Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LIBERAL lib1era4l l. li1-, adj. o. sbst. m.||ig.; ss. adj. -are; adv. -T; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. liberal, fr. libéral; av lat. liberalis, värdig en fri människa, ädel, hederlig, hygglig, frikostig, till liber, fri (jfr LEVERERA, LIBERERA, LIBERISK, LIBERTET, LIBERTIN, LIVRÉ). — Jfr ILLIBERAL, LIBBE]
I. adj.
1) (†) eg.: som anstår en fri man; som anstår en person med högre social ställning l. god bildning o. d., som hör till l. vittnar om god bildning o. d.; fri, oavhängig. Annerstedt UUH Bih. 2: 310 (i handl. fr. 1687). Sielfve de Lärde äga icke något liberalt Begrepp om Vetenskap. LittT 1796, s. 53; jfr 4 a.
2) (numera mindre br.) statist. i uttr. liberalt yrke, fritt yrke (se FRI 3 a β). Fahlbeck Stånd 52 (1892). GHT 1934, nr 105, s. 6.
3) frikostig, givmild, generös; äv. i utvidgad anv., om gåva o. d.: rundligt tilltagen. RP 6: 209 (1636). En Liberal och frijkostigh man. VDAkt. 1675, nr 184. John Wartin & C:o hade varit rätt liberala med kredit. Zilliacus Hågk. 34 (1899). Ett liberalt understöd. SvD(A) 1929, nr 313, s. 13. — särsk. i överförd anv.: generös, icke knusslig l. kitslig l. småsint, icke rigorös. En liberal tolkning av gällande förordning. DN 1929, nr 261, s. 6. (Konduktörerna ha fått) sådana instruktioner att de i tvistiga fall skola behandla resandena liberalt. SvD(A) 1930, nr 246, s. 22.
4) [jfr motsv., tidigt förekommande anv. i eng., fr. o. span.; anv. i sv. beror sannol. på inflytande från fr. l. eng.] frisinnad.
a) i allmännare anv.; ofta (i sht förr) övergående i bet.: fördomsfri, icke trångsynt, fördragsam, överseende (med moraliska fel o. d.), mild, human, förstående; numera företrädesvis med anslutning till b. Uppfostran förlorade (efter Rousseaus framträdande) sin fordna stränghet och alfvarsamhet; den blef mera liberal, ja ofta äfven vårdslös. Broocman TyUnd. 2: 16 (1808). Säkert finnes ingen bättre medborgare än den, som är liberal mot andras meningar och servil för egna pligter. Valerius 2: 258 (1840). (Prästens hustru) ansåg .. (frälsaren) vara .. för liberal och överseende med publikaner, syndare och allt möjligt löst folk. Hellström Malmros 206 (1931).
b) i fråga om politiska förh.: som är anhängare av l. gillar resp. (om sak) som hör till l. omfattas av l. står i samband med den politiska meningsriktning som bl. a. avser att företräda frisinnade, jämförelsevis radikala politiska åsikter, demokrati, reformvänlighet o. strävanden att i görligaste mån bevara den enskilde medborgarens handlingsfrihet, bl. a. på det ekonomiska området (liberalismen); närmast motsatt: konservativ; i pl. i substantivisk anv., de liberala, sammanfattande beteckning för personer med liberal samhällsåskådning l. liberala politiker. Liberala samlingspartiet, riksdagsparti existerande 19001923. Sveriges liberala parti, politiskt parti existerande 19231934. (Konstitutionsutskottet) blir ganska liberalt i principerne för konungamagten. HT 1918, s. 187 (1809). En .. liflig fäktning .. emellan det prohibitiva och liberala tullsystemet. Liljecrona RiksdKul. 76 (1840). Motsättningen mellan liberalt och socialdemokratiskt. Siwertz JoDr. 229 (1928). — jfr FRAS-, GAMMAL-, GRÅ-, NY-LIBERAL m. fl.
c) i fråga om religiösa förh.: som icke är strängt dogmbunden l. ensidigt konfessionell; särsk. om teolog l. teologisk riktning o. d. som hävdar rätten till fri bibelkritik; numera ofta med anslutning till b. Liberal Präst är den, .. som äfven kan ifra för det gamla bland Zeloter och Natur-filosofer. AJourn. 1815, nr 149, s. 2. Vid sekelskiftet dominerade den ”liberala” evang(elie)-forskningen. SvUppslB 14: 443 (1933).
II. sbst.; motsv. I 4 (b): person som är anhängare av liberalt (politiskt) parti l. hyser liberala åsikter. Wingård Minn. 6: 82 (1847). Hellström Malmros 10 (1931).
Avledn.: LIBERALISERA, v. till I 4: uppträda ss. liberal; vara färgad av liberalism, ha liberala tendenser; företrädesvis (o. numera bl.) i p. pr. Ekbohrn (1904). Liberaliserande idéer. 2NF 18: 324 (1912).
LIBERALISK, adj. [efter lat. artes liberales] (†) till I 1; i uttr. liberaliska konster, fria konster (se FRI 3 a α); jfr LIBERAL I 2. Bliberg Acerra XIV (1737).
LIBERALISM, r. l. m. [jfr t. liberalismus, eng. liberalism, fr. libéralisme] till I 4: förhållande(t) l. egenskap(en) att vara liberal, liberal åskådning, frisinne; företrädesvis till I 4 b, om politisk meningsriktning som hävdar liberala principer, ofta övergående i bet.: de liberalas politiska system l. program; stundom konkretare, om liberalt parti o. d. SC 2: 50 (1821). Den ekonomiska liberalismen (systemet ”arbetets frihet”). Sommarin EkonL 1: 36 (1915). Parlamentariskt styrelseskick i en eller annan form blev liberalismens paroll. SvRiksd. I. 8: 451 (1934). jfr AFTER-, AFTONBLADS-, FRAS-LIBERALISM.
LIBERALIST, m.||ig. [jfr dan. o. eng. liberalist] (numera föga br.) till I 4: anhängare av liberalismen, person med liberal åskådning, liberal (se d. o. II); företrädesvis till I 4 b, om politiskt liberal person. Brusewitz Repr. 115 (cit. fr. 1810). Bergström LittNat. 178 (1889). WoJ (1891).
LIBERALISTISK, adj. [jfr t. liberalistisch, eng. liberalistic] (numera i sht i tidningsspråk; stundom nedsättande) till I 4: liberal; liberaliserande; företrädesvis till I 4 b. Boström Lag 1 (1845). Liberalistiska åsikter. 3SAH 16: 349 (1902). Det liberalistiska 1840-talet. SvD(A) 1933, nr 195, s. 7. —
LIBERALITET, r. l. f. [jfr t. liberalität, eng. liberality, fr. libéralité, lat. liberalitas (gen. -ātis), humanitet, godmodighet, frikostighet. Jfr ILLIBERALITET]
1) till I 3: frikostighet, givmildhet, generositet; ngn gg äv.: givmildt sinne. RARP 1: 28 (1627). Att öfwa liberalitet. FörarbSvLag 7: 265 (1695). Ramsay Barnaår 7: 153 (1906). särsk.
a) (†) konkretare, närmande sig bet.: (frikostig) gåva; äv. i uttr. göra liberaliteter, vara frikostig med gåvor o. d. Jagh .. är .. med considerable liberaliteter gratificerat worden. HSH 6: 191 (1702). 2RARP 4: 421 (1727: giöra liberaliteter).
b) till I 3 slutet; motsatt: knusslighet, småsinthet, rigorism. SvD(A) 1930, nr 268, s. 10.
2) (numera föga br.) till I 4 a: frisinthet, frisinne; ofta övergående i bet.: fördomsfrihet, fördragsamhet, tolerans, mildhet, humanitet. Hammarsköld SvVitt. 1: 11 (1818). Den sanna philosophen (kan) framför andra visa liberalitet och aktning för alla särskiljda vetenskaper och deras idkare. Boström 2: 195 (1840). Östergren (1931).

 

Spalt L 620 band 16, 1940

Webbansvarig