Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INAKTIV in1akti4v, l. 3~02 l. 4~01 (innackti´v Dalin; inaktīv (l. i´n-) Östergren (1929)), adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(i ä. tid ofta skrivet -ive)
Etymologi
[jfr t. inaktiv, eng. inactive, fr. inactif (f. -ive), av mlat. inactivus, av in- (se IN-, pref.2) o. activus (se AKTIV, adj.)]
(numera mindre br. utom i b) icke aktiv, ovärksam; passiv. Vi (dvs. prästeståndet) voro inactive til i går. HTSkån. 6: 361 (i handl. fr. 1771). Södra-Arméen låg inactive. KrigT 1797, s. 42. Östergren (1929). — särsk.
a) (i fackspr., numera knappast br.) om myndighet, ämbetsman, befattningshavare o. d.: försatt ur tjänstgöring, icke fungerande l. tjänstgörande; särsk. i uttr. göra (ngn) inaktiv, försätta (ngn) ur tjänstgöring; förr äv. göra sig inaktiv, upphöra att fullgöra sin tjänst. En hvar (ämbetsman), som giör sig inactive, blir brotslig til högmålsbrott. HTSkån. 6: 375 (i handl. fr. 1772). Domaren i orten .. borde göras inaktiv och en extra domare i stället förordnas. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 270 (c. 1840). Geijer I. 6: 278 (1840). Steffen Krig 4: 302 (1917).
b) (fullt br.) fys. o. kem. som icke åstadkommer fysiska l. kemiska värkningar; ovärksam. (Argon) är fullständigt inaktiv i kemisk bemärkelse. NF 19: 363 (1895). Även (optiskt) inaktiva ämnen vrida polarisationsplanet, om de placeras i ett magnetiskt fält. BonnierKL 9: 365 (1926).
Avledn.: INAKTIVERA, v., -ing. [jfr t. inaktiviert, p. pf.] fys., kem. o. med. till b: åstadkomma att (ett ämne) förlorar sin förmåga att värka i ett l. annat hänseende; göra ovärksam; i sht med avs. på enzym, serum o. optiskt aktiva ämnen. Inaktiveradt .. immunserum. 2NF 25: 191 (1916). Sundberg (1926).
INAKTIVITET, r. (l. f.). (-té 17711772. -tet 1788 osv.) [jfr t. inaktivität, eng. inactivity, fr. inactivité] (numera mindre br.; jfr dock slutet) ovärksamhet, sysslolöshet; passivitet. Vi (dvs. prästeståndet) ärom ännu uti inactivité i vårt stånd. HTSkån. 6: 362 (i handl. fr. 1771). Dalin (1852). särsk. (i fackspr., fullt br.) till a, i fråga om myndighet, ämbetsman o. d.: tillståndet att vara försatt ur tjänstgöring l. funktion l. att icke fungera. HTSkån. 6: 375 (i handl. fr. 1772). Bonsdorff hade .. redan 1823 blifvit försatt i inaktivitet. Heikel Filol. 268 (1894).
Ssg: inaktivitets-atrofi. med. förtvining av ngn kroppsdel (i sht muskler, extremiteter o. d.) på grund av ovärksamhet. Wide MedGymn. 275 (1896). LbKir. 1: 558 (1920).

 

Spalt I 278 band 12, 1933

Webbansvarig