKARE~00200. (tillf.) projektmakare i stor skala. Posten 1769, s. 833. —
-PROPAGANDA. propaganda som bedrives över ett helt rike l. hela riket; äv. om rörelse o. d. som bedriver sådan propaganda. HandInd. 285 (1926). Bildandet av en sammanslutning under namn av ”Rikspropagandan för trafiksäkerhet”. Motorför. 1929, nr 9, s. 7. —
-PROST. om prost som spelar en framträdande roll i rikspolitiken (l. är allmänt känd o. anlitad inom hela riket o. d.); företrädesvis (i sht i sg. best.) ss. vedernamn på prosten (sedermera biskopen) C. G. Nordin (1749—1812), som i egenskap av ledande kraft i beredningen för handläggning av kyrkliga ärenden 1786—1788 intog en ställning motsvarande en kyrkoministers. Schröderheim Skr. 126 (c. 1795; om C. G. Nordin). Denne frihetstidens förste riksprost (dvs. L. Molin). Annerstedt UUH II. 2: 198 (1909). En ”riksprost” av annat format (än H. Halldén) är Adolf Kloo. GefleDagbl. 1954, nr 170, s. 5. —
-PROTEKTOR. [jfr t. reichsprotektor] (titel för) styresman över det tyska protektoratet Böhmen-Mähren 1939—1945. UNT 1939, nr 80, s. 6. —
-PROTOKOLL. (†) riksrådsprotokoll. RARP 10: 450, 453 (1668). HC11H 10: 165 (1680).
-PROTOTYP. rikslikare; vanl. om prototyp för meter o. kilogram i ett rike. Moll Fys. 5: 21 (1897).
-PROV. (-prob) [jfr t. reichsprobe, ä. t. reichsprob] (†) (sådan halt som håller) enligt lag i ett rike föreskrivet prov för legeringar av ädel metall. Stiernman Com. 3: 39 (1661).
-PRYDANDE, p. adj. (tillf.) som utgör en prydnad för ett rike. Atterbom Minnest. 1: 219 (1847).
-PRÄSTMÖTE~020. (tillf., om utländska förh.) nationalsynod. Serenius Nn 3 b (1734).
-PSALMBOK~02, äv. ~20. (officiellt stadfäst) psalmbok använd (l. avsedd att användas) inom ett helt rike l. hela riket. 2NF 26: 619 (1917).
-PUFF, r. l. m. (†) reklam som (gm statliga myndigheter) ges riksomfattande karaktär. VexjöBl. 1842, nr 28, s. 1. —
-RAD, se -rå.
-RADIERAD, p. adj. (mera tillf.) radierad i riksprogram. TSvLärov. 1947, s. 104. —
-RADIO. (statligt kontrollerad) för lyssnare över hela riket avsedd rundradio. SD 1927, nr 76, s. 1. —
-REFORM. [jfr t. reichsreform] (strävanden för) reform av ett rikes författning l. styrelseskick o. d. (särsk. i syfte att stärka rikets enhet); oftast om ä. tyska förh. SvUppslB (1935; om tyska förh.). Andersson SvH 170 (1943).
-REGALIER, pl. (ett rikes) regalier (se regale 3); jfr -insignier. Schück VittA 5: 544 (i handl. fr. 1752). De svenska riksregalierna och kungliga värdighetstecknen. Cederström (1942; boktitel).
-REGERING. [jfr t. reichsregierung]
1) (numera bl. mera tillf.) värksamheten att regera ett rike; riksförvaltning. RA I. 3: 615 (1595). SP 1792, nr 262, s. 2.
2) konkret: ett rikes regering (se d. o. 2); stundom särsk. om regering som i sin politik företräder l. söker tillvarata (icke enbart ett visst politiskt partis l. en viss samhällsgrupps o. d. utan) alla meningsgruppers l. samhällsklassers o. d. (berättigade) intressen inom riket. BraheBrevväxl. II. 1: 8 (1639). Riksregering eller partiregering? Östergren (1936). VFl. 1937, s. 121. —
-REGISTER. förteckning l. register gällande för l. avseende ett helt rike l. hela riket; jfr -lista. Nordström Samh. 2: 675 (1840). Länsregister (över fridlysta naturminnesmärken), som genom årliga rapporter sammanföras till ett af Vet. akad. fördt riksregister. 2NF 19: 604 (1913).
-REGISTRATUR.
1) (i sht i fackspr.) registratur bestående av samling av kopior av skrivelser som expedierats av riksregeringens kansli i ett rike (i fråga om sv. förh. vanl. om sådant registratur från K. Maj:ts kansli). Frey 1843, s. 175. Förteckning öfver samlingen af Riksregistratur i Kongl. Riks-Archivet. 1MeddRArch. I. 1: 61 (1877). Det danska riksregistraturet. NF 13: 836 (1889). Då .. (G. I) vid förvaltningens nyorganisation upplade det s. k. riksregistraturet. Rosman BjärkSäb. 2: 38 (1924).
2) [efter d. rigsregistratur] vid den danska statspolisen: avdelning med uppgift att föra centralt, för hela riket gällande register över personer som dömts till straff o. d. SDS 1954, nr 26, s. 5. —
-RELIGION. officiellt antagen religion i ett rike; statsreligion. Boëthius HistLäsn. 1: 18 (1895; om fornegyptiska förh.).
-REPRESENTANT. representant för ett rike l. dess inbyggare (särsk. i folkrepresentation); äv. (i förslag till nytt svenskt valsystem) om innehavare av tilläggsmandat (jfr -kandidat 2, -lista, -mandat). LBÄ 33—35: 137 (1800). BtRiksdP 1932, V. 1: nr 31, s. 31. —
-REPRESENTATION. samling representanter för ett rike l. dess inbyggare (särsk. ss. utövande politisk makt); ofta liktydigt med: folkrepresentation. Frey 1841, s. 182. Rådet var, då Kalmarunionen stiftades i alla tre rikena den enda egentliga riksrepresentationen. 2VittAH XXXI. 1: 73 (1883, 1886). Den nya författningen (i Norge 1814) och riksrepresentationen — ”stortinget” — erkändes av Sverige. Andersson SvH 394 (1943).
-REVISIONS-VÄRK, n. (numera bl. tillf.) ämbetsvärk med uppgift att revidera räkenskaper rörande statens inkomster o. utgifter samt förmögenhetsförvaltning; jfr -räkenskaps-värk(et). Tenow o. Wide BetRiksrev. 241 (1913; i förslag).
-RIDDARE. [jfr t. reichsritter] (om ä. tyska förh.) riksomedelbar riddare. Wikforss 2: 389 (1804). Avledn.: riksridderlig, adj. (om ä. tyska förh.) jfr riksadlig. Grimberg VärldH 8: 28 (1938).
-RIDDERSKAP~002, äv. ~200. [jfr t. reichsritterschaft; jfr -riddare] (om ä. tyska förh.) riksomedelbart ridderskap; vanl. konkret: riksadel bestående av riksriddare; ngn gg äv. allmännare, om ridderskap i tyska riket. Wikforss 2: 389 (1804). Nordforss (1805; allmännare). 2NF 30: 660 (1920).
-RODER. (i sht i vitter stil) bildl.: statsroder; särsk. i sådana uttr. som gripa l. fatta l. (över)taga l. föra l. styra riksrodret; jfr -skepp. HdlÅgerupArk. (1750). HT 1940, s. 283. —
-RUND, r. l. m. (mera tillf.) (nytillträdande konungs) rundresa kring riket; eriksgata; äv. oeg. l. bildl. CVAStrandberg 1: 304 (1872; oeg.). NF 4: 673 (1881).
-RYKTE. (mera tillf.) ryktbarhet l. anseende över hela riket. SvSnickTidn. 1928, s. 99. —
-RÅ, r. l. f. l. n., förr äv. -RAD, n. rågång mellan riken; riksgräns. CivInstr. 281 (1688). Gaml(a) Riks-Rået emot Norrige. VetAH 1803, s. 200. Vid riksråns skärning med (Patsjoki). Fennia 36: 306 (1915).
-RÅD3~2 (riksrå´d Weste). (rikes- 15241667. riks- 1572 osv.)
1) (i olika länder o. under olika tider med växlande befogenhet utrustad o. på växlande sätt organiserad) församling med uppgift att biträda statsöverhuvudet i riksstyrelsen l. att vara organ för statsmakten; i fråga om sv. förh. om (under medeltiden uppkommen, 1789 avskaffad) korporation av rådgivare åt konungen l. regenten vid riksstyrelsens utövande (tidvis ungefär motsvarande en regeringskonselj). Med worth elskeliigha riigis raads ia och samtyckio. G1R 1: 216 (1524). Enn af wårt älskelige RijksRåd. Schmedeman Just. 81 (1584). P[er] Ollssonn .. pressenntheradhe ith withnnessbreff om en thompt .., huilkien thomptt han her i staden effthir richz rådz dom ichie ähnnu kan haffua bekom[m]itt. TbLödöse 155 (1589); möjl. ssg. Under den nyare tiden bibehöll det danska riksrådet en större makt än det svenska. NF 13: 1183 (1889). Representationen (i Ryssland) består af två kammare, riksrådet och riksduman. 2NF 23: 1420 (1916) [jfr t. reichsrat, ry. gosudarstvennyj sovjet]. Det riksråd (Reichsrat), som existerade i Österrike enl. 1867 års författning, var en folkrepresentation på 2 kamrar. SvUppslB 22: 1113 (1935). SDS 1955, nr 245, s. 5 (om Privy Council i England).
2) (förr) medlem av riksråd (i bet. 1); rådsherre; företrädesvis om medlem (l. förutvarande medlem) av det svenska riksrådet (l. om medlem av motsvarande institution i Danmark l. Norge); äv. ss. titel framför namn (numera bl. i sg. l. pl. best., förr äv. i sg. l. pl. obest.). HT 1920, s. 107 (1625). Ordentlighe Rådhgiffware äro the, som .. warda brwkade vthi Monarchens och Rikzens wichtighe ärender, och förthenskuld särdeles tituleres RikzRådh. L. Paulinus Gothus MonPac. 683 (1628). Att det intet stod en ricksråd an att bruka skiälsordh. Ekeblad Bref 1: 209 (1652; rättat efter hskr.). Ricksråd Wellem Taub. Därs. 307 (1654; rättat efter hskr.). Efter Kongl. Commiss[ariers] Grefvars och Riks-Råders Hr Gust: Posses, och Hr Joh: Gyllendstiernas befalning. Broman Glys. 3: 565 (c. 1740). Minnesskr1734Lag 2: 996 (1934). jfr (†): (Korsherrarnas) Mästare skulle wara en Vasall vnder Polen, och en Förste och RijkzRådh aff samma Crona. Brask Pufendorf Hist. 353 (1680). särsk. (†) i utvidgad anv., ss. (vid tilltal använd) titel för person som utnämnts till ”en av rikets herrar”. SvBL 4: 125 (1862). Ssgr (i allm. till -råd 2; företrädesvis (o. i flertalet ssgr uteslutande) om ä. förh.): riksråds-anor, pl. (mera tillf.) jfr anor 1 a. Wieselgren Bild. 246 (1883, 1889). -befattning. jfr befattning 2 d. Andersson SvH 320 (1943). -beställning. (numera bl. tillf.) riksrådsbefattning. RP 8: 751 (1641). -brev. till -råd 1: av riksråd utfärdat brev (se d. o. 1). ConsEcclAboP 408 (1660). -dom. till -råd 1: av riksråd avkunnad dom (se dom, sbst.1 2 a). HT 1949, s. 245. -dräkt. riksråds ämbetsdräkt (i Sv. vit sidendräkt med röd hermelinsbrämad (sammets)mantel o. röd hermelinsbrämad hatt). SvSlöjdFT 1921, s. 83 (c. 1770). -ed, r. l. m. 1) (mera tillf.) till -råd 1: riksråds hyllningsed. Järta 2: 176 (1846). 2) till -råd 2: riksråds ämbetsed. RARP 2: 25 (1633). -fru. (mera tillf.) riksrådinna. Wieselgren Bild. 289 (1885, 1889). -fullmäktig. i substantivisk anv.: fullmäktig för riksråd (vid riksdag). 2RARP 2: 54 (1723). -förhandling. särsk. till -råd 1, i pl., om de förhandlingar som fördes i Norge mellan tyskarna o. norska stortinget juni—september 1940 angående tillsättande av ett nytt korporativt organ (riksråd) för utövande av regeringsmakten. Frahm NorgVägFrih. 5 (1945). -församling. till -råd 1, 2: riksråd (se d. o. 1). Schulthess (1885). -hatt. jfr -råds-dräkt o. råds-hatt. Uggla Herald. 138 (1746). -institut. (i fackspr.) till -råd 1: riksrådsinstitution. 2NF 26: 1106 (1917). -institution. (i sht i fackspr.) till -råd 1: institution som riksråd utgör (utgjorde). NF 13: 1177 (1889). -kammare. särsk. [jfr t. kammer der reichsräte] (om ä. bajerska förh.) om den bajerska lantdagens första kammare. 2NF 16: 1335 (1912). -klass. jfr klass 3 b. RP 8: 594 (1641). -ledamot. till -råd 1: riksrådsmedlem. KansliH 1: 195 (1935). -längd. jfr längd 8 b. 3NF 16: 856 (1932). -lön. jfr lön, sbst.1 2 b. RP 8: 752 (1641). -mantel. jfr -råds-dräkt. Sander i 3SAH 10: 237 (1895). -medlem. till -råd 1: medlem av riksråd. Schulthess (1885). -myndighet. till -råd 1: myndighet (se d. o. 5) som riksråd utgör (utgjorde). SvJuristT 1937, s. 6. -pension. jfr pension 3. 2NF 24: 989 (1916). -pensionsstat. (numera bl. tillf.) HSH 16: 408 (1770). -person. (numera bl. ngn gg tillf.) riksråd (se d. o. 2). 2RARP 1: 121 (1719). -plats. jfr plats, sbst.1 7. Fryxell Ber. 9: 42 (1841). -protokoll. till -råd 1: protokoll över förhandlingar förda i riksråd. KansliH 1: 260 (1935). -purpur. jfr -råds-dräkt. Lundin NSthm 15 (1887). -päls. (mera tillf.) jfr päls 1 a. Han hoverar sig som en lus i en riksrådspäls. Ström SvOrdspr. 285 (1926). -rum, n. jfr -råds-plats. 2RARP 1: 64 (1719). -sammet. (mera tillf.) jfr -råds-dräkt. Lundgren MittVäg. 68 (1931). -siden. jfr -råds-dräkt. SvSlöjdFT 1921, s. 83. -stat. (numera bl. tillf.) (förteckning över) det antal riksråd(sbefattningar) som skulle finnas. 2RARP 6: 625 (1731). -stol. för riksråd avsedd stol (i rikssal o. d.). 2RARP 6: 10 (1731). -taffel. (numera bl. tillf.) bord (taffel) för riksråd vid festmåltid. HovförtärSthm 1772, s. 2590. -utnämning. NF 13: 1181 (1889). -vagn. (numera bl. tillf.) vagn avsedd för riksråd att åka i (vid procession o. d.). 2RARP 6: 571 (1731). -val, n. Oelreich 608 (1755). -värdighet. Celsius G1 2: 5 (1753). -väst. jfr -råds-dräkt. SvSlöjdFT 1921, s. 83. -ämbete. jfr -råds-befattning. 2RARP 1: 42 (1719). -ätt. adelsätt varav många medlemmar varit riksråd. SvBL 4: 125 (1862). -ättling. ättling av riksråd. Schybergson FinlH 1: 420 (1887).
-RÅDINNA3~020, äv. 1032 (riksrådi`nna Weste). [avledn. av -råd] (förr) riksråds (se -råd 2) hustru l. änka. HovförtärSthm 1735, s. 2479. PT 1758, nr 2, s. 3. SvFlH 3: 646 (1945).
-RÅGÅNG~02, äv. ~20. = -rå. 2VittAH 20: 246 (1852).
-RÄKENSKAPER~0020, pl. räkenskaper rörande statens inkomster o. utgifter samt förmögenhetsförvaltning. Fryxell Ber. 13: 91 (1846).
-RÄKENSKAPS-VÄRK(ET). (1920 inrättat) ämbetsvärk med uppgift att utöva den centrala kontrollen över statens inkomster o. utgifter samt över förvaltningen av statsförmögenheten, uppgöra rikshuvudbok m. m.; jfr -revisions-värk. Tenow o. Wide BetRiksrev. 241 (1913; i förslag). SFS 1920, s. 2607. SvStatskal. 1958, s. 205. —
-RÄKNING. (†) bokföringsmässig sammanställning av en stats inkomster o. utgifter. Järta 1: 154 (1816).
-RÄNTEKAMMARE~00200. (förr) den avdelning av kammarkollegiet som handhade den centrala pänninguppbörden, räntekammare. CivInstr. 126 (1680).
-RÄNTERI3~002, äv. 1004. [jfr t. reichsrentei] (om ä. ryska förh.) = -skattkammare; jfr -räntekammare o. lant-ränteri. FFS 1909, nr 56, s. 1. —
-RÄNTMÄSTARE~0200. (förr) ämbetsman med uppgift att förestå skatteuppbörden i riket o. inköpa vissa varor för hovets o. krigsmaktens räkning m. m. l. att vara chef för (riks)räntekammaren. KrigVAH 1841, s. 95 (om förh. på 1600-talet). UpplFmT 6—15: 51 (1878; om förh. 1566).
-RÄTT, r. l. m. [fsv. rikis rätter, i ett rike gällande rätt l. lag; jfr d. rigsret (i bet. 2), nor. riksrett (i bet. 2), t. reichsrecht (i bet. 1), reichsgericht (i bet. 2)]
1) (mera tillf.) för ett helt rike gällande rättsordning. Almquist VärldH II. 2: 336 (1931).
2) domstol utgörande högsta instans (l. instans närmast under konungen) i ett rike l. avsedd för avdömande av mål rörande ämbetsfel av ett rikes regeringsmedlemmar l. högsta ämbetsmän o. d.; utom i b numera företrädesvis om äldre tysk riksdomstol. Schönberg Bref 3: 137 (1778). Skulle hela högsta domstolen (i Spanien) ställas till ansvar, .. (så får) Cortes (utse) en egen Riksrätt. SC 1: 1029 (1821). Med riksrätt förstår jag den domstol som har att realisera ministeransvaret, d. v. s. att lagligen pröfva en åtalad ministers uppfattning af statsviljan. SkrHVSamfU IV. 1: 1 (1895; med tanke väsentligen på sv. förh. före 1809). SvJuristT 1937, s. 415 (om tyska förh.). särsk.
a) (†) om hovrätt. Botvidi G2A E 1 a (1634).
b) om var o. en av de i de nordiska länderna gm (grund)lagar under 1800- o. 1900-talen stadgade utomordentliga domstolarna för avdömande av mål rörande ämbetsfel av regeringsmedlemmar l. vissa högre ämbetsmän l. andra konstitutionellt ansvariga personer (förutom statsråd i Sverige numera medlemmar av högsta domstolen o. regeringsrätten), i Danmark äv. med möjlighet att i vissa fall döma i mål rörande statsfarliga förbrytelser i allm. RF 1809, § 102. Nästa Måndag sammanträder å nyo Riksrätten. AB 1841, nr 6, s. 2. NF 19: 350 (1895; om norska förh.). 3NF 16: 858 (1932; om danska förh.). Riksrätten (i Finland), som .. äger döma över vissa brott av statsrådets medlemmar och justitiekanslern. Minnesskr1734Lag 1: 478 (1934). Sista gången en riksrätt suttit (i Sverige) var 1854. Toijer SvRiksd. 84 (1935). särsk. (numera föga br.) i uttr. ställa ngn under riksrätt, förr äv. sätta ngn under l. för riksrätt, åtala ngn vid riksrätt; förr äv. i uttr. få riksrätt, åtalas vid riksrätt. Jag yttrade min tanka, att Const. utskottet borde sätta Brahe för Riksrätt. Liljecrona RiksdKul. 42 (1840). Därs. 50 (: sätta .. under). Berzelius Brev 14: 162 (1840: får). De Geer Minn. 2: 33 (1892: ställt). Ssgr (till -rätt 2, särsk. 2 b): riksrätts-aktion. riksrättsåtal. Liljecrona RiksdKul. 101 (1840). -dom. jfr dom, sbst.1 2 a. SDS 1884, nr 98, s. 2. -förhandling. jfr förhandling I 2; nästan bl. i pl. Björkman (1889; i pl.). -institut. (i fackspr.) jfr institut 2 slutet. SkrHVSamfU IV. 1: 1 (1895). Almquist VärldH 9: 419 (1934; om amerikanska förh.). -ledamot. jfr ledamot 2. LdVBl. 1887, nr 10, s. 3. -mål. jfr mål, sbst.2 1. Liljecrona RiksdKul. 136 (1840). -process. MinnSvNH XII. 2: 146 (1893). -åtal. Hedin Tal 1: 142 (1883).
-RÄTT, adj. (tillf.) som utgör korrekt riksspråk. Den svenska, som vi antagit för den riksrätta. Almqvist SvSpr. 239 (1840).
-RÖRANDE, p. adj. (†) som rör l. angår ett rike l. riket l. riksangelägenheter o. d. Riksrörande mål. Celsius G1 1: 291 (1746). SvMerc. 1: 295 (1755).
-RÖSE l. -RÖS. (numrerat) röse utgörande gränsmärke på l. vid riksgräns, riksgränsröse. Zetterstedt SvLappm. 2: 71 (1822). Riksröset nr 124, Våtdalsröset. Ymer 1936, s. 318. —
-SAK. (rik- 1625. riks- 1548 osv.) [jfr t. reichssache] sak l. ärende l. angelägenhet som rör l. gäller ett (helt) rike l. (hela) riket; riksangelägenhet. RA I. 1: 575 (1548). Endoch .. jagh E(ders) H(erra)d(öme) fast nödigt med min skriffvelse bemöder, then jag nogsampt veet med rickssaker vara bekymrat. OxBr. 12: 352 (1613). ”Saken” (dvs. frågan huruvida en viss påtänkt järnvägslinje borde vara enskild l. statlig) växte .. snabbt från bygdesak till länssak och vidare till riks- och riksdagssak. Bergman Kerrm. 286 (1927).
-SAL. (rik- 1809. rikes- c. 1770. riks- 1616 osv.) (med tron för monarken försedd) stor sal (i slott), avsedd att användas vid officiella ceremonier l. vid sammankomst av statsmaktens officiella organ o. d., särsk. vid sammankomst mellan konung o. riksdag (t. ex. vid riksdagens öppnande); särsk. om sådan sal i Sthms slott; jfr kungs-sal. Hahr UppsSlRikssal 41 (cit. fr. 1616; i Uppsala slott). Nhär Rijkzdaghen skall begynnas, att då Ständerne samblas uthi rijkzsaalen, och .. Konungh. M:tz konglige stool sätties mitt främpst i rijkzsaalen. RA II. 2: 84 (1617). PT 1791, nr 27, s. 1 (om polska förh.). Den 12 Juli (1858) stod i rikssalen på Drottningholm den späde ”hertigens af Wermland” dop. Hellberg Samtida 9: 94 (1873). Då riksdag skall afslutas, infinna sig .. riksdagsmännen på rikssalen och framföra genom talmännen sina välönskningar. SFS 1894, nr 25, s. 16. I den stora salen i översta vån. (i gamla lärovärket i Strängnäs), den s. k. rikssalen, korades Gustav Vasa till Sveriges konung. SvUppslB 26: 541 (1935). särsk. oeg. l. bildl.; jfr rike 3. Bellman SkrNS 1: 140 (c. 1770). Himmelens skinande rikssal. Rydberg 2: 307 (c. 1875). Ssgr: rikssals-akt, r. l. m. jfr akt, sbst.1 I 3. Något särskildt kungörande eller utfärdande (är icke) föreskrifvet (vid grundlagsstiftning), utan .. detta ersättes af den offentliga rikssalsakten, som innebär det officiella fastställandet eller konstaterandet af .. besluten. Reuterskiöld Grundlag. 151 (1924). -byggnad. konkret: byggnad innehållande rikssal. Fornv. 1931, s. 101 (i Sthms slott). -ceremoni. jfr -sals-akt. Reuterskiöld Grundlag. 460 (1925). -gavel. gavel (se d. o. 1) på rikssalsbyggnad. SthmSlH 1: 298 (i handl. fr. 1668). -himmel. himmel (se d. o. 6 b) till tron i rikssal. HusgKamRSthm 1724—26, s. 185, 1132. -länga, r. l. f. jfr länga, sbst. 1 a, o. -sals-byggnad. SthmSlH 1: 157 (1940). -möte. (numera bl. tillf.) jfr -sals-sammanträde. AdP 1789, s. 469. -sammanträde. (riksdags)sammankomst i rikssal. Reuterskiöld Grundlag. 463 (1925). -tapet, se nedan. -trappa. trappa till rikssal. AntecknSaml. 291 (1660).
-SALS-TAPET, förr äv. -SAL-TAPET. (ryksahl- 1724—26) (numera bl. tillf.) tygtapet avsedd l. lämpad för rikssal. HusgKamRSthm 1724—26, s. 208 (i pl.).
-SAMHÄLLE~020. (numera bl. mera tillf.) rike betraktat ss. ett samhälle. PH 10: 484 (1775). HT 1950, s. 19. —
-SAMKVÄM. (†) = -möte 1. KyrkohÅ 1931, s. 225 (1540).
-SAMMANDRAG~002, äv. ~200. sammandrag (av uppgifter från de olika länen o. d.) gällande för hela riket. NordTPol. 1866, s. 386. —
-SAMMANSLUTNING~0020. jfr -förbund 2, -organisation 2. SFS 1919, s. 1789. —
-SAMTAL~02, äv. ~20.
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande) om (överläggning vid) medeltida herremöte; jfr rike 2 c. Lagerbring 1Hist. 2: 709 (1773).
2) telefonsamtal som utväxlas mellan apparater tillhörande stationer inom skilda taxeområden; jfr interurban (med anm.). SFS 1915, s. 1131. Ssg (till -samtal 2): rikssamtals-taxa. taxa för rikssamtal. SvD(A) 1915, nr 333, s. 8.
(2 d) -SANNING. (†) högsta sanning. Börjesson E14Son 146 (1847).
-SCHULTZ, äv. -SCHULT. [jfr t. generalreichsschultheiss] (förr) ämbetsman med uppgifter, närmast motsvarande en nutida justitiekanslers, generalriksschultz. Holm SvPostv. 1: 175 (i handl. fr. 1640). Rickz Schultens Framledne Bernhard Sten von Stenhusens .. Enkia. KlädkamRSthm 1649 A, nr 105. Holm SvPostv. 1: 120 (1906; om ä. förh.). jfr: Generalriksschulten Sten von Stenhusen. ASScF 18: 391 (1891).
-SEGELFLYGTÄVLING~10020. i sht sport. segelflygtävling för deltagare från hela riket (anordnad årligen sedan 1944 av de till Kungl. svenska aeroklubben anslutna segelflygklubbarna o. pågående under sommarhalvåret på dessas egna fält). Flyg 1945, nr 23, s. 33. —
-SEGRARE. segrare i rikstävling. SvD(A) 1948, nr 339, s. 5. —
-SEKRETERARE. statssekreterare o. d.; företrädesvis (hist.) om den förnämste sekreteraren i K. Maj:ts kansli. Hallenberg Hist. 1: 272 (1790; om förh. 1612). Ahrenberg Männ. 2: 92 (1907; om ä. ryska förh.).
-SENAT. (†) riksråd (se d. o. 1). RARP 11: 161 (1672). Kurck Lefn. 183 (1705).
-SHAG. benämning på ett slags i Sverige beredd finskuren, icke pressad piptobak (shag), vilken började föras i handeln under andra världskriget i samband med inskränkning i antalet saluförda tobakssorter; jfr -blandning 1. Tobakshandl. 1941, nr 12, Omsl. s. 1. —
-SIFFRA. siffra (i statistik) gällande för (förhållandena i) hela riket; jfr -medeltal. Uppl. 2: 16 (1903).
-SIGILL. [jfr t. reichssiegel] ett rikes sigill; äv. om sigillstamp för sådant sigill; jfr -klämma. KKD 5: 292 (1711; om turkisk sigillstamp). Det Svenska vapnet .. inflyttades i det Danska RiksSigillet under det Danska och Norrska. Celsius G1 2: 325 (1753). (Tsarens brev till konungen av Danmark) beseglades ej med det stora moskovitiska rikssigillet, utan med tsarens personliga insegel. Hjärne K12 70 (1902). I (det svenska) rikssigillet ingår riksvapnet. 2NF 25: 419 (1916). Ssg: rikssigill-bevarare. (i sht om ä. förh.) ämbetsman som förvarar rikets sigill. Wieselgren SvSkL 1: 151 (1833; om Olaus Petri).
-SIGNET. (numera bl. mera tillf.) = -sigill. Verelius 292 (1681).
-SINNEBILD~002, äv. ~200. (mera tillf.) särsk. i pl., om riksregalier. Fryxell Ber. 10: 204 (1842).
-SJUKA. (numera bl. tillf.) bildl.; särsk.: oart l. mani o. d. som är spridd över hela riket l. är mycket allmän o. d.; jfr rike 2 d. Det måtte .. finnas en stor rikssjuka att stå väl hos makthafvare. NordT 1885, s. 185. —
-SJUKDOM~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) bildl.; särsk.: ”sjukdom” i rikskroppen. Celsius G1 1: 262 (1746).
-SJUKHUS~02, äv. ~20. sjukhus avsett för (l. med ett antal vårdplatser avsedda för) sjuka från hela riket. BtRiksdP 1927, 1: nr 223, Bil. s. 21 (1926; om det tillämnade Karolinska sjukhuset i Sthm). 2SvUppslB (1952).
-SJUKKASSA~020. sjukkassa med medlemmar från o. lokala avdelningar i olika delar av riket; jfr -kassa 2. SthmKommKal. 1925, s. 301. Ssg: rikssjukkasse-avdelning. lokal avdelning av rikssjukkassa. Östergren (1936).
-SKADLIG. skadlig för ett rike l. (hela) riket (l. dess bestånd l. välfärd o. d.), landsskadlig; jfr -fördärvlig. Blix SvFinance 83 (1797). Holmberg Tidsstr. 164 (1918).
-SKALL. (mera tillf.) bildl., om utskällning l. överösande med ovett o. d. i ett rikes (hela) press. Fridegård Här 173 (1942).
-SKANDAL. skandal som upprör ett helt rike l. hela riket (o. som skadar riksstyrelsens anseende o. d.); allmän l. riksbekant skandal. KaptPuff 1874, nr 17, s. 3. Wieselgren Bild. 557 (1886, 1889; om skeppshandeln). Hellström Malmros 65 (1931).
-SKATT. [jfr t. reichsschatz (i bet. 1), reichssteuer (i bet. 2)]
1) (†) (förråd av ädla metaller l. pängar o. d. tillhörande ett rikes) statskassa; jfr -krigs-skatt. LBÄ 5—6: 53 (1797). Meurman (1847).
2) (om ä. utländska förh.) skatt erlagd till staten l. riksstyrelsen o. d. Assmann LbAllmHist. 2: 98 (1869; om medeltida tyska förh.). TT 1898, Allm. s. 5 (om finska förh.). SkrHVSamfLd 36: 52 (1943; om tyska förh. 1556).
-SKATTE-NÄMND. nämnd (tillsatt 1951) med uppgift att ge allmänna anvisningar till taxeringsmyndigheterna o. värka för likformig o. riktig taxering inom riket samt att på begäran lämna skattskyldiga förhandsbesked i skattefrågor av mera allmänt intresse. SFS 1951, s. 941. —
-SKATTE-STYRELSE. av 1955 års taxeringssakkunniga föreslaget ämbetsvärk avsett att träda i riksskattenämndens ställe o. utöver denna nämnds uppgifter bl. a. handha samordning av taxeringskontroll o. d. SOU 1955, 51: 275. —
-SKATTKAMMARE~0200. [jfr t. reichsschatzkammer, ry. gosudarstvennoe kaznačejstvo, polska skarb (państwa)] ett rikes skattkammare l. statskassa o. d.; särsk. (om ä. ryska förh.) om centralt ämbetsvärk med uppgift att mottaga inkomster o. bestrida utgifter för statsvärkets räkning; jfr -ränteri. Nordberg C12 1: 327 (1740; i Polen). Ryska riksskattkammaren. FFS 1896, nr 40, s. 27. —
-SKATTMÄSTARE~0200. (rik- 1653. riks- 1635 osv.) (förr) (titel för) ämbetsman med uppgift att förestå skatteuppbörd o. finansförvaltning m. m. i ett rike; i fråga om sv. förh. om l. ss. titel för dylik befattningshavare (fram till 1684) som var chef för (räkne)kammaren l. kammarkollegiet o. en av de fem höga riksämbetsmännen; jfr -kammarmästare, -räntmästare. CivInstr. 52 (1635). Then Pohlniske Rijks-Skattmästaren. NAv. 31/7 1656, nr 1, s. 4. H:r RjkzSkatmestaren Steen Bielke. Spegel Dagb. 97 (1680). Vården om kronans byggnader jämte kronogodsen tillhörde i äldre tider riksskattmästaren och räknekammaren. 2NF 34: Suppl. 922 (1923). Ssgr (förr): riksskattmästar(e)-plats. (numera bl. tillf.) jfr plats, sbst.1 7 b. Fryxell Ber. 13: 37 (1846). -ställe. (-are-) (†) riksskattmästares befattning l. ämbete. RARP 8: 102 (1660). -syssla, r. l. f. jfr -skattmästar(e)-ämbete. Geijer SvFolkH 3: 290 (1836). -val, n. Fryxell Ber. 14: 72 (1846). -ämbete. Loenbom HMärkv. 2: 20 (i handl. fr. 1660).
-SKATTMÄSTARINNA3~01020, äv. 101032. [till -skattmästare] (om ä. förh., numera föga br.) riksskattmästares hustru l. änka. Westén (o. Wenström) 2: 356 (1801; om änka). Trolle-Bonde Hesselby 65 (1894; om änka).
-SKEPP. (i vitter stil, numera bl. mera tillf.) mer l. mindre bildl., om rike betraktat ss. ett skepp (som styres över vattnet), statsskepp; jfr -roder. Dalin Arg. 2: 307 (1734, 1754). Liksom far och farfar, styrde Gustaf Adolf riksskeppet sjelf. Fryxell Ber. 6: 164 (1833). OoB 1932, s. 102. —
-SKIDMARSCH~02, äv. ~20. jfr -marsch. UNT 1941, nr 1, s. 9. —
-SKIDMÄRKE~020. märke (se märke, sbst.1 2 e α β‘) som utdelas till personer som fullgjort godkänt prov vid riksmarsch på skidor. DN(A) 1940, nr 313, s. 17. —
-SKILJANDE, p. adj. som skiljer l. bildar gräns mellan (två) riken. Fischerström 1: 430 (1779; om bärgsrygg mellan Sverige o. Norge).
-SKILJENÄMND~002, äv. ~200. (förr) enligt särskild av parterna i vissa kollektivavtal antagen förhandlingsordning i arbetstvister: för hela riket gemensam skiljenämnd (hos vilken parterna ägde att överklaga lokal skiljenämnds utslag); jfr -nämnd. KommArb. 1919, s. 80. Riksskiljenämnden inom byggnadsindustrien. 3NF 1: 1275 (1923).
-SKILLING, se rikt-skilling anm.
-SKILLNAD. (†) gräns mellan riken, riksgräns; jfr lands-skillnad. SvLantmät. 1: 173 (i handl. fr. 1690). Renbeteskomm. 1907 2: 3 (i handl. fr. 1744). Ssg (†): riksskillnads-märke. märke (se märke, sbst.1 2 g) l. kännetecken som anger sträckning av riksgräns. Renbeteskomm. 1907 2: 24 (i handl. fr. 1747).
-SKOG. [efter t. reichswald, reichsforst] (om ä. tyska förh., numera bl. tillf.) skog som hörde (l. hört) omedelbart under kejsaren o. tysk-romerska riket. EconA 1807, juli s. 58. —
-SKOGSTAXERING~0020. skogstaxering omfattande ett helt rike o. utgörande en inventering av rikets skogstillgångar (utförd efter vissa regler ss. stickprovsundersökning). BtRiksdP 1923, 10: nr 33, s. 4. Ssg: riksskogstaxerings-nämnd. nämnd med uppgift att förestå riksskogstaxering. BtRiksdP 1925, I. 13: BerRikStyr. s. 67. —
-SKOLA, r. l. f. (yrkes)-skola avsedd för elever från hela riket. DN(B) 1957, nr 318, s. 6. —
-SKRIFTSPRÅK~02, äv. ~20. (-skriftspråk 1903 osv. -skriftsspråk 1918) riksspråk i skriftspråklig form l. ss. skriftspråk, skriftspråk gällande i ett helt rike. Noreen VS 1: 57 (1903).
-SKRIFTSVENSKA~020. (mera tillf.) svenskt riksskriftspråk. Cederschiöld Grund. 4 (1900).
-SKRIVARE. (†) om stadsskrivare l. syndikus i riksstads l. riksfurstes o. d. tjänst. AJGothus ThesEp. 2: 80 (1619; om tyska förh.).
-SKULD. [jfr t. reichsschuld] (i sht i skildring av ä. förh.) ett rikes (pänning)skuld, statsskuld; jfr riksgäld I. PH 8: 205 (1766). Staf PolisvSthm 177 (1950; om ä. förh.).
-SKULDSÄTTNING~020. (mera tillf.) åsamkande av riksskuld, ett rikes skuldsättning. 2NF 23: 371 (1915).
-SKUTA. (numera bl. tillf.) = -skepp. Wingård Minn. 3: 184 (1846). Karbasen 1902, nr 28, s. 3. —
-SKYMNING. (i vitter stil) mer l. mindre bildl., om tillstånd l. period av förnedring l. förfall l. olycka o. d. i ett rikes historia. CVAStrandberg 1: 148 (c. 1858). VFl. 1926, s. 159. —
-SKYTT. (numera bl. tillf.) deltagare i rikskyttefest l. riksskyttetävling. SD(L) 1903, nr 272, s. 5. —
-SKYTTE. (vard.) = -skyttetävling. SvSkytteTidn. 1932, s. 521. —
-SKYTTEFEST~002, äv. ~200. (i sht förr) (av det frivilliga skytteväsendet anordnad) skyttefest med deltagare från hela riket; jfr -skyttetävling. GHT 1896, nr 68 A, s. 2. Tingsten o. Hasselrot 32 (1902).
-SKYTTEMEDALJ~1002. (numera bl. tillf.) jfr -medalj. Knöppel SvRidd. 67 (1912).
-SKYTTEMEDALJÖR~00102. [jfr -skyttemedalj] (numera bl. tillf.) innehavare av riksmedalj. Lieberath Knekt. 139 (1914).
-SKYTTE-STANDAR. (i sht i fackspr.) (till minne av Oskar II:s sjuttiofemårsdag 1904 instiftat, 1907 tillvärkat) standar utgörande vandringspris vid riksskyttetävling (l. därmed jämförlig tävling). Dunér SkyttevH 478 (i handl. fr. 1907).
-SKYTTETÄVLING~0020. (av det frivilliga skytteväsendet anordnad) skyttetävling för deltagare från hela riket (allmän riksskyttetävling) l. från viss landsdel (partiell riksskyttetävling); jfr -skyttefest. SvSkytteT 1897, s. 8. Ssg: riksskyttetävlings-medalj. (i sht i fackspr.) skyttemedalj (i brons, silver l. guld) utdelad vid riksskyttetävling enligt särskilda bestämmelser. Dunér SkyttevH 531 (1933).
-SKÖLD.
1) vapensköld med riksvapen. 2VittAH 24: 368 (1857, 1864).
2) (i sht i fackspr.) stor silversköld utgörande ett 1920 instiftat vandringspris mellan Sveriges skytteföreningar; i sht i sg. best. SvSkytteT 1920, nr 21, s. 2. —
-SORG. (numera bl. mera tillf.) landssorg; kungssorg. SmålP 1890, nr 9, s. 3. Sömnadsb. 408 (1915).
-SPANSKA, r. l. f. jfr -svenska 2. Kræmer Span. 114 (1860).
-SPAR-MÄSTARE. (numera bl. tillf.) person (särsk. riksdagsman) som visar stor sparsamhet med statens medel. GHT 1896, nr 89 A, s. 2. —
-SPELMAN ~20 l. ~02. spelman som (deltagit i riksspelmansstämma o.) erhållit spelmansmärke i silver för ådagalagd skicklighet (jfr -spelmans-märke). Folkdansr. 1921, nr 9, s. 7. SlöjdTon 1950, s. 77. —
-SPELMANS-MÄRKE. (mera tillf.) silvermärke som utdelas till spelman för ådagalagd skicklighet (urspr. vid riksspelmansstämma); jfr -spelman. Hembygden 1929, nr 7, s. 11. —
-SPELMANSSTÄMMA ~0020. spelmansstämma med deltagare från hela riket. DN(A) 1910, nr 14457, s. 1. —
-SPINN, n. rikstävling i spinnfiske; jfr -mete. DN(B) 1954, nr 160, s. 9. —
-SPIRA, r. l. f. spira (tillhörande riksregalierna o.) symboliserande härskarmakten i ett rike; ofta oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. som ange att ngn utövar l. mottar o. d. härskarmakten i ett rike; jfr land-sätt. Rosenfeldt Vitt. 146 (c. 1690). Den unge Gustav Adolf hade andra öden att genomlefva, än att .. föra riksspiran i en Reuterholms namn. MinnSvNH 3: 210 (1853). Under namnet Orloff pryder .. (diamanten Stormogul) ryska riksspiran. Hedin Pol 1: 267 (1911).
-SPRIDNING. (mera tillf.) om förhållandet l. egenskapen att vara spridd l. förekomma o. d. över hela riket. Form 1935, s. 13. —
-SPRÅK. (vanl. från en l. flera centrala dialekter härstammande) språk l. språkform (i tal l. skrift) som utgör (l. tänkes utgöra) ett (i flera skiftningar förekommande) för ett helt rike gällande (icke vid ngn viss provins bundet) gemensamt meddelelsemedel (o. som utgör en över lokala olikheter höjd norm för vad som skall anses för språkligt korrekt), högspråk (motsatt: dialekt l. bygdemålsfärgat språk); ofta om det (l., i vissa flerspråkiga länder: vart o. ett av de) i grova drag inom sig enhetliga språk varpå ett lands nationallitteratur är avfattad (jfr litteratur-språk 1) o. som (i tal o. skrift) brukas av den del av landets befolkning som är i besittning av högre bildning; äv. om språk l. språkform som (jämte ett l. flera andra språk) av statsmakterna erhållit officiell ställning ss. organ för lagstiftning, lagskipning, förvaltning, undervisning o. d., liktydigt med: statsspråk, officiellt språk; jfr lands-, national-språk. Lokalt riksspråk, variant av riksspråk, rymmande provinsiella särdrag. Almqvist SvSpr. 241 (1840). Stockholmaren anser .., hvad han sjelf talar, för riksspråk, och allt annat för dialekt. Rydqvist (1848) i 3SAH LXI. 3: 43. Munarter, hvilka .. betydligt afvika från det gemensamma riksspråket. Läffler Kons. 1 (1872). I ett rike kunna finnas två eller flere riksspråk (t. ex. i Finland svenska och finska, i Belgien franska och flamländska). NF 13: 1187 (1889). Om .. man i likhet med mig fattar ”riksspråk” såsom det språk — härvidlag speciellt det uttal — som öfver hela riket såsom norm godkännes och eftersträfvas .., så finnes i fråga om tonalitet intet riksspråk. Noreen VS 2: 455 (1910). Ingen svensk talar riksspråket fullkomligt, åtminstone inte i sitt vardagslag. LoW Inl. 31 (1911). SFS 1936, s. 803. särsk. (i fråga om förh. i Finl. under den ryska tiden) om ryska ss. statsspråk. (Den finske studenten) skulle resa till Moskva för att förkofra sig i riksspråket. Söderhjelm Brytn. 170 (1901). Vest Runebg 21 (1902). Ssgr (i sht språkv.): riksspråks-accent. (mera tillf.) jfr accent 3, 5 (b). Lyttkens o. Wulff Aks. 34 (1885). -bruk. bruk av riksspråk; språkbruk i riksspråk. Ingers SydsvRiksspr. 3 (1950). -enlig. enlig (överensstämmande) med riksspråket. Landsm. B 7: 48 (1912). -form; pl. -er. jfr form I 3, särsk. I 3 b. Wulff SvRim 9 (1898). Noreen VS 2: 420 (1910). -giltig. giltig ss. riksspråklig. Landsm. VI. 2: 23 (1886; om uttal). -inflytande, n. inflytande (på en dialekt) från riksspråkets sida. SoS 1905, s. 111. -ljud. jfr ljud, sbst.1 2 d. Danell SvLjudl. 16 (1911). -lån. lån (se d. o. 1 b α) från riksspråket (till en dialekt). Noreen Ärtemarksm. 55 (1915). -mässig. som överensstämmer l. är i enlighet med riksspråket. Landsm. XX. 1: 362 (1904). -mässighet. [till -språks-mässig] egenskapen att vara riksspråksmässig. Noreen VS 1: 503 (1907). -norm. riksspråk betraktat ss. norm; norm för riksspråk(stal). Ingers SydsvRiksspr. 4 (1950). -ord. jfr ord, sbst.2 4. Fatab. 1930, s. 207. -påvärkad, p. adj. om dialektalt språkskick l. uttal l. dialektal ordform o. d.: påvärkad av riksspråket. Noreen Ärtemarksm. 50 (1915). -påvärkan. jfr -språks-påvärkad. Vestlund MedelpFolkm. 81 (1923). -rim. riksspråkligt (slut)-rim. Wulff SvRim 13 (1898). -tal. jfr -språks-uttal. Noreen VS 1: 524 (1907). -talande, p. adj. som talar riksspråk; äv. substantiverat. Landsm. XX. 1: 10 (1903). Hesselman i o. y 54 (1909; substantiverat). -uttal. riksspråkligt uttal. Lundell Rättstafn. 119 (1886). -vana. riksspråklig språkvana; språkvana vid riksspråkstal; i sht i pl. Flodström SvFolk 192 (1918). Lokala riksspråksvanor. Ingers SprLund VI (1957).
-SPRÅKLIG. [till -språk] som tillhör l. överensstämmer med l. utmärker l. har avseende på riksspråk(et). Landsm. XX. 1: 377 (1904).
-SPÄRR. särsk. (i fackspr.): spärr för rikssamtal (se d. o. 2); jfr riks 3. DN(B) 1955, nr 14, s. 4. —
-STAD. (rik- 1635. riks- 1610 osv.) [jfr t. reichsstadt (i bet. 2)]
1) (numera bl. tillf.) stad i ett rike; särsk.: huvudstad (se d. o. (1 o.) 2) i ett rike. Hele Rijgzstaden (dvs. Sthm) är mycket sköön att påskåda. Bolinus Dagb. 53 (1670). Stockholm, som är rijksstädernas crona och yppersta prydnad samt hela landets förnämsta härligheet. RARP 17: 376 (1714). Björkman (1889; äv. om New York).
2) (om ä. tyska förh.) riksomedelbar stad; äv. i uttr. fri (äv. immediat) riksstad. Schroderus Sleid. 135 (1610). Then Nampnkunnige Rijkzstaden Aken. Dens. Os. III. 1: 45 (1635). En immediat Riks-Stad. Schönberg Bref 2: 250 (1778; om Bremen). Fri riksstad. HT 1929, s. 341. —
-STALLMÄSTARE~0200. (förr) ämbetsman med uppgift att förestå konungens stall o. ha uppsikt över stuteriväsendet i riket; förr äv. i sg. i best. anv. utan slutart.; jfr över-hovstallmästare. Effter Rÿckz Stallmestars befalningz Zedell (har utbetalats osv.). StallRSthm 1623, s. 90. Riks-Stallmästarens .. Grefve Axel Fersens häst. PH 9: 835 (1772). 2SvBL 14: 576 (1952). Ssgr (förr): riksstallmästar(e)-kontor. (till hovstaten hörande) kontor (se d. o. 7) l. kansli som förestods av riksstallmästaren (l. den som upprätthöll dennes tjänst); jfr överhovstallmästar(e)-kontor. Hofcal. 1775, s. 68. Därs. 1801, s. 51. -syssla, r. l. f. Fryxell Ber. 14: 57 (1846). -ämbete. SKL 3: 350 (1848).
-STALLMÄSTARSKAP~0102, äv. ~0200. [till -stallmästare] (om ä. förh., numera bl. tillf.) förhållandet att vara riksstallmästare; riksstallmästarämbete o. d. RP 4: 228 (1634).
-STALLSTAT(EN). (†) om den under riksstallmästaren hörande personal(stat)en. Rikshuvudb. 1668, s. 31. —
-STAMBOK~02, äv. ~20. (i sht i fackspr.) (gm statligt organ upplagd, på statens bekostnad utgiven) stambok över husdjursras(er), omfattande ett helt rike; i fråga om nutida sv. förh.: stambok över husdjursras(er), godkänd av lantbruksstyrelsen o. omfattande hela riket. TLandtm. 1900, s. 8. SFS 1903, nr 43, s. 2. För införande i riksstambok över nötboskap skall erläggas inregistreringsavgift. Därs. 1922, s. 714. Ssgr (i sht i fackspr.): riksstamboks-berättigad, p. adj. om avelsdjur: berättigad att införas i riksstambok. SvSvinafvFT 1914, nr 1, Omsl. s. 2. -förd, p. adj. om (avels)djur: förd i riksstambok. SDS 1925, nr 69, s. 13. -föring. jfr -stamboks-förd. LAHT 1924, s. 339. —
-STANDAR. (mera tillf.) = -baner. Lindqvist Dagsl. 1: 199 (1898).
-STANDARD. särsk. (i fackspr., mera tillf.): radiumstandard för ett rike. 2NF 22: 892 (1915).
-STAT.
1) budget för ett rike; i fråga om nutida sv. förh. om dylik för ett år gällande budget som fastställes av riksdagen; i fråga om ä. sv. förh. äv. om (utgifts)stat för statsvärket som fastställdes av konungen l. regeringen o. d.; äv. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om uppställning som visar de faktiska statsinkomsterna o. statsutgifterna för ett förflutet år i jämförelse med den fastställda staten (äv. i uttr. avslutande riksstat), budgetutfall. RP 8: 582 (1641). Jag (dvs. G. IV A., vill) i Nåder tillåta, at Edre (dvs. ständernas) Fullmägtige uti Banco- och Riksgälds- Verken måge emellan Riksdagarna, hvarje år uti Martii månad få se det föregående årets afslutande Riks-Stat. AdP 1800, s. 532. (Det) ankommer .. på Riksens Ständer, at en .. (mot statsvärkets behov) svarande Bevillning sig åtaga .. och .. (till olika ändamål beviljade) summor under bestämda Hufvud-titlar uti RiksStaten anslå. RF 1809, § 62. Statsutskottet .. åligger att .. uppgöra förslag till riksstat. SFS 1921, s. 82. De årligen av Kungl. Maj:t utfärdade riksstaterna upphörde först 1846, då de ersattes av en ”statsverkets allmänna utgiftsstat”. SvRiksd. II. 12: 153 (1934).
2) [jfr t. reichsstaat] stat som utgör ett enhetligt (icke av delstater bestående) rike; äv.: stat som grundar sig på l. präglas av befolkningens nationalmedvetande l. dyl.; äv. (om ä. förh.) om stat utgörande del (medlem) av tysk-romerska riket. Callerholm Hallam 1: 440 (1851; om stat i tysk-romerska riket). Republiken (Tyskland är) en riksstat, hvilande på en af ett enhetligt folk skapad grundlag. 2NF 30: 697 (1920). En ättstat gentemot en riksstat. HT 1949, s. 281. Ssgr (till -stat 1): riksstats-anslag. anslag (se d. o. 17) uppfört i riksstat. KrigVAT 1857, s. 499. -förslag. förslag till riksstat. SFS 1911, Bih. nr 3, s. 2. -inkomst. inkomst uppförd i riksstat. BtRiksdP 1917, 8: nr 70, s. 20. -inkomsttitel. inkomsttitel i riksstat. SFS 1919, s. 2311. -titel. inkomst- l. utgiftstitel i riksstat. SFS 1914, s. 1406. -utgift. jfr -stats-inkomst. Stuart o. Rystedt StatsvMedelsförv. 1: 109 (1905).
-STATION. (i fackspr.) telefonstation med uppgift att expediera rikssamtal; jfr -avdelning 1. RtKatal. 1936, M. s. 265. —
-STATISTIK. [jfr t. reichsstatistik] statistik gällande l. omfattande ett helt rike l. hela riket. MinnSvNH 11: 95 (1872).
-STATUTER, pl. (numera bl. ngn gg tillf.) konstitutionella stadgar för ett rike; jfr -konstitution. Nordberg C12 1: 253, 327 (1740; om polska förh.).
-STAV. [jfr t. reichsstab] (†) = -spira. Lucidor (SVS) 150 (1671).
-STAVNING. (numera bl. tillf.) jfr -ortografi. AB 1889, nr 275, s. 2. —
-STIFT. [jfr t. reichsstift] (om ä. tyska förh., mera tillf.) riksomedelbart (biskops- l. jungfru)stift. Crusenstolpe Mor. 5: 341 (1843).
-STOL. (†) om härskares säte l. residens i ett rike; jfr -säte. Dryselius Måne 195 (1694).
-STOLPE. (†) bildl.: rikspelare. Fuhrman Alm. 1668, s. 12. —
-STORKANSLER~020, äv. ~102. [jfr polska kanclerz wielki l. koronny] (om ä. utländska förh., föga br.) ett rikes storkansler. Nordberg C12 1: 327 (1740; om polsk storkansler).
-STORMARSKALK~002. (om engelska förh., numera bl. tillf.) hög engelsk statsdignitär med uppgift att utöva vissa ceremoniella funktioner vid kröningar, att presidera i vissa domstolar m. m., ”lord high steward”. GT 1788, nr 9, s. 1. —
-STUDIEFÖRBUND~10102. studieförbund som bedriver studie- o. bildningsvärksamhet av riksomspännande karaktär. SvKFUK 1947, s. 114. —
-STUDIELEDARE~100200. studieledare (i studieförbund o. d.) för hela riket. Studiekamr. 1920, nr 17, s. 6 (i Arbetarnas bildningsförbund). SvStatskal. 1954, Bih. s. 349. —
-STYRE. (numera i sht dels i vitter stil, dels vard.) Meurman (1847).
1) riksroder; numera vanl. (av språkkänslan uppfattat) med abstraktare innebörd (o. övergående i bet.): riksstyrelse (se d. o. 1); särsk. i sådana uttr. som fatta l. sitta vid l. föra, i sht förr äv. hålla, förr äv. taga till l. fästa sig vid riksstyret. Oelreich 252 (1755: förde). Lehnberg i 1SAH 2: 118 (1787, 1802: höll). Folkslag .., där gamla Kärngar sitta vid Riksstyret. Björn Besynn. 34 (1792). Om .. (herrarna o. rådet) med sitt anhang en gång skulle töras försöka att köra bort min Stam för att sjelfva sig fästa vid Riks-Styret. HSH 3: 41 (c. 1800; i yttrande tillagt G. I). Rikets usla tillstond då .. (K. XI) tog till Riksstyret. Därs. 7: 194 (c. 1800). Skynda, store Man! fatta Riks-styret med säker hand, innan det bräckliga skeppet af vågorna slukas. CPHagberg i 2SAH 5: 75 (1808). Gustav III:s .. tillträde till riksstyret. SvFlH 2: 230 (1943).
2) = -styrelse 2. (Dackes) kamp mot ett centraliserat riksstyre. TurÅ 1938, s. 151; jfr 1. Hufvudstadsbl(A) 1943, nr 48, s. 3. —
-STYRELSE. (rik- 1761. riks- 1680 osv.)
1) värksamheten att styra ett rike; utövande av styrelsen i ett rike; stundom svårt att skilja från 2; jfr -styre 1, -styrsel. Brask Pufendorf Hist. 221 (1680). At .. Riksens Ständer med all trygghet .. skola kunna åtskiljas och öfverlemna riksstyrelsen uti H. K. Maj:ts nådiga omvårdnad med Råds råde. 2RARP 14: 441 (1743). SFS 1950, s. 1109. särsk. bildl.; jfr rike 3. En sådan Gud, som tager ingen vidare del i Riksstyrelsen; utan har lemnat den i människo-händer. Nohrborg 275 (c. 1765).
2) konkretare: styrelse (l. organ) som utövar (regerings)makten i ett rike; ofta svårt att skilja från 1; jfr -styre 2. Utaf hosgående Tabeller .. skönjes den stora och oumgängeliga nytta Statsklokheten och Rikstyrelsen hafva utaf denna inrättning (dvs. tabellvärket). Fennia XVI. 3: 22 (1761); jfr 1. Rydberg RomD 154 (1874, 1877). Riksstyrelse, som .. i Konungens ställe regeringen förer. SFS 1940, s. 700.
3) (mera tillf.) styrelse för riksförbund (se d. o. 2) l. riksorganisation (se d. o. 2) o. d. Hembygden 1923, s. 100. Ssgr (till -styrelse 1): riksstyrelse-berättelse. (mera tillf.) av K. Maj:t för riksdagen avgiven berättelse vari redogöres för vad som tilldragit sig i rikets styrelse o. d. under det gångna året, riksdagsberättelse. Reuterskiöld Grundlag. 460 (1925). -lag, r. l. f. l. m. (numera bl. tillf.) lag rörande organisation o. utövande av riksstyrelse. Oelreich 727 (1756).
-STYRKA, r. l. f. (numera bl. tillf.) ett rikes styrka; styrka hos ett rike; förr äv. konkretare, om militär styrka som utgör (del av) ett rikes krigsmakt. Dalin Montesquieu 204 (1755; konkretare). Soldaten .. / Riksstyrka bereder. VidTornSp. 29/5 1777, s. 4. —
-STYRSEL. (†) = -styrelse 1 (o. 2). LejonkDr. 18 (1689). Scandianerne .. voro länge utan Konungar och Riksstyrsel. Dalin Hist. 1: 60 (1747). Lind 1: 1264 (1749).
-STÅND. [jfr t. reichsstand] (rik- 1639. riks- 1599 osv.) (förr) sådan avdelning l. klass av medborgare l. sådan enskild furste l. prelat l. korporation o. d. i ett rike (särsk. i tysk-romerska riket) som lydde omedelbart under regenten (kejsaren) o. riket, riksomedelbart stånd (vanl. med inbegrepp av rätt att (gm ombud) deltaga i riksförsamlingar); ofta (o. i fråga om sv. förh. bl.) utan tanke på riksomedelbarhet, vanl. om sådan avdelning l. klass av medborgare (sådant stånd) i ett rike som hade rätt att gm ombud deltaga i riksförsamling (ståndsriksdag), l. om sammanfattningen av sådant stånds representanter (utgörande en avdelning) vid riksförsamling (ståndsriksdag). Adel, präster, borgare och bönder voro de fyra riksstånden på ståndsriksdagarnas tid i Sverige. The andre RijksStänder (dvs. borgare o. bönder) som fråwarendes äre (vid herredagen i Jönköping 1599). Stiernman Riksd. 480 (1599). Vthi Tydskland äro någre aff RijkzStänderne wed Påwedömet fast ståndande bleffne. Brask Pufendorf Hist. 447 (1680). Den förnämsta rättighet .. som ättens caput tillhörer, är at vid allmenna riksmötet äga bland R. o. A. som det första riksståndet säte och stämma. 2RARP 20: 23 (1760). Allmogen .. välje, .., til Riksdagsman af Bondeståndet, en .. Krono-, Krono-Skatte- eller Frälse Skatte Hemmansägare, hvilken icke tilförene hört til annat Riks Stånd. RO 1810, § 15. Lag för åhörare vid Riks-Ståndens sammanträden. SFS 1830, s. 255. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 20 (1835; om medeltida förh. i det frankiska riket). TurA 1942, s. 15. Ssg (om ä. förh., mera tillf.): riksstånds-opinion. opinion inom ett l. flera riksstånd (vid ståndsriksdag). Hedin Tal 1: 567 (1895).
-STÅTHÅLLARE~0200. [jfr t. reichsstatthalter (i bet. b)] ståthållare i ett rike l. på riksregeringens vägnar i en provins o. d.; oftast i a o. b. Lilliehöök Nohara JapAns. 28 (1936). särsk.
a) om förh. under den svensk-norska unionens tid: ämbetsman med uppgift att vara chef för norska regeringen i Kristiania. Alin SvNorUnion. Bil. 226 (i handl. fr. 1814). Riksståthållaren grefve Wedel-Jarlsberg. Liljecrona RiksdKul. 234 (1840). KansliH 1: 348 (1935).
b) [efter motsv. anv. i t.] om tyska förh. 1933—1945: ämbetsman med uppgift att å riksregeringens vägnar vara högste makthavare i ett l. flera av Tysklands olika länder. UNT 1933, nr 104, s. 1. Ssgr (nästan bl. om ä. förh.): riksståthållar(e)-plats. jfr plats, sbst.1 7 b; särsk. till -ståthållare a. Johansson NFörenFördr. 249 (1836). -post. jfr -ståthållar(e)-ämbete. UNT 1933, nr 104, s. 1 (om tyska förh.). -svärd. (om ä. förh., tillf.) svärd utgörande tecken l. symbol för riksståthållares makt (o. domsrätt). Hagberg Shaksp. 9: 120 (1850). -titel. särsk. till -ståthållare a. SKL 3: 350 (1848). -värdighet. särsk. till -ståthållare a. SKL 3: 350 (1848). -ämbete. särsk. till -ståthållare a. BtRStP 1859—60, 8: nr 37, s. 49. —
-STÅTHÅLLARSKAP~0102, äv. ~0200, äv. -STÅTHÅLLARESKAP~01002, äv. ~02001. [till -ståthållare] (nästan bl. om ä. förh.) förhållandet att vara riksståthållare; riksståthållares ämbete l. ämbetsutöving o. d.; särsk. motsv. -ståthållare a. Johansson NFörenFördr. 49 (1836).
-STÄLLNING. (numera bl. tillf.) ett rikes ställning l. situation. Ekman Dagb. 226 (1790).
-STÄMMA, r. l. f. sammankomst (stämma) av representanter för en viss rörelse l. organisation l. värksamhet o. d. från ett helt rike l. hela riket; jfr -konvent, -möte 2, -årsmöte. Bondeförbundets första riksstämma. Landsb. 1917, nr 1, s. 2. Konsert anordnad av c:a 2,000 barn, deltagare i Barnkörernas riksstämma. RedNordM 1929, s. 56. —
-STÄMPEL.
1) (mera tillf.) sigillstamp för anbringande av rikssigill. Hedin Jehol 262 (1931).
2) för ett helt rike l. hela riket enhetlig kontrollstämpel (för ädla metaller). Form 1932, Omsl. s. 2. —
-STÄNDERFÖRSAMLING~10020. (mera tillf.) ständerförsamling utgörande en riksrepresentation. 2NF 17: 199 (1912; om medeltida förh.).
-STÄNDERLIG, adj. [till -ständer, pl. av -stånd] (†) utövad av rikets ständer. Riksständerlig souveränitet. SvBL 6: 36 (1868).
-STÄNDISK, adj. [jfr t. reichsständisch; till -stånd] (†) som tillhörde l. representerade (ngt av) de tyska riksständerna. Atterbom Minn. 212 (1817; om förh. 1649).
-SUMP. (i vissa kretsar, vard.) i sg. best., om skattereklamationskontot (till vilket länsstyrelserna redovisa influtna källskattemedel för arbetstagare som icke kunnat identifieras). GbgP 1950, nr 146, s. 8. —
-SVENSK, adj. o. sbst.
I. adj.: som utgör l. tillhör l. utmärker l. har avseende på svenskt riksspråk; ofta allmännare: som utgör l. tillhör l. utmärker l. är avsedd för l. har avseende på (svenskarna i) Sverige l. svenska medborgare l. svenska språket i Sverige, sverigesvensk (motsatt: finlandssvensk l. svenskamerikansk o. d., i fråga om ä. förh. äv. motsatt: gotländsk); jfr hemma-svensk 1. En öfversikt .. visar att Runebergs språkbruk .. skiljer sig från det rikssvenska. PedT 1900, s. 69. Våra vanliga rikssvenska konsonantljud. Danell SvLjudl. 8 (1911). (Finlandssvenskarna) Claës Burman och Birger Lindsköld voro (i sitt samtal) inne på rikssvensk politik. Helsingius Dagdr. 77 (1914). 1922 bildades en rikssvensk Olaus-Petri-församling (i Helsingfors). 2NF 36: 341 (1924). Stora likheter finnas mellan denna riks-svenska hamnrätt i 29 punkter (av år 1669) och den gotländska (av år 1639). GotlArk. 1932, s. 45.
II. sbst.: svensk i l. från Sverige, sverigesvensk; svensk medborgare; motsatt: finlandssvensk l. svenskamerikan o. d.; i fråga om ä. förh. äv.: svensk i l. från svenska rikets huvuddel (o. gamla område) i motsats till Östersjöprovinserna o. d. (jfr rike 2 b); jfr hemma-svensk 2. Siwertz Eld. 353 (1916). Många rikssvenskar utförde (under stormaktstiden) sin livsgärning ute i (det svenska) väldets utkanter, och flera finländare och balter fingo tjänst i själva Sverige. SvKyrkH 5: 226 (1935). En rikssvensk har .. kanske större möjlighet än en finländare att njuta boken som konstverk. OoB 1936, s. 544. —
-SVENSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) rikssvensk kvinna. Helsingius Utv. 39 (1915).
2) svenskt riksspråk l. högspråk; äv.: svenskt språk sådant det talas l. skrives i Sverige (i motsats till finlandssvenska o. d.); rikssvenskt språk. Det blir en gång en rättmätig riks-svenska att skrifva: .. vi skall, j skall, de skall. Almqvist SvSpr. 240 (1840). Det är (svårt) att uppdra gränsen mellan rikssvenska och finländsk svenska. FoU 16: 34 (1903). Kärleksdikterna .. på dialekt och rikssvenska. RisebergaB 243 (1931).
-SVÄRD. [jfr t. reichsschwert] svärd (tillhörande riksregalierna o.) utgörande symbol för härskarmakten o. högsta domsrätten i ett rike; äv. om bild av sådant svärd; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. RARP 1: 65 (1627). När edert Folk får vira kransar kring edert (dvs. kronprins Gustavs) Rikssvärd af de ringa åkerblomstren och förgylla eder thron med vinsten af sin handel. Bergklint Vitt. 199 (1764). SDS 1894, nr 314, s. 3 (om bild på sarkofag). Cederström SvRiksreg. 88 (1942).
-SYMBOL. symbol för ett rike, nationell symbol; jfr -flagga, -regalier, -vapen. Rikssymbolerna (dvs. rikets flagga o. vapen) äro att betrakta såsom en Konungens och folkets gemensamma egendom. BtRiksdP 1900, 3: nr 5, s. 2. Termen ”det viktorianska tidevarvet” i brittisk historia .. vittnar .. om drottningens roll som rikssymbol. Almquist VärldH 8: 509 (1938). SFS 1948, s. 1009. —
-SYNOD. [jfr t. reichssynode] (i sht om ä. utländska förh.) (av konungen l. kejsaren sammankallad) synod med deltagare från ett helt rike; jfr -konsilium. 3NF 11: 1116 (1929).
-SYSSLA, r. l. f. (†) riksangelägenhet, riksärende. Brask Pufendorf Hist. 325 (1680). PH 6: 3893 (1756).
-SYSTEM. särsk. (†) om system lämpligt att användas (inom en viss värksamhetsgren) i riksstyrelsen. Blix SvFinance 12 (1797; i finanspolitik).
-SÄKERHET~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) ett rikes säkerhet. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668).
-SÄTE. (†) om härskares säte i ett rike; jfr -huvudstad, -stol. Dalin Montesquieu 42 (1755).
-TABELL. (statistisk) tabell gällande ett (helt) rike l. (hela) riket. VetAH 1799, s. 158. —
-TALSPRÅK~02, äv. ~20. (-talspråk 1897 osv. -talsspråk 1951) jfr -skriftspråk. Cederschiöld Skriftspr. 14 (1897).
-TALSVENSKA~020. (mera tillf.) svenskt rikstalspråk. Cederschiöld Grund. 4 (1900).
-TANKE.
1) till 2: tanke l. begrepp om ett rike; vanl. om (ledande) tanke på skapande (l. upprätthållande) av ett starkt l. omfattande l. (politiskt l. socialt) enhetligt (o. av nationalmedvetande präglat) rike; jfr -idé 1. 2NF 5: 35 (1905). En rikstankens seger öfver landskapspartikularismen. Därs. 27: 1202 (1918). Larsson IdStabb. 68 (1918). Almquist VärldH 7: 371 (1928).
2) (i sht relig., mera tillf.) till 3: tanke l. begrepp om Guds rike; jfr -idé 2. Rudin BibEnh. 88 (1887). Nigg EvRik. 34 (1948).
-TAPET. (†) tygtapet utgörande statlig egendom o. avsedd för prydande av rikssal l. dyl.; anträffat bl. i pl.; jfr -sals-tapet. R. Ammiralen Her Carll Carlsson och Her Matthias Soop begärade richstapeterne till lähns vidh tillkommande bröllops högtijdh, aldenstundh Hennes Maij:tt sjelff bliffver brudfrämja. RP 6: 13 (1636).
-TAX, -TAXARE, se -taxering anm.
-TAXERING. särsk. om riksskogstaxering. SkogsvT 1910, s. 9. Anm. I vard. fackspr. användes om riksskogstaxering äv. riks-tax, r.; best. -en. Härtill har bildats det i vard. fackspr. om medlem av taxeringslag vid riksskogstaxering använda riks-taxare, m.; best. -en, äv. -n; pl. =. TurÅ 1953, s. 110 (: rikstaxen). Därs. s. 111 (: ”rikstaxarna”, pl.).
-TEATER. (i Sverige 1933 inrättad) teater(organisation) med uppgift att anordna turnéer o. ge föreställningar i hela riket. Riksteaterns publikorganisation, från 1934 värksam organisation för tillförsäkrande av tillräcklig publik vid riksteaterns turnéer. Riksteaterns första turné. SvD(A) 1933, nr 258, s. 10. Ssgr: riksteater-chef. Scenen 1935, nr 8—9, s. 3. -föreställning. jfr föreställning, sbst.1 3 a. Teatern 1934, nr 5, s. IV. -turné. SvD(A) 1933, nr 258, s. 10. —
-TELEFON. om det dubbeltrådiga, hela riket omspännande telefonnät som började anläggas i Sverige 1888 av telegrafvärket; utom i skildring av ä. förh. numera bl. allmännare, om (sedan 1881 existerande, sedan 1918 praktiskt taget enarådande) staten tillhörigt telefonnät (med tillhörande anläggningar) l. om den avdelning av telegrafvärket som sköter telefonrörelsen; äv. om telefonapparat tillhörande sådant nät (l. om abonnemang på sådan telefonapparat); ofta, särsk. vid angivande av telefonnummer, förkortat Rt.; ngn gg äv.: rikssamtal (se d. o. 2); jfr -telefon-nät samt riks 2. Abonnenter å Rikstelefon. (1890; boktitel). Numera förenas rikstelefonen efter hand med alla dessa stationer. SD 1892, nr 355, s. 5. Till frågan om Rikstelefonens rentabilitet. EkonT 1900, s. 381 (rubrik). Nomadskolinspektören skall på egen bekostnad hava rikstelefon uppsatt i sin bostad eller sitt tjänsterum. SFS 1933, s. 224. Rektor .. Träffas tisd. — fred. kl. 10—11. Rt. 18921. LUKatal. 1954, v.-t. s. 1. Det är rikstelefon till dig, Magda, ända från Stockholm! Olofsson Pappersd. 171 (1954). Ssgr: rikstelefon-abonnemang. (avgift för) abonnemang på rikstelefonapparat. Sthm 3: 220 (1897; om avgift). Tecknande av rikstelefonabonnemang. RTKatal. 1920, 4: XV. -abonnent. jfr -telefon-abonnemang. AbonnRT 1890, nr 4, s. 3. -apparat. ST 1896, nr 1848 A, s. 1. -automat. telefonautomat hörande till rikstelefonnät. Östergren (1936). -byrå. (nästan bl. i skildring av ä. förh.) under telegrafvärket hörande byrå med uppgift att sköta (ärenden sammanhängande med) telefonrörelsen (inom ett område); särsk. (vid centralstation): byrå för handläggning av telefonärenden rörande abonnemang, uppbörd av avgifter o. d. (sedan 1950 kallad telefonbyrå). AdrKalSthm 1892, s. 29. RTKatal. 1950, M. s. 317. -förbindelse. jfr förbindelse 1 c. ST 1896, nr 1848 A, s. 1. -katalog. katalog över rikstelefonabonnenter. ST 1896, nr 1848 A, s. 1. -nummer. rikstelefonapparats nummer. Östergren (1936). -nät, se nedan. -samtal. NF 20: 2173 (1899). -station. (nästan bl. i skildring av ä. förh.) under telegrafvärket hörande telefonstation (särsk. centralstation). SFS 1892, Bih. nr 5, s. 30. (1882 inrättades) rikstelefonstationer i Härnösand och Uddevalla. 2NF 28: 712 (1918).
-TELEFONIST. [till -telefon] telefonist anställd vid telegrafvärket; numera bl.: sådan telefonist med uppgift l. kompetens att expediera rikssamtal; jfr interurban-telefonist. PT 1897, nr 68 A, s. 2. SFS 1937, s. 445. —
-TELEFONNÄT. jfr -telefon. KTelegrVkTelefFörb. 1889, s. 3. SFS 1940, s. 143. —
-TELEGRAFNÄT~1002, äv. ~0020. statligt telegrafnät. 2UB 10: 78 (1906).
-TELEVISIONSNÄT~01002. statligt (hela riket omspännande) televisionsnät. Utredning .. rörande en utbyggnad av ett rikstelevisionsnät. SDS 1956, nr 134, s. 22. —
-TEMPEL, se -tämpel.
-TERMIN. (†) riksdagstermin. BL 13: 4 (1847).
-TERRITORIUM. jfr -område. Nordforss (1805).
-TIDNING. större (daglig) tidning som har (l. är avsedd för) läsare över större delen av riket; stundom äv. om (sådan) tidning som (i viss utstäckning) utgör organ för riksstyrelsen; jfr -avisa, -press. En allmän RiksTidning. Kellgren (SVS) 5: 167 (1788; om Inrikes tidningar). Den ledande och klassiska rikstidningen. Atterbom Siare 4: 137 (1847; om Stockholmsposten under Kellgrens tid). Le National, som hittills var Republikens rikstidning, har alldeles förlorat sin credit. Tiden 1848, nr 261, s. 1. Rikstidningen. (1907—13; titel på tidning). Publicistklubb. 357 (1924). Lo-Johansson Förf. 100 (1957).
(1, 2) -TILLTRÄDE. (†) tillträdande av makten i ett rike; jfr tron-tillträde. Brask Pufendorf Hist. 347 (1680).
-TING.
1) ting l. folkförsamling (för rättegångsmåls avgörande), avsett (avsedd) för ett helt rike l. hela riket (o. endast förekommande i förslag l. i historisk konstruktion); jfr allshärjarting o. -möte 1. Nordström Samh. 1: 35 (1839; om allshärjarting). Minnesskr1734Lag 1: 24 (1934).
2) allmän sammankomst av representanter för en viss rörelse l. organisation o. d. från ett helt rike l. hela riket; jfr -stämma. S. L. U:s Riksting. BerSLU 1932, s. 4.
(1, 2) -TITEL. (†) rättsgrund för anspråk på konungamakten i ett rike. Henrici Rijkz Titel (är) vppå ganska swaga Fötter grundad. Brask Pufendorf Hist. 128 (1680; t. uppl.: Henrici Titul zur Cron).
-TJUV. (†) om person som skaffar sig vinning på statskassans l. rikets invånares bekostnad; äv. om köpare av utländska varor l. om smugglare (betraktad ss. person som bedrar statskassan l. rikets invånare på inkomster). Lindahl SvMill. 5: 282 (cit. fr. 1771). KulturbVg. 1: 164 (1778; om köpare av utländska varor). Bilang OförgrTank. 33 (1793; om smugglare).
-TJÄNST.
1) (†) statstjänst; (hög) befattning i ett rikes tjänst; jfr -ämbete. RARP 8: 110 (1660). Westhius Vitt. 4 (1678).
2) tjänst som har hela riket (icke ett visst distrikt o. d.) ss. värksamhetsområde. MHF:s .. instruktörer i distrikts- och rikstjänst. Motorför. 1955, nr 2, s. 6. —
-TRAFIK. särsk. (i fackspr.): telefontrafik bestående i rikssamtal. SignTrpInstr. 1945, 1: 89. —
-TRANSLATOR. (förr) translator anställd i riksstyrelsens tjänst. Kongl. Maj:ts Troman och Riks Translator .. Herr Magnus Gabriel von Block. MinnMGBlock 11 (i inskrift fr. c. 1722). 2NF 3: 708 (1905; om ä. förh.).
-TREVNAD. (†) ett rikes välfärd l. välstånd. Dalin Arg. 1: 54 (1733, 1754).
-TRIANGULERING. (i fackspr.) triangulering (triangelmätning) omfattande ett (helt) rike l. (hela) riket; äv. konkretare, om triangelnät erhållet vid sådan triangulering. Ymer 1916, s. 352 (konkretare). SvGeogrÅb. 1938, s. 45. —
-TROGEN. [jfr t. reichstreu] trogen det rike som man tillhör; som strävar för l. är anhängare av sitt rikes enhet l. (med sakligt huvudord) som utmärkes av sådan strävan l. sådana tänkesätt (motsatt: separatistisk l. partikularistisk); stundom övergående i bet.: fosterländsk l. nationalistisk; äv. substantiverat. De föga rikstrogna polackarne vända .. sina slaviska ideal rakt emot riksenhetens politik. SD(L) 1904, nr 90, s. 1. Häradsdomare, nämndemän, sex- och bergsmän voro utplanterade här och var mellan de rikstrogna (vid ett möte avsett för värvning av anhängare till en försvarsvänlig sammanslutning). Blomberg Överg. 34 (1915). 2NF 34: 253 (1922).
-TROHET~02, äv. ~20. [jfr t. reichstreue] jfr -trogen. 2NF 34: Suppl. 424 (1922; om tyska förh.).
-TROPPAR, se -trupper.
-TRUMPET. (om ä. förh., numera knappast br.) riksdagstrumpet. Valerius 2: 101 (1811). Sehlstedt 1: 107 (1861).
-TRUMSLAGARE~0200. (†) om pukslagare som åtföljde rikshärold då han på olika ställen i huvudstaden tillkännagav riksdagens öppnande l. avslutning; jfr riksdags-puka. Hellberg Samtida 8: 133 (1872; om förh. 1856).
-TRUPPER, pl., förr äv. -TROPPAR, pl. [jfr t. reichstruppen] hist. till riksarmé hörande l. i riksarmé ingående trupper; riksarmé; jfr -kontingent. Möller 2: 683 (1785).
-TRÄDGÅRD~20, äv. ~02. (numera knappast br.) för ett helt rike l. hela riket avsedd statlig försöksträdgård (för pomologiska undersökningar o. d.). Eneroth TrädgOdlNatFörsk. 3: 193 (1863; i förslag). LAHT 1886, s. 45 (i förslag).
-TRÄNARE. (ngt vard.) sport. jfr -instruktör. IdrBl. 1935, nr 39, s. 10. —
-TUMULT. (tillf.) bildl.: bråk l. uppståndelse om ngt (som framställes ss.) riksviktigt. CGLeopold (1810) hos Schück (o. Warburg) 3LittH IV. 1: 537. —
-TURNÉ. turné över ett (helt) rike l. (hela) riket. Teatern 1935, s. 200. —
-TYGMÄSTARE~0200. (förr) ämbetsman med uppgift att ha uppsikt över artilleriet o. vapen- o. ammunitionstillvärkning o. d. i riket (samt att vara ledamot i krigskollegium); jfr -fälttygmästare, general-fälttygmästare. Riikz-Tygmesteren her Gabriel Oxenstierna. SvKrig 1611—1632, Bil. 2: 90 (i handl. fr. 1622). L. Paulinus Gothus MonTurb. 247 (1629). HT 1930, s. 395. Ssgr (förr): rikstygmästar(e)-fullmakt. jfr fullmakt 4. NF 12: 514 (1888; om förh. 1668). -ämbete. Swebilius SGHelmfeldt P 2 a (1678).
-TYSK, adj. o. sbst. [jfr t. reichsdeutsch(er)]
I. adj.: som tillhör l. är medborgare i l. utmärker l. har avseende på Tyskland (i motsats till Österrike l. Schweiz o. d.). Söderhjelm Prof. 9 (1913). Malmberg StyckVäg 239 (1950).
II. sbst.: medborgare i Tyskland. GHT 1897, nr 254, s. 2. —
-TÄMPEL. (nästan bl. om ä. förh.) jfr -helgedom. 2NF 28: 606 (1918; om fornegyptiska förh.).
-TÄVLAN. jfr -tävling. JUFBl. 1933, s. 363. —
-TÄVLING. tävling avsedd för deltagare från ett helt rike l. hela riket. JUFBl. 1933, s. 361. —
-TÖM. [jfr fr. rênes de l’empire l. de l’état l. de gouvernement] (numera bl. tillf., i vitter stil) i pl., ngn gg äv. i sg., bildl., om riksstyrelse (se d. o. 1) föreställd under form av töm(mar) varmed ett spann l. ett anspänt fordon styres (jfr -roder, -styre 1 o. regerings-töm); i sådana uttr. som taga rikstömmarna (ur ngns händer) l. lämna rikstömmarna i ngns händer, föra rikstömmarna, ngn gg äv. ta rikstömmen i sin hand. Dalin Arg. 1: 25 (1733, 1754: Tar .. Rikstömmen i sin hand). Arcadius lämnade .. rikstömarna i sin Gemåls Eudoxiä händer. Eberhardt AllmH 2: 260 (1768). Svea Rike hade honom (dvs. hertig Karl) den största förbindelse, at han icke släppte Riks-tömarna lösa uti Despotiska eller Aristocratiska händer. Schönberg Bref 1: 304 (1778). AdP 1789, s. 327. Afzelius Sag. VIII. 2: 106 (1857).
-UNDERSÅTE~0020. [jfr t. reichsuntertan] undersåte i ett rike; särsk. (förr): undersåte i tyska l. tysk-romerska riket. Schulthess (1885).
-UNGDOMSLEDARE~10200. jfr -studieledare. Motorför. 1928, nr 12, s. 16. —
-UPPBYGGARE~0200. (i sht i vitter stil) jfr -byggare. Lidforss OndMakt. 136 (1909; om Bismarck).
(25) -UPPFATTNING~020. jfr -begrepp; särsk. (i sht relig.) till 3. Rudin BibEnh. 97 (1887).
-UPPLAGA~020. tidningsupplaga avsedd för hela riket (motsatt: huvudstadsupplaga); jfr lands-, landsorts-upplaga. SöndN 1922, nr 3, s. 6. —
-UR, n. (numera bl. tillf.) bildl.; jfr -urvärk. Jag ser Riksurets jemna gång, men ej dess sammansättning. Bergklint Vitt. 273 (1779). Palmær Eldbr. 147 (1841, 1848).
-URKUND~02, äv. ~20. (mera tillf.) urkund som gäller riksangelägenheter l. belyser ett rikes historia o. d. (jfr -handling); äv. om religionsurkund gällande ett rikes statsreligion. Reuterdahl SKH III. 1: 154 (1863). Söderblom UrRelH 201 (1915).
-URVÄRK~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) bildl., om statsmaskineri betraktat ss. ett urvärk; jfr -ur. AdP 1789, s. 884. —
-UTGIFT~02, äv. ~20. (numera bl. mera tillf.) jfr -inkomst. DN 1871, nr 1903, s. 3 (om tyska förh.). TT 1879, s. 5. —
-UTSKOTT~02, äv. ~20. utskott utgörande ett för hela riket gemensamt organ för ett antal organisationers värksamhet för ett visst ändamål; särsk. i uttr. riksutskottet för de kristnas förbudsrörelse l. nykterhetsrörelse, 1920—1931 resp. 1931—1935 benämning på svenska kyrkans o. ett antal andra religiösa samfunds gemensamma organ för nykterhetsvärksamhet (efter 1935 kallat: de kristna samfundens nykterhetsrörelse). StridGårVid. 44 (i handl. fr. 1920). FolkVäl 1935, nr 4, s. 1. —
-UTSTÄLLNING~020. (mera tillf.) utställning avsedd för utställare från ett helt rike l. hela riket. Form 1944, s. 20. —
-UTTAL~02, äv. ~20. (mera tillf.) riksspråksuttal. Wulff SvRim 32 (1898).
-VAGN. (numera bl. tillf.) mer l. mindre bildl.; jfr -skepp. BrinkmArch. 2: 315 (1829).
-VAKANSLISTA~0020. (numera av arbetsmarknadsstyrelsen varje vecka publicerad) vakanslista upptagande lediga platser inom hela riket vilka icke kunnat besättas på de särskilda orterna (förr äv. upptagande arbetssökande som icke kunnat beredas platser på de särskilda orterna). PT 1912, nr 293 A, s. 3. Delar av riksvakanslistan uppläsas varje vecka i radio. 2SvUppslB 24: 172 (1952).
-VALKVOT~02, äv. ~20. statsv. vid riksdagsmannaval: valkvot gällande för ett helt rike l. hela riket (o. erhållen gm att folkmängden i riket divideras med det antal platser som skall besättas). Hagman RöstrRef. 57 (1908).
-VALMÖTE~020. (om medeltida förh., mera tillf.) riksvalnämnds möte vid Mora stenar för att förrätta kungaval. Riksvalmötet 1319. Scandia 1943, s. 18. —
-VALNÄMND ~02, äv. ~20. (om medeltida förh.) samling (nämnd) av representanter för rikets (flesta) lagsagor med uppgift att vid Mora stenar förrätta kungaval, riksnämnd, konungavalsnämnd. SvUppslB (1935).
-VAPEN. heraldiskt vapen utgörande symbol för ett rike; förr äv. i uttr. riksvapen av Frankrike o. d., Frankrikes osv. riksvapen; jfr lands-vapen 1. Sweriges Richswapn. Schück VittA 3: 159 (i handl. fr. 1695). Kongs-flaggan med Riks-vapnet uti af Frankrike, England, Skotland och Irland. Serenius Qqq 4 a (1734). Stora riksvapnet består af en genom ett utböjdt guldkors fyrdelad sköld med hjärtsköld. .. Lilla riksvapnet utgöres af en blå sköld med tre kronor af guld, ställda två öfver den tredje. SFS 1908, nr 65, s. 1. Riksvapnet är äfven Konungens vapen. Fleetwood Herald. 64 (1917).
-VARDEIN, -VARDIN, se -värdi.
-VARD-MAN, m. (-wardeman 1660. -vardman 18891915) [till -vardin, -värdi] (†) = -guardien. Stiernman Riksd. 1404 (1660). 2NF 23: 369 (1915).
-VARUMÄSSA~0020. jfr -mässa. Mässtidn. 1921, nr 1, s. 7 (i handl. fr. 1920).
-VASALL. [jfr t. reichsvasall] (om ä. utländska förh.) omedelbart under regenten i ett rike lydande vasall; jfr -baron. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 21 (1835; om förh. 771 i Karl den stores rike).
-VERK(SAMHET), se -värk(samhet).
-VICARIUS, se -vikarie.
-VICEAMIRAL~00102. (förr) riksamirals ställföreträdare o. närmaste man. RR 1653, s. 319 a. Ssgr: riksviceamirals-charge. (†) befattning ss. riksviceamiral. RR 1653, s. 319 a. -fullmakt. (förr) jfr fullmakt 4. RR 1653, s. 318 b. —
-VICEKANSLER~0020, äv. ~1002. [jfr t. reichsvizekanzler] (nästan bl. om ä. förh.) rikskanslers ställföreträdare. RR 25/8 1654, s. 1438 a (om Erik Axelsson Oxenstierna). (Ryske) riks-cantzleren och riks-vicecantzleren. Höpken 2: 92 (1747). SP 1792, nr 262, s. 2 (i tysk-romerska riket).
-VID, adj. (tillf.) jfr -omfattande. En hjälte av .. riksvid betydelse. Hellström Malmros 49 (1931).
-VIKARIAT. [jfr t. reichsvikariat] (om ä., i sht utländska förh.) förhållandet att vara riksvikarie; tid varunder ngn var riksvikarie. Bonde HistUppl. 54 (1779).
-VIKARIE, förr äv. -VICARIUS. [jfr t. reichsvikar] (om ä., i sht utländska förh.) vikarie för statsöverhuvud, riksföreståndare l. ståthållare o. d. Såsom kunglig Riks-vicarius i Sverige under Waldemars pilgrimsfärd till Rom .. vann hertig Magnus presterna och folket. Almqvist Herm. 110 (1833). Riksvikarierna voro (i tysk-romerska riket) alltid två: kurfurstarna af Pfalz och Sachsen. NF 13: 1193 (1889). Almquist VärldH 1: 413 (1927; om assyriska förh.).
-VIKTIG.
1) viktig l. betydelsefull för ett rike l. för (hela) riket l. för dess välfärd o. d.; av högsta nationella vikt. Frey 1844, s. 562. (Sjöförsvarets) riksviktiga uppgifter. SvFolket 7: 350 (1938). särsk. (i sht ngt vard.) allmännare l. ironiskt l. hyperboliskt, övergående i bet.: synnerligen viktig, av högsta vikt l. betydelse, högviktig; i sht i satser med nekande l. frågande innebörd; jfr rike 2 d. Hvad är det för riksvigtiga saker du har att förtälja, min kära Badin? Crusenstolpe Mor. 4: 269 (1841). Nå, Cecilia, äro de der riksvigtiga sakerna afgjorda? Wetterbergh SamhKärna 2: 218 (1857; yttrat av en dam till väninnan som vid sin avresa ger den hemmavarande tjänarinnan sina förmaningar). (Katekesen) denna lärobok, vilken var lika omöjlig att förstå, som riksviktig att kunna. Lindhé FlyddTid. 42 (1917). Jag lät saken bero, den lilla utflykten var ju inte riksviktig. Eriksson Afr. 82 (1932).
2) (vard., föga br.) = hög-viktig 3; anträffat bl. i avledn. riksviktighet (se d. o. 2). Avledn.: riksviktighet, r. l. f.
1) till -viktig 1: egenskapen att vara riksviktig; äv. (i sht ngt vard.) motsv. -viktig 1 slutet; äv. (i sht i pl.) konkretare, om riksviktig(a) angelägenhet(er) l. hemlighet(er) o. d. Lindqvist Herr. 191 (1917; i pl., konkretare). Laurin 3Minn. 495 (1931).
2) (vard., föga br.) till -viktig 2; anträffat bl. konkretare, om ytterligt ”viktigt” utseende o. d. Lindqvist Herr. 146 (1917).
-VINST. (numera bl. tillf.) (ekonomisk) vinst för ett rike l. för riket; jfr -förlust. LBÄ 36—38: 83 (1800).
-VÅDLIG. = -farlig. Möller (1807). Avledn.: riksvådlighet, r. l. f. 2NF 27: 1214 (1918).
-VÅRD. (numera knappast br.) vård l. omvårdnad om ett rike; äv. övergående i bet.: riksstyrelse (se d. o. 1). SvMerc. 1764, s. 318. Prins Waldemars Änkehärtiginna finnes .. intet mera nämnd, såsom deltagande i Riksvården. Lagerbring 1Hist. 3: 224 (1776). Bröderna Bengt och Nils Jönsson .. fingo (ss. riksföreståndare) riksvården. Reuterdahl SKH III. 1: 174 (1863).
-VÅRDANDE, p. adj. [till vårda i bet.: vara av vikt l. betydelse o. d.; jfr y. fsv. richesins merchelige vordandhe ärendhä, pl.] (ngt ålderdomligt) som är av vikt l. betydelse för ett rike l. för (hela) riket l. för dess välfärd o. d., riksviktig (se d. o. 1); som angår l. har avseende på riket (i dess helhet) l. rikets styrelse, vård l. förvaltning o. d.; numera företrädesvis i sådana uttr. som riksvårdande ärende(n) l. värv l. uppgift(er) l. ämbete(n). SvRiksd. 1719—1722 261 (1719). Outtröttlige! behöfver du (dvs. Axel Oxenstierna) icke några stunders hvila från dina Riksvårdande omsorger? Wallin i 2SAH 5: 80 (1808). För de deputerade consistoriales hade 1710 års ständermöte yppat stora och riksvårdande bekymmer. Forssell Därs. 58: 271 (1882). Ett af de högsta riksvårdande ämbetena. NDA(A) 1919, nr 311, s. 1. SvKyrkH 5: 124 (1935; om värv). LundagKron. 4: 255 (1957; om gärning). särsk.
a) (numera bl. tillf.) mer l. mindre ironiskt l. hyperboliskt; stundom övergående i bet.: synnerligen viktig, av högsta vikt l. betydelse, riksviktig (se d. o. 1 slutet). MoB 2: 163 (1798). Runeberg 4: 219 (1834). Uniformsförändringar och dylikt af riksvårdande art. Crusenstolpe Ställn. 13: 124 (1848).
b) (†) i substantivisk anv., i uttr. riksvårdande och lappri, riksviktiga ärenden o. struntsaker. HSH 9: 100 (c. 1800).
-VÄG.
1) (större) väg som förbinder olika delar av ett rike med varandra; särsk. (o. i fråga om moderna sv. förh. vanl.): väg som sammanbinder olika delar av riket o. som är av stor betydelse för den genomgående långväga trafiken (jfr -huvudväg); äv.: mellanriksväg; jfr -landsväg. Böttiger 6: 252 (1836). Jönköping är den naturliga förgreningspunkten för riksvägarna från Stockholm till Skåne och Göteborg. SvD(A) 1929, nr 324, s. 9. Vid det vackra Ed kommo vi in på riksvägen mot Norge. TurÅ 1936, s. 92. SFS 1954, s. 1089. Anm. till 1. Med ngt vard. prägel användas orden riks-etta(n), -tvåa(n) osv. om riksväg nr ett resp. två osv. DN(B) 1954, nr 314, s. 2 (: Riksettan). SDS 1955, nr 43, s. 20 (: rikstvåan). jfr (bildl.): Poesiens kungsväg eller riksetta. DN(B) 1955, nr 39, s. 3.
2) [jfr t. reichsstrasse] (om ä. tyska l. österrikiska förh.) väg l. gata som underhölls av tysk-romerska l. tyska riket l. av österrikiska kejsarriket. TT 1892, s. 250 (om förh. i Wien). Ssg (till -väg 1): riksväg(s)-nät. jfr nät 3 c. Riksvägsnätets .. sträckning. LD 1957, nr 284, s. 4. —
-VÄL, n. (†) ett rikes l. rikets väl(färd). SvMerc. 1764, s. 165. —
-VÄLDE. (†)
1) herravälde l. härskarmakt över ett rike; äv. i uttr. riksvälde över ngt, herravälde som utövas över ngt som utgör en riksbildning. Förmedelst twänne Konungars Mandom och Tapperheet wardt thenne Nation (dvs. Macedonien) .. til Rijkz-Wäldet öfwer en stoor dehl aff Werlden vphögd. Brask Pufendorf Hist. 9 (1680). 2VittAH 7: 344 (1797, 1802).
2) konkretare: välde, rike. Dalin Arg. 2: 5 (1734, 1754).
-VÄLVNING. (†) statsvälvning, revolution. Möller (1790). Thorild (SVS) 3: 80 (1791). Ahlman (1872).
-VÄRDERINGSNÄMND~0102. central, för hela riket gemensam värderingsnämnd med uppgift att handlägga ärenden rörande ersättning för gjorda rekvisitioner o. d. SFS 1916, s. 791. —
-VÄRDI l. -VÄRDIN, äv. -VARDIN. (rik- 1703. riks- 1626 osv. -vardein (-war-) 16901952. -vardin 19351952. -värdein (-ver-, -wer-) 16261936. -värdi (-wär-, -die) 1655 osv. -värdin (-wär-, -ver-, -wer-, -dien, -dijn) 1635 osv.) (förr) = -guardien. RP 1: 18 (1626). (K. M:t) wil .. befalla sin Rijkz Wärdie att han .. bär .. åhuga före, att hwadh som .. i Gull och Silfwer blifwer förarbetat må wara oprichtig efter Ordningen. Stiernman Riksd. 1263 (1655). H:r Riks värdien behagade gifva des attest, hvad lodet .. kåstar, af det Oförgÿlta Silfver handfat och kanna, hvilket iag i dag för H:r Värdien upviste. KlädkamRSthm 1726, s. 206. Fatab. 1917, s. 97 (om förh. på 1600-talet). Ssgr (om ä. förh., numera bl. tillf.): riksvärdi- l. riksvärdis-befallningsman. riksguardien. Fatab. 1921, s. 78 (cit. fr. c. 1690). -beställning. jfr beställning 1 a β. HdlGuldsmÄmbArboga Brev 3/6 1703. -ämbete. HdlGuldsmÄmbArboga ExtrInstr. 1703.
-VÄRK, n. särsk. (†) = -urvärk. Mörk Ad. 1: 66 (1743).
-VÄRKSAMHET~002, äv. ~200. riksomfattande värksamhet. SOU 1934, 21: 38. —
-VÄRN. [jfr t. reichswehr] organ l. institution för ett rikes försvar; numera bl. (nästan bl. om ä. utländska förh.) dels (i sht om ä. ryska förh.) om häruppbåd (av i sht äldre årsklasser) avsett att tas i anspråk i krigstid (jfr lantvärn 3 b), dels om krigsmakt avsedd för försvar av ett rike (särsk. om den i Tyskland 1919—1935 enligt Versaillesfredens bestämmelser organiserade krigsmakten). Näst Krigshär och fästningar, är Skepsflottan det tredje Riksvärn, hvars tilstånd .. i .. (G. I:s) tid, kommer i ordning, at korteligen berättas. 1VittAH 1: 226 (1755). KrigVAH 1880, s. 14 (om ryska förh.). (G. Noske) gaf (det tyska) riksvärnet dess första organisation. 2NF 37: 842 (1925). Ssgr (nästan bl. om ä. utländska förh.): riksvärns-man, m. jfr -värns-soldat. IllMilRevy 1900, s. 75 (om ryska förh.). -minister. [efter t. reichswehrminister] (om ä. tyska förh.) försvarsminister (som under rikspresidenten utövade ledningen av riksvärnet). Upsala(A) 1923, nr 232, s. 1. -rytteri. jfr -värns-trupp. KrigVAH 1855, s. 98 (om ryska förh.). -soldat. soldat tillhörande riksvärn. 2NF 36: 415 (1924; om tyska förh.). -trupp. trupp tillhörande riksvärn; i sht i pl. 2NF 33: 156 (1921; om ryska förh.).
-VÄRV. (numera bl. ngn gg arkaiserande) värv i ett rikes tjänst; värv som rör riksangelägenheter; jfr -bestyr. Lagerbring 1Hist. 2: Föret. § 8 (1773). Reuterdahl SKH III. 1: 492 (1863).
-VÄSEN, förr äv. -VÄSENDE.
1) (†) om sammanfattningen av allt som hör till utövningen av styrelsen i ett rike. Sahlstedt Hoffart. 27 (1720).
2) (tillf.) väsen l. bråk l. uppståndelse som ger genljud över hela riket; särsk. i uttr. göra riksväsen (ut)av ngt. VL 1901, nr 61, s. 2. —
-YNKA, f.||ig. (†) om person: utpräglad ynkrygg l. ynkedom (som hela riket ynkar sig över); jfr rike 2 d. Fatab. 1931, s. 34 (1767).
-ÅKLAGARE~0200. [jfr t. reichsankläger] högste åklagare i ett rike; chef för ett rikes åklagarväsen; särsk. (i fråga om sv. förh.) om innehavare av 1948 inrättad befattning ss. sådan chef (ofta förkortat ); jfr -advokat 1 samt -fiskal, -profoss. Östergren (1936). SFS 1947, s. 2679. Ssg: riksåklagar(e)-ämbete. riksåklagares ämbete; äv. (vanl. i sg. best.) konkretare, om det ämbetsvärk som står under riksåklagarens ledning. SFS 1947, s. 2679 (konkretare).
-ÅRSMÖTE ~020. riksorganisations årsmöte; jfr -stämma. UNT(L) 1931, nr 4853, s. 3. —
-ÄGA, f. (†) = -gods; anträffat bl. i pl. Brask Pufendorf Hist. 430 (1680).
-ÄLDSTE, m. [efter estniska riigivanem] (1920—1938 officiell titel för) Estlands statschef, statsäldste. 2NF 35: 665 (1923).
-ÄMBETE~020. (nästan bl. om ä. förh.) (högt) ämbete inom ledningen av ett rikes styrelse l. förvaltning o. d.; riksämbetsmans ämbete; stundom övergående i bet.: riksämbetsman. De (fem) höga riksämbetena (hist.), om riksamiralens, riksdrotsens, rikskanslerns, riksmarskens o. riksskattmästarens ämbeten i Sverige. De (fyra) lägre (äv. små) riksämbetena (hist.), om riksjägmästarens, riksmarskalkens, riksstallmästarens o. rikstygmästarens ämbeten i Sverige. Stiernman Riksd. 1347 (1660). Dör konung utan laglig arfvinge, skall regeringen förestås af de fem höga riksämbetena, tills ständerna hinna sammankallas och konung utvälja. Fryxell Ber. 7: 20 (1838; om förh. 1634). Dalin (1855; särsk. om förh. i tysk-romerska riket) [jfr t. reichsamt]. De små eller lägre riksämbetena. NF 13: 1194 (1889). Höga riksämbeten (drots, marsk, rikshovmästare ..) funnos i Sverige redan under medeltiden. 3NF 16: 868 (1932). När de höga riksämbetena i slutet av 1600-talet förföllo, blevo presidenterna i kollegierna rikets främsta ämbetsmän. Granfelt Samh. 1: 102 (1937).
-ÄMBETS-DRÄKT. (förr) om (av Gustav III införd) ämbetsdräkt för riksämbetsmännen (bestående av dräkt av moaré med lång, karmosinfärgad o. hermelinsbrämad mantel av sammet). Wachtmeister AntBr. 70 (1915).
-ÄMBETS-MAN. (nästan bl. om ä. förh.) innehavare av riksämbete; ämbetsman inom ledningen av ett rikes styrelse l. förvaltning o. d. De fem höga riksämbetsmännen (hist.), om innehavarna av de fem höga riksämbetena. Tessin Dagb. 282 (1757; om kronprinsens guvernör). De små riksämbetsmännen .. voro på samma gång hofvets och statens ämbetsmän. NF 13: 1194 (1889; om innehavare av de fyra lägre riksämbetena). 2NF 17: 1078 (1912; om medeltida förh.).
-ÄMBETSMANNA-BANA. (mera tillf., nästan bl. om ä. förh.) jfr -ämbets-man o. bana, sbst. 1 g γ. 2NF 29: 708 (1919; om förh. i antikens Rom).
-ÄMBETSMANNA-KLASS. (mera tillf., nästan bl. om ä. förh.) jfr -ämbets-man o. klass 2. Boëthius HistLäsn. 1: 344 (1895; om förh. i antikens Rom).
-ÄMBETSVÄRK ~002, äv. ~200. (numera bl. mera tillf.) (direkt under riksstyrelsen lydande) centralt ämbetsvärk; äv. oeg., om riksdag betraktad ss. ett ämbetsvärk som handlägger o. expedierar ärenden. Svedelius Statsk. 2: 28 (1868; om ryska förh.). SvD(B) 1944, nr 107, s. 4 (om riksdag).
-ÄNDAMÅL~002, äv. ~200. [jfr t. reichszwecke, pl.] ändamål som gäller ett helt rike l. hela riket; i sht i pl. 2NF 30: 698 (1920; om tyska förh.).
-ÄNDRING. (†) = -förändring. OvDalin (1744) i 2SAH 59: 339. Dens. Montesquieu 171 (1755).
-ÄNKA. (tillf.) riksänkedrottning. Heidenstam Karol. 1: 22 (1897).
-ÄNKEDROTTNING~0020. änkedrottning i ett rike; nästan bl. om änkedrottning Hedvig Eleonora († 1715). Stiernman Riksd. 1365 (1660). Riksänkedrottningen Hedvig Eleonora. Stenberg KyrkSkrud 163 (1950). (†, i sg. obest. i best. anv.): Richz Enkedrottningz Laqvejer. HovförtärSthm 1695 A, s. 1994. —
-ÄPPLE. [jfr t. reichsapfel] (till riksregalier hörande, vanl. av ett kors krönt o. med ring o. ett l. två bygelformade beslag försedd) äppleliknande glob (se d. o. 1 b) utgörande symbol för härskarmakten i ett rike (l. för världsherravälde); äv. om avbildning av sådan glob; jfr -glob. Stiernhielm Virt. 5 (1650, 1668). (Kalendertecknet) Rijkz Äple .. (betyder) Romerske Keysaren och thesz Rijke. Rålamb 4: 96 b (1690). Kongl. Rådet Banér bar Riks-Äplet (vid G. II A:s likprocession 1633). Schützercrantz Olyksöden 150 (1775). Riksäplet, kanslersämbetets sinnebild, hvilket som prydnad finnes anbragt öfver fönsterna (på A. Oxenstiernas palats). Fryxell Ber. 8: 87 (1838). På vänstra armen bär .. (den på standaret framställda madonnan) Jesusbarnet, som i sin vänstra hand håller ett blått riksäpple. AntT XIV. 3: 10 (1895). Den svenska staten tillhöriga samlingen regalier omfattar .. (bl. a.) tre riksäpplen. 3NF 16: 556 (1932). särsk. (numera bl. tillf.) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. om l. med syftning på härskarmakten i ett rike. SkrVSocLd 20: 81 (1697). Min Fader, förlora intet det Riket, som du bör lämna dinom Son til Arf. Bota refvorne i Riks-Äplet. Mörk Ad. 1: 154 (1743). Så länge herrn (dvs. G. III) ännu har smak för det sura riksäpplet. Topelius Vint. I. 1: 151 (1863, 1880). Ssg: riksäpple-symbol. (mera tillf.) riksäpple ss. symbol för härskarmakt. SvPomolFÅ 1905, s. 63. —
-ÄRENDE. (rikes- 1532. riks- 1723 osv.) ärende som rör l. gäller ett (helt) rike (särsk. ett rikes styrelse l. förvaltning o. d.) l. (hela) riket, rikssak, statsärende; riksangelägenhet. G1R 8: 136 (1532). Vid samrådandet öfver alla vicktiga riksärender. 2RA 1: 324 (1723). Rönnholm EkonGeogr. 108 (1907; om tyska förh.).
-ÖDE. (mera tillf., i vitter stil) särsk. i pl.: ett rikes öden. Rosenstein 3: 55 (1786).
-ÖRLOGSFLOTTA~0020. ett rikes örlogsflotta. ConsAcAboP 4: 396 (1677).
-ÖRN. [jfr t. reichsadler] örn i riksvapen (särsk. i tyskromerska l. tyska rikets riksvapen); äv. ss. symbolisk beteckning för rike med örn i riksvapnet. Möller (1790). (Gustav) den Andre (Adolf) som på Germaniens fält trotsat och kufvat Romersk-Tyska riksörnen. Crusenstolpe Mor. 5: 141 (1843). 2NF 7: 449 (1907).
-ÖVERHUVUD~0020. [jfr t. reichsoberhaupt] ett rikes överhuvud (konung, kejsare, regent o. d.), statsöverhuvud. SvTyHlex. (1851).
-ÖVERJÄGMÄSTARE~100200. (om ä. förh., numera bl. tillf.) = -jägmästare. Thelaus Skog. 132 (1865; om förh. på 1600-talet). Ssg (om ä. förh., numera bl. tillf.): riksöverjägmästar(e)-ämbete. riksjägmästarämbete. UB 3: 464 (1873; om förh. på 1600-talet).

 

Spalt R 1801 band 22, 1958

Webbansvarig